#1500 - best of andwal (3)

Så har man återigen tagit sig över en kvantitativ pinne i bloggandet. Så då tar vi och traditionsenligt blickar tillbaka på de senaste 500 inläggen och avslöjar vad den här bloggen egentligen handlar om.

I januari noterade oppositionspolitikern i mig att C ville förbjuda fula ord, Fp införa ordningsbetyg i förtid, Kd vill ta hand om "våra egna barn" och att borgerlig feminism är lite märkligt. Jag tog upp mitt Prideengagemang och inledde min bana som kommunpolitiker. I februari utmålades jag som puckad politiker och det började storma kring Aq-va-kul. Jag blev trött på folkpartiets förslag om att premiera "rätt" studieval och fick mothugg. Gayrörelsen var känslig. Och så började jag paralellblogga i Near Perfect Demoracy. I mars höll jag tal på RFSLs kongress, åkte till London och började blogga för Malmö högskola. Jag blev inte föreslagen av valberedningen till partistyrelsen, tröttnade på flirtiga Moderater och firade 8 mars med Feministiskt initiativ och De Gröna. I april
kallades jag "spydig" av DN, diskuterade feminism och homofobi och konstaterade att det går att vara "för" och "emot" ensamkommande flyktingbarn. KDU inledde en konstig kampanj och jag fick uppleva vad det innebär att ha sverigedemokratiska nämndemän i länsrätten. I maj fyllde jag år (som vanligt) och lärde känna ekofeminismen. Gav mig på hedersbegreppet och stackars Viktoria. Sen var det kongress och jag kom hela vägen in i partistyrelsen . I juni HomO-anmälde jag mitt gym och utsedde mig till kepspolitiskt ansvarig i partistyrelsen. Politiskt var jag inne på vapenexport, varför ingen snackar om utvandringspolitik och kulturellt var jag inne på Spice Girls. Roligaste nyhetsklippet i år kunde jag inte låta bli att publicera. Och så gnabbades jag med bögjävlarna. I juli var det sommar. Då åkte jag till EU-parlamentet för att lära mig mer om grundtrygghet. Nästa stopp var Gotland och Almedalen där jag dissade tal, av bland andra S och C. Sedan åkte jag till Stockholm för att jobba med Pride, med en fantastisk invigningstalare. I augusti kom jag tillbaka hem till Malmö efter den bästa Pridefestivalen hittills, drömde om mystiska bilar och blev upprörd över ett Malmögymnasiums apartheid.

Så går 500 blogginlägg av våra liv och kommer aldrig åter.

Tidigare hållplatser: #500 och #1000.

Andra bloggar om Anders Wallner, bloggosfären.