![[anders wallner]](http://2.bp.blogspot.com/_it-KiRKSp6E/SWYRi1IaxHI/AAAAAAAAAag/MQaForBXlMo/S1600-R/anderswallner.jpg)
individens frihet, någon?
Jag trodde en av grejerna med att gå på gymnasiet var att själv ta ansvar för sina studier - att välja de kurser som man själv behöver för sin framtid? För mig är det här med individens frihet viktigt. Därför känns det här att bjuda på godis för de som väljer "rätt" kurser som något riktigt, riktigt puckat och talibanliberalt.
Eller vad säger du, Lars Leijonborg?
Andra bloggar om Lars Leijonborg, skolpolitik.
Puckat att tro att kurser i matte och språk alltid per definition ger bättre förberedelse inför universitetet. Jag har då inte haft nytta av mina två blygsamma mattekurser alls under de senaste åren. Språk, skulle vara engelska då. Puckat och dumt, säger jag bara.
SvaraRadera"Talibanliberalt" - veckans ord!
SvaraRaderaÄr det bara jag som är lite efter eller har de allra flesta utbildningar litteratur på engelska? om man inte är bra på engelska är det givetvis svårare att ta sig fram i den kursen. Jag som värsta språkfreaket är kanske lite partisk här, men allt som ger folk en morot att förstå varandras språk och kultur är bra. Och fram till den dag då betygen avskaffas är det här et bra förslag.
SvaraRaderaMatten är dock som vanligt överskattad och borde dra något gammalt över sig.
Leijonborg luktar unken konservatistisk skola. Naglarna mot tavlan och skamvrå.
SvaraRaderaFyyy Lasse. Fyyy!
Du är fortfarande fri att välja "vinkunskap" om du vill, skillnaden är väl bara att de som gör det nu måste ta konsekvenserna av att ha läst något för högkolestudier totalt ovidkommande. Det är väl rättvist?
SvaraRaderaTanken är ju inte att ge godis till dem som väljer rätt kurser utan att försöka hindra eleverna från att plocka russinen ur kakan. Det är bättre för alla. Antagningen till högskolan blir lite rättvisare och de som inte tillåts plocka russinen får incitament till att välja en mer näringsriktig kost.
SvaraRaderaLäser ni på högskolan? För det gör jag och jag och flera med mej häpnar över hur dåliga kunskaper i många ämnen vissa som snart är utexaminerade har. Somliga har inte ens godkänt i matte, svenska eller engelska men läser ändå på högskolan. Något är fel med det svenska skolsystemet.
SvaraRaderaVälj vad du vill. Det är ingen som tvingar dig att läsa matte eller språk. Men man får ta konsekvenserna av sina val också. Man kan inte glida på en räkmacka genom gymnasiet och kräva en plats bland studenter som har mer på fötterna sedan på en utbildning på högre nivå. Vill man ha något så jobbar man för det. Högskola och universitet är inte något som faller under allemansrätten.
SvaraRaderaJag förstår inte din upprörda ton, Callisto, hur provocerar jag dig? Jag skriver ju att jag vill ersätta betygsintagning med inträdesprov så att bara de som har förkunskaper som matchar intagningen kommer in...?
SvaraRaderaCallitso skriver "man kan inte glida på en räkmacka genom gymnasiet och kräva en plats bland studenter som har mer på fötterna sedan på en utbildning på högre nivå"
SvaraRaderaDet är ju just där skon klämmer, för dessa elever(blivande studenter)konkurrerar med sina betyg på lika villkor mot någon som kanske har läst svårare kurser och därför har någt lägre snitt.
Låt säga läkarutbildningen, 20.0 för att komma in. Är det då rätt att den som har 20 för att han plockat massa slappa kurser (vinkunskap, jägarexamen och äventyr)kommer in medan en annan som har 19.93 för att han fick ett VG i Kemi C inte kommer in?
Man ska premiera rätt kunskaper till rätt utblidning, regeringen är på rätt väg!
Anders W: Det är såna ogenomtänkta "politiker" som du som gör att man ryggar undan från MP. Talibanliberalt... behöver man ens kommentera det?
// Handels & KTH student
Men, leandro, vilken del av den här meningen förstår inte du:
SvaraRadera"Med ett utbildningsspecifikt inträdesprov kommer de med allra bäst förutsättningar för varje utbildning in, och inte de som drygat ut sitt snitt med vinkunskap A eller scooterkörkort." (min och Mp:s politik)
Och hur stämmer den inte överens med ditt citat "Man ska premiera rätt kunskaper till rätt utblidning"
???
Dom diskuterade detta och liknande studerandefrågor på Karlavagnen för någon dag sedan. Någon kom med ett bra förslag, intervjuer med de programansvariga eller liknande för att se om man passar för sin utbildning. Detta tillämpas ju på läkarutbildningen, men kanske är bra på de flesta anra utbildningar också. Många verkar plugga bara för att få studiemedel och drar på sig skulder för en utbildning de inte har någon nytta av när de hoppat av den efter 1-2 år för att den inte passat dem alls. Vad tror ni?
SvaraRaderaAnonym: Jag (och Miljöpartiet) håller med. Intagningsprover och personliga intervjuer vore det bästa antagningssystemet.
SvaraRaderaErsätt betygsintagning med antagningsintervjuer och intagningsprover till samtliga utbildningar på våra högskolor(inklusive alla fristående kurser) så ser vi sen hur många överlevande vi hittar på vhs och antagningsenheterna på de olika utbildningsorterna. Det kan bli ett spännande experiment. Lycka till med den politiken önskar jag MP!
SvaraRaderaTack för lyckönskningen, Fredrik! Vi är fler medlemmar än någonsin och ligger över vårt valresultat (som redan det var det näst bästa någonsin) i opinionsmätningar. :)
SvaraRaderaSom du ser ovan så finns det redan utbildningar som tar ut studerande via prov och sedan gör personliga intervjuer med de som klarar sig. Det behöver inte ens bli särskilt mycket mer administration. Och man kommer vinna i kvalitet på utbildningarna.
"Det behöver inte ens bli särskilt mycket mer administration."
SvaraRaderaAntagningsintervjuer tillämpas idag på en extrem minoritet av utbildningasalternativen som finns idag. Där de finns sker detta oftast endast för en begränsad del av antagningsplatserna, och då ofta inte utan att man gjort ett urval med avseende på gymnasiebetyg (och andra meriter) innan man kallar till intervju. Betygsintagning går ju i hög grad att datorisera. Att hävda att administrationsapparaten inte behöver bli särskilt mycket större då man applicerar detta system (intervju/prov) på 100% av platserna på 100% av utbildningsalternativet ser jag som ett dåligt skämt från din sida.
Var hämtar du informationen att de som blivit antagna via intervju faktiskt klarar sig bättre än sådana som kommer in på betyg. Det måste ju ändå vara avsikten med intervjuintag? Gissar ni? Om jag inte helt missminner mig har det ju vid utvärderingar av intervjuantagning framkommit att dessa studenter inte alls visat sig vara bättre lämpade/visar bättre resultat än de som antagits via betyg. Snarare tvärtom.
Nu verkar det som att du anstränger dig för att missförstå?
SvaraRaderaJag har inte skrivit att varenda sökande ska intervjuas.
Antagningsintervjuer är ett andra steg som kan utnyttjas där det är lägligt, men det första steget går ut på antagningsprov där man testar de kunskaper som personer har, istället för att datoriserat läsa av vilka betyg personen har.
Att de som faktiskt har kunskaper som krävs för en utbildning i biokemi läser kursen istället för att de med högst betygsnitt läser den tycker jag är så pass logiskt att det inte behöver förklaras...?
Det är ju därför du vill att ALLA ska läsa samma saker och hindras från att välja fritt så att ALLA ska vara förberedda på att läsa biokemi?
Eller, förlåt, förenklar jag dina åsikter nu?
Ja, du förenklar mina åsikter, liksom du förenklar verkligheten och problemställningen. Du skriver att "de som faktiskt har kunskaper som krävs" skall få gå en viss utbildning. Det håller jag med om. Det håller nog alla med om är utopia. Problemet är dock: hur skall denna lämplighet mätas? Att bara referera till att detta skall ske genom ett "prov" är att använda sig av en mellanstadieelevs retorik.
SvaraRaderaBerätta istället för mig hur ett prov kan utformas för att överträffa ett betyg som speglar tre års studier?
Vad är det som säger att ETT prov säger mer om lämpligheten än betyg från tre års studier på gymnasiet (som förhoppningsvis inkuderat massa prov i relevanta ämnen)? Kom ihåg att det enligt Lars Leijonborgs förslag, som han presenterade i DN debatt, är möjligt för kursledningen till en viss utbildning att själva välja ut några gymnasiekurser som räknas högre vid just deras intag. Ditt exempel i biokemi kanske då skulle motsvara en ökad betydelse av kemi B/biologi B/matematik D vid intaget. Då skulle väl målet vara nått?
Vad händer med de kurser på gymnasiet som man inte anser sig "behöva" för att komma in på en viss utbildning. Skall man på gymnasiet kanske bara behöva läsa kuser i matematik om man har för avsikt att bli matematiker? Vill vi ha en viss bredd på vår utbildning?
Och nej, min åsikt är INTE att alla skall vara tvugna att läsa samma kuser på gymnasiet. Valet står fortfarande helt fritt. Vill du läsa en kurs i vinkunskap så skall ingen hindra dig. Men det betyder fortfarande inte att kunskaper inom det ämnen någonsin kommer att bli lika viktigt som kunskaper inom svenska, engelska och matematik då syftet är att ta fram de bäst lämpade för högskolestudier.
Det är ett faktum att elever med höga betyg (framför allt de "teoretiska" som matematik) generellt klarar sig bättre på högskolan, detta oavsett om utbildningen innehåller mycket matte eller inte. Det är validerat och klart.
Min fråga är alltså fortfarande: hur skall de antagningsprover du vill se valideras? Har ni något belägg för att ett antagningsprovssystem skulle fungera bättre, eller skulle allt vara ett gigantiskt experiment?
Well well... Min kommentar ang. att förenkla åsikter var alltså en passning till att det är vad du gjorde med mig. Men vi försöker avstyra den här diskussionen nu, va? Du börjar kalla mig för "mellanstadieelev" och grejer så det börjar kännas lite märkligt.
SvaraRaderaVi är överens om att de som har bäst lämpad kunskap för en eftergymnasial utbildning ska komma in men har olika metoder vi tror på.
Jag tror på något slags antagningsprov (som kan kompletteras med intervjuer och evenuellt de skriftliga omdömen/betyg du har med dig från gymnasiet och andra tidigare utbildningar). Exakt hur det provet ska se ut förstår du nog själv att det beror på varje enskild utbildning. Provets tanke är att mäta hur mycket kunskaper som fastnat efter tre års studier. Jag fick t ex VG i naturkunskap på gymnasiet, men skulle knappast klara mig på en naturvetenskaplig utbildning idag. Flera utbildningar använder sig av det systemet idag.
Du förespråkar ett bokstavsbetyg som speglar hur mycket du lärt dig på den tiden du läste en gymnasiekurs. Detta ska gälla alla, oavsett om det var 20 år sedan man läste gymnasiet.
(Ang matematik så har du fattat mig rätt - om man inte tänker använde sig av matematik i sitt framtida arbetsliv tycker jag att man har all rätt att välja bort de kurserna. Jag tycker helt enkelt, som jag skrivit från början, att en gymnasieutbildning ska väljas av eleven själv.)
Så - släng in en förolämpning till nu så kan vi vara nöjda sen.
Den förolämpningen skulle väl i sådana fall bestå i att påpeka att du missförstått mig. Jag kallade inte dig för mellanstadieelev, utan menade att retoriken du använde skulle kunna komma från en. Du är vuxen.
SvaraRaderaAnders: Hur hade du tänkt dig att ett sådant intagningsprov skulle se ut? Av praktiska skäl bör det ju vara mer eller mindre standardiserat över hela landet (många söker till väldigt lika utbildningar på flera orter - rent praktiskt går det inte att resa runt i landet). En möjlighet vore att genomföra dem via dator, men fortfarande behövs då någon form av organisation där studenten finns (för att undvika fusk).
SvaraRaderaVi har ju faktiskt redan idag ett intagningsprov till högskolan, högskoleprovet. Skulle man utvidga det, eller skulle man skapa helt separata intagningsprov? Jag skulle exempelvis mycket väl kunna tänka mig att utvidga högskoleprovet med en mer avancerad mattedel (derivator, integraler, trigonometri mm) för de som hoppas bli ingenjörer, och att de olika delarna skulle kunna värderas olika vid antagning till olika utbildningar.
Alltså, jag är rörd över det här förtroendet att JAG skulle utforma antagningsprov för akademiska utbildningar... :)
SvaraRaderaMenar du på allvar att du tycker geografi skulle vara ett problem för att genomföra samma prov i olika delar av landet? Förslagsvis skulle väl proven kunna göras i samma struktur som idag kallas högskoleprovet, precis som du själv säger. (Men jag tycker att provet enbart ska bestå av moment relevanta för den utbildning man vill komma in på.)
Nej, det är inte geografin som jag menar är problemet (i alla fall inte ett hanterbart sådant). Det stora problemet är att så många studenter söker flera olika utbildningar, eftersom de inte vet om de kommer att komma in. En och samma student kan utan problem ha sökt in på ingenjörsutbildningar på flera lärosäten, ekonomiutbildningar på ett par, släng in bortåt ett halvdussin övriga utbildningar på lika många lärosäten till så inser du att den genomsnittlige studenten får gå igenom ganska många inträdesprov. Utan någon form av standardisering bakom hela arrangemanget blir det en organisatoriskt röra...
SvaraRaderaOch jag menade inte att du skulle vara mest lämpad att utforma proven i sig. Däremot var jag nyfiken hur du tänkt dig att organisera dem (eftersom det är en helt klart intressant tanke...), även om jag kanske inte uttryckt det solklart.
Dagens högskoleprov är ju extremt centraliserade - alla skriver exakt samma prov. I min värld är inträdesproven nämligen i alla fall i någon mån anpassade till utbildningen de leder till, vilket de knappast är om samtliga presumtiva studenter skriver identiska prov...
Aha, då förstår jag vad du menar... :) Och håller jag med. Det blir bökigare för de som söker flera väldigt olika utbildningar, då de får förbereda sig för flera olika prov. Men det är ett pris jag är beredd att betala, då jag tycker att betygssystemet suger på antagning.
SvaraRadera