...hela vägen in i partistyrelsen

För ganska många månader sedan fick min vän (och partikamrat) Anna hem De Grönas medlemstidning Grönt, där medlemmar uppmanades nominera till riksuppdragen inför årets kongress. Hon frågade om hon fick nominera mig till något.

Jag hade redan tidigare funderat på partistyrelsen och tänkt att dagen då två av mina gröna förebilder, Gustav Fridolin (som ansvarade för flyktingfrågor) eller Malin Björns (ansvarar för feminism och sexualpolitik) bestämde sig för att lämna partistyrelsen så skulle jag kandidera, för att fortsätta deras arbete med den gröna solidaritets- och jämställdhetspolitiken. Gustav lämnade partistyrelsen efter valet. Efter att rådfrågat Malin bestämde jag mig för att ställa upp.

I februari valde Mp Skåne att stödja min kandidatur. Valberedningen intervjuade mig både en och två gånger.

I mars presenterades valberedningens förslag, där jag inte var med. Jag valde att fortsätta kandidera.

I helgen har De Gröna haft kongress. I lördags morse presenterade vi kandidater oss inför alla 500 kongressdeltagare. Malin Björns valde att använda delar av sin minut för att pläder för mig. Det var längesedan jag blev så rörd. Min egen presentation kändes också som att det gick väldigt bra. Jag pratade om mitt förhållande till "My Little Pony" och hur jag vill att vi ska positionera sig som Jämlikhetspartiet de Gröna.

Sedan följde ett dygns nervös väntan, först på omröstningen på lördag eftermiddag och sedan skulle man försöka sova. Jag valde att tilbringa kvällen med Rasmus, Johanna, ett par Lost-avsnitt och några glas vin på hotellet.

I morse presenterades resultatet. Som sista namn av de 15 invalda kandidaterna, valdes jag in i partistyrelsen. Därefter har eftermiddagen susat förbi med många telefonsamtal och sms, varma kramar och grattis-mail från både väntat och oväntat håll.

Nu följer ett år i partistyrelsen, med satsningar på klimatpolitik, anti-diskriminering och jämställdhet, att omsätta kloka kongressbeslut till politik och rusta partiet inför valrörelserna 2009 och 2010. På en parkbänk i väntan på tåget pustade jag ut, "vad skönt att den här helgen är över". Maria svarade, "Anders, det är ju bara början."

Tack kongressen för förtroendet!

Andra bloggar om De Gröna, kongress.