fredagspepp [9/52]

vecka 9 | Roger Sanchez - 'Another chance'

>> fredag hela veckan

kärnkraft är Centerns nya hjärtefråga

Igår brakade förhandlingarna mellan regeringen och oppositionen ihop. För en gångs skulle är alla överens. Förhandlingarna avbröts för att regeringen krävde att oppositionen på ett extrainsatt möte, som kallats med några timmars förvarning, skulle acceptera hela regeringens uppgörelse om kärnkraft.

Vad var då poängen med förhandlingarna? Och varför skulle vi behöva träffas flera gånger innan regeringen säger det? Varför är kärnkaften så viktig att de är beredda att riskera att energipolitiken rivs upp redan om två år? Är det långsiktighet för energiinvesterare? Nu blir kärnkraften istället en valfråga. Med Maria Wetterstrand på ena sidan och Carl B Hamilton på den andra. Bring it on!

Maria Wetterstrand, som förhandlat för De Gröna:

I två veckor har vi försökt få besked från Maud Olofsson huruvida hon verkligen har förhandlingsmandat i energisamtalen. På ett övergripande plan har svaret varit ja. Varje gång vi kommit till detaljer har intrycket dock varit ett annat.

I tisdags lovade de att återkomma med ett första förhandlingsbud. Helt rimligt, med tanke på att det var en dryg vecka kvar av förhandlingstiden.

Idag inbjöd de till förhandlingsmöte med tre (3!) timmars varsel. Inte för att ge oss det bud de lovat, utan för att ställa ultimatum. På ett mycket snabbt ihopkallat möte ställdes kravet på våra rödgröna delegater att de vid sittande bord skulle gå med på att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Annars skulle förhandlingarna avbrytas.

Markus Blomberg (S) tycker att regeringen är oseriös. Magnus Andersson (C) tycker att oppositionen saknar alternativ. Till kärnkraftsutbyggnad.

När det gäller kärnkraft ur ett mer kulturellt perspektiv så påminner Anna Norrman om sannolikheten och Axel Sandin avslöjar om hur det gick till när Maud blev glad i kärnkraft.

fildelningen flyttar in i garderoben - i onödan

I förrgår debatterades och röstades IPRED-lagen igenom i riksdagen. De Gröna och Vänsterpartiet var de enda partierna som röstade nej till lagen. Vår IT-politiska talesperson Lage Rahm gjorde en stark insats i kammaren och försökte förklara för de andra partierna att det enda som kommer att hända är att verktygen för att fildela anonymt kommer att etableras brett - vilket gör det svårare att hitta de riktiga brottslingarna; de som delar barnporr och annan organiserad brottslighet. Och vad kan man läsa två dagar efteråt - jo, verktyget One Swarm lanseras i Metro för att kunna fildela med bibehållen integritet.

Personligen tror jag inte jag har en enda upphovsrättsskyddad mp3-fil i min dator längre och inte ens något fildelningsprogram för tillfället. Däremot kollar jag på streamade tv-serier på nätet och lyssnar på musik på youtube och Spotify. Frågan är ju hur länge de kanalerna kommer att vara lagliga i den takt som utvecklingen går.

För tiden då tv-kanalerna, film- och skivbolagen kan bestämma exakt hur vi ska konsumera kultur är över.

Låt mig ta ett exempel: tv-serien Lost. Jag har följt Lost från starten, omväxlingsvis i DVD-boxform, på TV4 eller nerladdat på nätet. Den 21 januari drog säsong 5 igång i USA (efter en grym cliffhanger). Serien finns alltså nu sedan januari tillgänglig på nätet, på ABC:s hemsida för de som bor i USA och på ett par andra sajter för oss som inte gör det. Men hur väljer TV4 att lansera säsong 5? Jo, de väntar två månader (24 mars) med att ens börja sända serien. Vem pallar att vänta två månader på en serie som man följer slaviskt, när den finns tillgänglig bara några klick bort? Min konsumtion av serien fyller ju dessutom en funktion för TV4 och ABC i och med att jag agerar budbärare för serien för kompisar. Jag är ju med och bygger hype inför TV4:s premiär.

Frågan är ju varför inte TV4 lägger upp de svensktextade avsnitten på nätet först själva och täcka upp med den reklam som de finansierar inköpet med? Var lite kreativa - tjäna pengar - sprid kultur!

Passar på att påminna om Carl Schlyter (MP) och gröna gruppens film I wouldn't steal från tiden då Ipred debatterades i EU-parlamentet för några år sedan:

trumpna gröna politiker - med rätta

Stockholm har fått pris som EU:s miljöhuvudstad, främst för att vi har trängselavgifter och instiftade naturreservat.

I Bryssel är det Ulla Hamilton (M) som tar emot priset, trots att Moderaterna varit emot både trängselavgifter och naturreservat.

Seved Monke (FP) tycker att oppositionen ska glädjas för Stockholm, men jag tycker nog att det inte är mer än rätt att gröna Stockholmspolitiker som Yvonne Ruwaida, Åsa Romson och Christian Valtersson får sura lite.

hetero - var det bra så?

Stockholm Pride 2009 går under [Tema: Hetero]. Tidigare år har festivalens tema uppmärksammat en aktuell politisk HBT-fråga (adoption, äktenskap, hatbrott, internationella frågor etc), men i år riktar vi fokus mot själva grunden i att HBT-personer inte har samma rättigheter som andra; heteronormativiteten.

Det är heteronormen som innebär att personer behöver komma ut, för att vi alla förväntas vara heterosexuella och ha samma könsidentitet som biologiskt kön. Det är heteronormen som innebär att personer som bryter mot det förväntade (biologiska män i kjol, samkönade par som håller hand och kysser varandra, tre personer som lever tillsammans) blir socialt och ibland juridiskt bestraffade.

[Tema: Hetero] är också ett sätt för HBT-samhället att bli medvetna om vår egen heterofobi; hur öppet är communityt för HBT-personer som lever "heterosexuellt", som heterosexuella transpersoner och bisexuella i olikkönade relationer?

Det är vad Stockholm Pride kommer att handla om 2009. Vi ses där!

EU-parlamentskandidaten Zaida Catalán tycker att temat är hett, folkpartisten Philip Wendahl tycker att temat är provokativt och bra, Stockholm Prides presschef Jessica W Sandberg påminner om att hatbrott är heteronormativitetens yttersta konsekvens, Stockholm Prides kassör Håkan Steenberg har hittat den ultimata volontärströjan. DN, SvD, QX, radio Stockholm och TV4 Stockholm rapporterar.

edit: På tal om normer, läs Marcus Dunbergs krönika i Metro om hur homosexuella är (rika, barnlösa, lyckade vita män). (Alexander har också läst den)

tänk om en måndag kunde börja såhär

(via Älskade dumburk)

det är ett RÅM jag vill ha!

I eftermiddag drar Grön Ungdoms riksårsmöte igång i Göteborg, på den historiska marken Hwitfeltska gymnasiet.

I år fyller jag 26, den ålder då man slutar bli automatiskt ansluten mellan Grön Ungdom och De Gröna. I fortsättningen får jag aktivt gå med i Grön Ungdom som medlem för att visa stöd med organisationen, men jag är inte längre "GU:are" i den bemärkelsen. Och det är väl för väl.

Jag vill inte att Grön Ungdom utvecklas till ett SSU eller MUF där man i princip måste ha barn i förskoleåldern för att betros en kandidatur till förbundsstyrelsen. Grön Ungdom ska ha en låg medelålder för att vi ungdomar ska banne mig raka vägen in i Miljöpartiet och ta de politiska uppdragen.

Visste ni förresten att Anna Sjödin var äldre när hon blev SSU-ordförande än vad Maria Wetterstrand var när hon blev MP-språkrör? Eller att det bara gick fyra år mellan att Fredrik Reinfeldt var MUF-ordförande (som riksdagsledamot) och att en tonåring vid namn Gustav Fridolin blev GU-språkrör?

Så ska det vara.

Man ska också sluta när man är på topp - därför ska det här bli det bästa riksårsmötet någonsin och jag, Hampus, Linn, Christian, Fredrik, Axel och alla andra unga gröna kommer att uppdatera er om allt som händer (och inte händer) via RÅM-bloggen.

fredagspepp [8/52]

vecka 8 | REM - 'Shiny happy people'

>> fredag hela veckan

Sverigemoderaterna i sin fula prakt

Tobias Billström blev migrationsminister 2006 efter att varken ha studerat eller arbetat med migrationsfrågor tidigare. Han åkte därför på studieresa till Danmark för att se hur de lyckats med sin integration. Jag menar, de är ju kända för en human asylpolitik och lyckad integration. Eller?

För ett år sedan tillsatte Nya Moderaterna en arbetsgrupp som skulle, "utveckla partiets politik mot utanförskap och segregation". Inom gruppen verkar det finnas en "huvudarbetsgrupp" som består av minister Billström, socialborgarråd Ulf Kristersson och riksdagsledamot Elisabeth Svantesson. Billström är från Malmö, Kristersson är från Strängnäs och Svantesson från Örebro. Ingen av dem har utländsk bakgrund, egen erfarenhet av att gå igenom en asylprocessen eller att ta sig in i ett nytt samhälle. Jag antar att det inte var relevant för det här uppdraget.

Resultatet av deras arbete är rapporten Flera vägar in som presenterades igår på DN Debatt och åtta punkter lyftes upp som värda att marknadsföra för den allmänhet som tar del av DN Debatt och svallvågorna däromkring:

• 1. Blanda asylinvandringen med mer arbetskraftsinvandring
Check. Redan genomfört, tillsammans med De Gröna.

• 2. Att EU inrättar ett europeiskt asylsystem som sprider de asylsökande över Europas länder.
Det här har Moderaterna velat länge och det är en process som redan pågår i EU. Miljöpartiet tycker att det är bra med minimiregler för hur många varje land ska ta emot, men Moderaterna vill att EU ska ha gemensamma kriterier för asyl, vilket är att flytta makten till Bryssel för vad Sverige ska anse vara skyddskäl.

Motiveringen "Det är inte rimligt att några svenska kommuner under perioder tagit emot fler irakier än hela USA." blir dock väldigt märkligt. Dels för att USA normalt inte beviljar asyl (så varför jämföra oss med dem?). Dels för att de stora flyktingströmmarna idag kommer från länder som USA är krigsförande part i. Men framför allt för att inget av det kommer att förändras för att EU har ett gemensamt asylsystem.

• 3. Den som får avslag ska lämna landet
Den här punkten härstammar från Billströms aversioner mot när De Gröna och Vänsterpartiet förhandlade till sig en flyktingamnesti för barnfamiljer förra mandatperioden.

Billström är frenetiskt motståndare till att ge gömda flyktingar en andra chans utan vill istället gå i motsatt riktning. Därför har han tidigare aviserat att Sverige ska börja muta ut invandrare ur landet med bidrag.

Enda sättet att möjliggöra den här punkten är att antingen ha asylsökande i förvar under hela processen (som alltså kan ta flera år) alternativt höja polisens prioriteringar av att jaga rätt på gömda flyktingar och kasta ut dom. Inget av alternativen känns som klokt investerade pengar - eller moraliskt riktigt.

• 4. En obligatorisk, individuell introduktion för alla nyanlända inklusive ett ”startkontrakt”, kopplat till utbetalning av etableringsersättning
Per Schlingmann kastade ut idén om ett värderingskontrakt redan förra året och bland andra MUF har omfamnat idén. Idén i sig är alltså att man skriver ner och sammanfattar svenska lagar, regler och värderingar på ett papper som den asylsökande får skriva på. Typ "här tror vi på jämställdhet så det är förbjudet att slå kvinnor". Det låter i och för sig som någonting rätt många män i Sverige skulle behöva skriva på, men det faller på sin egen orimlighet. Varför ska bara vissa behöva skriva under ett kontrakt på att man ska följa svensk lag - och inte andra?

Fredrik Frangeur sammanfattar:

Vissa gemensamma värderingar som exempelvis mänskliga rättigheter och jämlikhet bör vara grunden i varje samhälle, men varför ska bara en viss grupp skriva under ett kontrakt om dessa?

• 5. Ebo – principen om eget boende - avskaffas i sin nuvarande form.
Ebolagen handlar om att asylsökande får välja om de vill bli inhuserade hos migrationsverket (= kostar staten pengar) eller ordna eget boende (= kostar inte staten pengar). Moderaterna (och Socialdemokraterna) vill detaljstyra var människor bor någonstans så de vill sänka eller dra in dagersättningen för de som bosätter sig i till exempel Södertälje, Tensta eller Rosengård. Detta trots att Boverkets rapport visar att de som utnyttjar ebo i större utsträckning också får arbete och bostad. Förklaringen stavas sociala kontakter. Motiveringen "Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen och se dem komma hem igen med egna inkomster." kan alltså slå bakut när ännu färre nyanlända lyckas etablera sig.

Ett tydligt case är en 19-årig irakier som kommer till Sverige. All släkt han har kvar i livet finns i Tensta, men då får han ingen dagersättning. Istället placeras han i Bergsjö eller Mariefred där det varken finns arbete eller andra människor som talar hans språk. Välkommen till Sverige!

• 6. Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska därför kunna återkallas.
Okej, case: En desperat asylsökande som fingerar sanningen i sin berättelse får uppehållstillstånd, medborgarskap, lär sig svenska, skaffar arbete, bildar familj och lever i Sverige i 20 år. En dag blir hennes historia avslöjad och då är Billström snabbt framme och kastar ut henne, tillbaka till det land där hon riskerade att bli stenad. Välkommen till Sverige!

Förslaget lades redan 2006 av Justitiedepartementet och hyllades redan då av Sverigedemokraterna. Grejen är ju att om fusk, mutor och hot skulle vara omfattande (idag finns det bara ett exempel) så är det rutiner vid vandelsprövningen på migrationsverket som brister. Om en person tar emot mutor för att bevilja medborgarskap så är det ett allvarligt problem - inte om människor från krigsdrabbade länder gör vad de kan för att få stanna i Sverige.

Maria Ferm påpekar att det inte går att återkalla medborgarskap om personen inte har något annat medborgarskap:

Det innebär ju att förslaget om att återkalla medborgarskap endast kan gälla de med dubbelt medborgarskap och om det är personer som mutat eller hotat lär de vara så smarta att de avsäger sig sitt gamla medborgarskap för att inte riskera att få sitt nya återkallat.

Utredarna påminner om principen. Man ska inte kunna återkalla ett medborgarskap! Och här har faktiskt även Nya MUF känt att det gått för långt.

• 7. Sverige bör ogiltigförklara borttappade pass och undersöka varför pass försvinner
Eh, ja. Gör man inte det idag?

• 8. Grundläggande kunskaper i svenska är ett rimligt krav för medborgarskap i Sverige.
Ett case här är till exempel en 82-årig farmor som anhöriginvandrar till Sverige för att hela hennes släkt bor här. Om hon ska kunna bli medborgare ska hon alltså först lära sig svenska. Orimligt. Och what about människor som inte kan sitt eget språk bra, till vilken nivå ska de lära sig svenska innan de kan "pröva in".

Artikeln innehåller alltså en massa blaj, brun retorik (Victor: "Det är att artikeln klumpar ihop alla migranter till en och samma, problembärande, grupp, genom att tala om flyktingar och “utländska medborgare som dömts för grova brott” i samma andetag") och inte ett enda förslag som gör att fler utrikes födda kommer in i arbete, förbättrar SFI:n eller att bemöta diskriminering och rasism.

Många gröna (och röda och blå) är upprörda: Christian, Fredrik, Maria, Per, Linn.

det var då

På miljöpartiets första kongress valde man mellan Alternativ-, Miljö- och Framtidspartiet. Några år senare la man till "de Gröna" till det segrande Miljöpartiet. Min spaning är att ett namnskifte åter kommer att ske om ett par år.

(via Carl)

idag är vi alla kära i Magnus Andersson

Jag har inte ens hunnit blogga själv om Tobias Billström och Sverigemoderaternas nya "nu klämmer vi dit de asylsökande/gömda flyktingarna och mörkhåriga svenskarna"-linje.

Men jag är imponerad över CUF:s Magnus Andersson som skriver ett öppet brev till sin regering:

"Det moderata utspelet på DN Debatt i dag gör mig illamående. Det finns få saker som skulle få mig att inte rösta på Allians för Sverige. En sådan sak är dock om man inte tydligt klargör att man aldrig kan tänka sig att regera med aktivt eller passivt stöd från Sverigedemokraterna."

De Gröna och Pirate Bay, nu och då

Miljöpartiets kommentarer i frågorna om fildelning och integritet gör en Lost idag och utspelar sig i två tidsrymder samtidigt.

Läs först Isobel Hadley-Kamptz intervju med integritetsminister Maria Wetterstrand, publicerad på Expressen 2014:

"Jag är inte språkrör längre, men själv kan jag inte sitta i en regering som inte tar integritets- och författningsfrågorna på allvar."

Sedan kan du göra en snabb flashback till 2009 då integritetspolitiskt ansvarige Lage Rahm kommenterar den öppnade rättegången på Newsmill:

"Det vore vidare rimligt att se en anpassning av upphovsrättslobbyn till insikten att det kommer ny teknik, alltid har gjort det och kommer att fortsätta att göra det."

fredagspepp [7/52]

vecka 7 | The Veronicas - 'Hook Me Up'

>> fredag hela veckan

rayman om poliser

Sanna Rayman formulerar det snyggt på Svd:s ledarblogg när hon skriver om videon av malmöpoliserna i Rosengård:

"Det är inte märkligt att såväl medier som andra reagerar. Bristande professionalitet i ordningsmakten är inte bra. Att kravallande ungdom beter sig förfärligt är förstås också allvarligt, men åtminstone betalar vi dem inte för det."

populistiskt feltänk om diskriminering

Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt har skrivit en bok om diskrimineringskulturen i Sverige. Deras retorik går i korthet ut på att svenskarna blivit "lättkränkta" för att vi har instiftat lagar mot diskriminering.

Bland annat är de upprörda över att:

"De som inte omfattas utgörs av en skara av vita, medelålders män som är protestanter, heterosexuella, utan funktionshinder och som behärskar svenska, inte har någon kontroversiell politisk åskådning eller särpräglat socialt ursprung eller något större belopp av pengar på banken. De är dock inte fattiga. (...) Grovt räknat, handlar det bara om runt en dryg tiondel av befolkningen. Det är en inflation som knappast kan stärka respekten för diskrimineringslagarna."

Eriksson/Rennerfelt har (medvetet) missuppfattat hur diskrimineringslagstiftning fungerar. Det är inte kvinnor, homosexuella och muslimer som är skyddade av lagstiftningen - det är diskriminering av kön, sexuell läggning och religion. Vilket betyder att en heterosexuell kristen man kan anmäla diskriminering i lika hög grad som någon annan när/om han upplever sådan.

Reinfeldt, hallelujah

Else-Marie Lindgren (kd) tycker att Reinfeldt ska avsluta alla sina tal med "Gud välsigna Sverige", eftersom den amerikanska presidenten gör det och "för vi är fortfarande ett kristet land". Lär man sig ingenting i skolan nu för tiden?

Men vi får se vad Reinfeldt svarar. Han har ju sedan tidigare en frikyrklig kampanjlåt:

Fler: Johan hoppas att Lindgren blir kvar i riksdagen, Christian konstaterar att människan är helt seriös, Johannes tycker att hon gräver ett hål.

Wetterstrand miljömäktigare än Olofsson

Först rankade DMS-listan Maria Wetterstrand som den 10:e mäktigaste opinionsbildaren i Sverige.

Samma kväll utnämnde tidningen Miljöaktuellt Wetterstrand till den 8:e mäktigaste i miljöSverige, före ansvariga ministrar som Maud Olofsson och Anders Borg. Även De Grönas EU-kandidat Isabella Lövin tog sig in på listan.

gröna på väg till Bryssel

Som Jakop noterade för ett tag sedan så är De Gröna tredje största parti med hela 9,6% i en opinionsmätning som gäller EU-valet. Ett resultat på ca 10% skulle innebära två svenska gröna ledamöter. Och då har valrörelsen inte ens börjat... Jag börjar tro att tre mandat är inom räckhåll för De Gröna.

Medlemsomröstningen är nu avslutad och medlemmarna har valt att rösta som valberedningens förslag när det gäller toppnamnen: Carl Schlyter (1), Isabella Lövin (2), Bodil Ceballos (3), Ulf Holm (4) och Zaida Catalán (5). Dock har medlemmarna lyft in några namn som tidigare stod utanför listan: blev glad av att se Christian Valtersson och Per Olsson inkryssade.

Samtidigt är jag besviken att inte fler valde att lyfta upp Zaida Catalán till en högre plats på listan. Tomas Melin förklarar varför Zaida är ett viktigt namn i vår strävan att bli ett större parti:

"Zaida är en av våra mycket få politiker som skapar intresse för partiet där inget intresse annars skulle finnas. Det är skillnad på att locka röster och att locka nya röster. Det finns flera kandidater på den lista som valberedningen presenterade inför medlemsomröstningen som lockar de väljare som väljer mellan oss och soffan att ta sig i kragen och dra sig iväg att rösta - här är både Isabella Lövin och Carl Schlyter starka. Men ingen på listan klarar av både detta och att locka röster från andra partier. Förutom Zaida då."

Jag tror inte bara på Zaidas förmåga att locka röster med sitt engagemang för feminism och integritet, utan även på hennes förmåga att leverera grön politik i Bryssel. Så nu börjar vi samla X för Z.

Fler: Politikerbloggen, Maria med ungdomsperspektiv, Johan tycker att medlemmarna verkar gilla valberedningen, Tomas tycker att det känns lite jaså, Emma utropar Hurra, Johannes är förvånad över att Zaida inte klättrade, Fredrik är inte längre högre placerad än Gahrton och Jimmy vill ha valrörelse!

nuke 'em all!?

Jag vet ju att en hel del pr-byråer och kapitalstarka organisationer varit inkopplade de senaste åren för att bygga upp en bild av kärnkraften som hoppet för klimatkrisen. Jag minns att jag flaggade för den här debatten på mitt första partistyrelsemöte 2007. Men jag trodde nog inte att de skulle vara så framgångsrika.

KD trillade ner i diket först i jakt på en fråga som de andra borgerliga partierna håller med dem i (efter äktenskaps-, fastighetsskatts- och bensinprisfrågan). Strax därefter hoppade Centern efter.


Energifrågan handlar om värden; vilket samhälle vi vill ha. Ska samhället bunkra upp smutsigt avfall på grund av vi är för lata för att energieffektivisera? Eller ska bygga kretsloppssamhället där den energi vi använder är förnybar?

Sverige har varit en förebild internationellt, som tidigt byggde ut vattenkraften till fullo och insåg att kärnkraften måste fasas ut. Så vad händer internationellt idag? I fjol byggdes inte ett enda kärnkraftverk - någonstans. Vindkraften byggdes däremot ut med 28 GW - mer än det byggts kärnkraft för under hela 2000-talet! Norden och Sverige har dessutom unika förutsättningar för vindkraft. Om Sverige nu behöver tio kärnkraftsreaktorer i många decennier framåt, vad ger det för signaler?

Känns det riktigt OK med en hel värld som bygger kärnkraftsförsörjning? Tror vi fortfarande att kärnkraft ökar risken för kärnvapen? Känns det säkert att flyga radioaktiva ämnen över klotet? Tycker vi fortfarande att uranbrytning är problematiskt? Vad händer med förbudet mot att bryta uran i Sverige? Vad händer med priset på uran om fler länder bygger ut kärnkraften?

Och så detaljen med radioaktivt avfall i upp till 100 000 år. "Gräv ner det"-förespråkarna har fortfarande inte övertygat mig om att de ansvarar för att sätta upp en skylt som är tydlig om 70 000 år som hindrar framtidens människor från att gräva upp.


Ny kärnkraft är inte heller billigare än ny vindkraft. I och med att investerare inte har obegränsat med pengar och att Industrikraft, SCA Vattenfall nu laddar för att bygga kärnkraft så får samma aktörer mindre utrymme för förnybara satsningar.


Och vad ska vi ha all el till? Sveriges elbehov ökar inte längre, utan ligger kvar på 3 ggr EU-nivån. Det betyder att om vi energieffektiviserar (potentialen är enorm, det är till och med KD överens om) och satsar ordentligt på vindkraft så kan vi ersätta dagens reaktorer.

Karin Bojs (DN vetenskap) förklarar: "...kärnkraftens andel av världens elproduktion skulle kunna höjas från dagens 16 procent till 18 procent" men om "kärnkraften bara används för att höja förbrukningen bidrar den inte till minskade utsläpp av växthusgaser."


För övrigt undrar jag vad Centerpartiet och Kristdemokraterna gör i Alliansen. Moderaterna verkar inte släppa in sina kollegors intressedepartement på de tyngre förhandlingarna. Oavsett vilken fråga det handlar om så blir det "på något sätt ändå alltid som moderaterna vill" (Anders Jonsson, Fokus).

Fler: LRF, Naturskyddsföreningen och Greenpeace är kritiska. Det brukar signalera något. Wetterstrand undrar var Centern är på väg, Schlaug gör en historisk tillbakablick och anropar Olof Johansson, Valtersson skriver ett av sina bästa blogginlägg hittills: "Hur tänker Maud".

Ännu fler: Danielsson räknar på Alliansens energimatematik, Olauson konstaterar att regeringens löften inte är så stadiga, Högfeldt påminner om Tage Danielsson, Wendahl kommer ut som kärnkraftskritiker, Bernhardtz spekulerar kring om avfallet ska grävas ner i Täby, Hellström förstår inte, Frid tycker att Centern är pragmatiskt bra.

anders wallner dementerar

Jag är inte dålig på dansaerobics.

när jag blir stor...

Det var när jag var på EU-toppmötet i Göteborg 2001 som jag tappade det grundmurade förtroendet jag tills dess hade för polisen. Plötsligt kunde jag inte känna mig trygg när en polisbil närmade sig. Jag blev - utan att ens varit i närheten av att begå något brott - frihetsberövad i timtal, förolämpad och jagad av poliser och fick se vänner (ännu yngre än jag) bli slagna med batonger.

Inom min utbildning Internationell migration och etniska relationer fick vi kika lite närmare på polisens mångfaldsarbete som lämnade en del att önska, både från polisens egna ansvariga och oss kritiska studenter. Och bara den senaste veckan har yrket blivit medialt utskällt efter rapporter om både rasistiska och våldsförhärligande uttalanden och rasistiska utbildningar. Helena Sandklef sammanfattar kritiken bäst.

En väg att ta är ju att stämma in i klagokören. Det är förstås helt oacceptabla saker som det rapporterats om de senaste dagarna och jag hoppas på ett snabbt politiskt initiativ från regeringen för att ställa krav (vilket ju är regeringen Reinfeldts huvudlinje) även på polisen. Miljöpartiets finest Mehmet Kaplan jagar på för fullt.

En annan väg är att själv ge sig in i matchen.

Jag har det senaste halvåret reflekterat över vad jag ska göra efter min partipolitiska "värnplikt". Jag har ju bara varit aktiv miljöpartist i fem år och under de åren varit anställd på lokal och riksnivå av och till sedan 2006. Jag tycker att det vore lämpligt att åter ägna sig åt civilt arbete strax efter valvinsten 2010.

Av alla sysselsättningar jag har funderat på så känner jag att just polisyrket är det som lockar mig mest. Jag har ganska mycket tankar på hur polisyrket och kåren skulle behöva förändras, men den sortens åsikter väger ju inget om man inte själv har erfarenhet från golvet. Det är dessutom ett yrke med säker arbetsmarknad, omväxlande uppgifter och en vardag där man hjälper människor med problem. Dessutom känner jag att jag har potential att bli en riktigt bra polis. (Och se bra ut i uniform.)

edit: Jag dementerar att jag gett upp framtidsplanerna på att bli chefredaktör för KamratPosten.

fem genusvetare är klokare än fyra myror

Genusverkets proffsgenusvetare och min vän Mikael Almén gör en genusanalys av Myrorna på SVT Opinion:

"Många genomför på volontär basis ett viktigt humanitärt arbete som bör uppmuntras och respekteras. Detta är också den bild som ofta når allmänheten. Problemet är att denna bild endast visar ena sidan av myntet."

Jag (och Alex) gillar't.

klart man ska få demonstrera för Israel

Läs Helena Sandklef om demonstrationen i Malmö:

"När jag såg en raket avfyras rakt in i en klunga demonstranter som med tal och sång försökte uppmärksamma sin åsikt, sin tro, då skämdes jag för den sida jag stod på. Eller nej, jag blev rädd för den sida jag (fysiskt) stod på."

fredagspepp [6/52]

vecka 6 | Kraftwerk - 'Radioactivity'

>> fredag hela veckan

ett valmanifest väger så lätt...

Timbros Tobias Holdstock twittrar till med anledning av mitt inlägg om att Alliansen sviker sin regeringsförklaring, "en regeringsförklaring från 2006? Pleaze.... på den tiden har mp hunnit vara för och sen emot många saker, många ggr om"

Så då gräver vi väl upp Alliansens valmanifest istället:
"(...) En Alliansregering kommer under mandatperioden 2006-2010 intemedverka till några politiska beslut om avveckling av kärnreaktorer. Inte hellerkommer vi att ge förnyade driftstillstånd till de två reaktorer som stängts. Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer inte att upphävas under mandatperioden. Allians för Sverige (...)"

Déjà vu?

12.45 den 5 februari

En kort stund kände jag mig lite speciell.

extremismen i Rosengård

Har tidigare skrivit om delar av problemen med polisens rekryteringsarbete och därmed brist på mångfald inom organisationen. Men det här är svårslaget. Sydsvenskan, SvD, Aftonbladet citerar poliser som tjänstgör i Rosengård:

”Den lille jävla apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?”
”Ja han ska ha sig duktigt med stryk så han inte kan stå på benen”

”Jag håller med han gubben på Ica i Vellinge: ’ni är komna till fel kommun, blattajävlar’”.

En fråga till de som jag vet brukar kommentera i mina inlägg om mångfaldsfrågor. Om du som ung person systematiskt skulle bli bemött som "apa" och "jävel" av polisen i din kommun. Hur tror du att det skulle påverka dig?

Se filmen på sydsvenskan.se.

Peter Eriksson dementerar

I dagens SvD intervjuas Peter Eriksson under rubriken "Miljöpartiet backar om avveckling". Inget kunde vara mer missvisande. Det Peter istället säger i intervjun är att han förklarar hur kärnkraften ska avvecklas. Redan nu verkar tillförsel av förnybar energi och energieffektivisering möjliggöra att de fyra reaktorer som i närtid går i pension inte påverkar energiförsörjningen. Med politiska ambitiösa insatser kan vi dessutom avveckla snabbare.

Peter kommenterar själv:

"Jag är feltolkad i Svenska Dagbladet idag. Rubriken om att Miljöpartiet skulle backa om avveckling stämmer inte. Tvärtom så ville jag förklara för Svenska Dagbladet att Miljöpartiet nu preciserar att hur avvecklingen ska fortsätta.

Läget för avveckling av kärnkraften har aldrig varit bättre än nu. De borgerliga partiernas tal om ny kärnkraft saboterar de stora planerna på förnybar elproduktion som finns i Sverige just nu. Miljöpartiet har en stabil linje om kärnkraftsavvecklingen som står fast."

en regeringsförklaring väger så lätt...

Om en halvtimme har Alliansen pressträff på temat kärnkraft. Undrar om någon journalist har med sig Reinfeldts regeringsförklaring:

"Förnybar elproduktion kommer att kunna tillföras det svenska systemet under kommande år, men utvecklingen har bara börjat. Regeringen bedömer att den samlade energi- och effekttillgången inte kommer att vara tillräcklig under överskådlig tid. Under mandatperioden 2006-2010 kommer inte några politiska beslut om avveckling av kärnreaktorer att tas. Inte heller kommer några förnyade driftstillstånd ges till de två reaktorer som redan stängts. Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå. Regeringen kommer att pröva begäran om effekthöjningar enligt gällande lagar."

Timingen för en uppgörelse om ny kärnkraft är också oslagbar efter beskeden om att barn som bor i närheten av kärnkraftverk riskerar att utveckla cancer...

klart Al Azif ska hoppa fallskärm!

Självklart har jag röstat i Millencolin Music Prize!

politisk satir på SSU-nivå

inte så imponerad av Liberati (FP)

Valde bort Queerkalendariet och Rädslan för det främmande för att gå på Liberati pub där temat var Framtidens politiker - den nya politikerrollen i internetsamhället. Panelen bestod av en folkpartist, en folkpartist, en folkpartist och PM Nilsson.

Jag blev ju besviken redan vid lanseringen i november att Liberati är så tätt kopplat till Folkpartiet men kvällens panel var en parodi. Istället för att gräva ner sig i politikerrollen diskuterades stämningen på Folkpartiets riksdagsgruppsmöten och om hur bra/dåligt Folkpartiet är på att välkomna nya medlemmar. Föga intressant för en allmänliberal publik kan jag tänka mig och ännu mindre intressant för en frihetlig grön som jag som fortfarande tycker att Liberati verkar spännande. Bättre kan ni.

Mit främsta tips till arrangörerna, som ju vill att Folkpartiet ska hitta tillbaka till liberalismen, är att bjuda in personer från andra organisationer, bloggare eller till och med andra politiker i undantagsfall som har lyckats med det ni vill att Folkpartiet ska göra. Så att de kan coacha och inspirera de godare krafterna inom FP.

Några av de frågeställningar som togs upp har för övrigt De Gröna redan svarat på, vissa av de så tidigt som för ett 20-tal år sedan:
- Hur motverkar man livstidspolitiker? Svar: Genom att instifta rotationsprinciper och principer mot mångsyssleri.
- Hur använder man IT för att öka inflytandet? Svar: Genom medlemsomröstningar om både sak- och personfrågor.
- Hur får man in nya personer i politiken? Svar: Genom att ha valberedningar som vågar pröva nya kort.
...och därmed kanske ett grönt inslag i panelen om politikerrollen hade varit relevant?

I förbifarten diskuterades också kvällens egentliga ämne, vad nya medier innebär för politikern och relationen politik/allmänhet. Där är inte heller mitt parti någon föregångare, det är fortfarande medlemsmötet som är stommen i det lokala partiarbetet. Och Alexander Bard har helt rätt i att för många människor är det inte ett alternativ att ta sig till en partilokal och lägga flera timmar på långa medlemsmöten när man är van att kommunicera med webben.

Men jag vet inte om det känns så farligt att ligga efter med tanke på att PM Nilsson utsedde Carl Bildt till Sveriges svar på Obama. Då finns det fortfarande chans att komma ikapp.

Fler som var där: Seved Monke

Grattis Andreas Lundstedt!

Bestämde mig sent om sider igår för att gå på GayGalan på Cirkus. Det var en lång gala med inte så många positiva överraskningar (bara tre av mina favoriter vann sina priser). Titiyos och Marit Bergmans flatduett var dock en musikalisk höjdpunkt och efterfesten var väldigt effektiv.

Allra mest rätt kändes det att Andreas Lundstedt blev Årets Homo/bi. Skrev lite om HIV när Lundstedt kom ut med sin status i slutet av förra året, Du eller jag kan vara HIV-mannen. (Återkom till ämnet i augusti om Sveriges icke-existerande HIV-debatt. Jag hoppas att Anna-Maria Sörbergs bok Det Sjuka kan få igång den.)

Lundstedt var den enda av gårdagens pristagare som hade förberett ett ordentligt tacktal. Han frågade varför cancerpatienter kan prata ut om sin sorg, sin behandling och situation medan det för HIV-positiva är så skamligt att vi knappt har några öppna personer i Sverige. Mest rörd blev jag när han tackade den/de personer som hotade med att outa honom som HIV-positiv, och därmed fick honom att ta steget berätta själv. Ynkliga människor. Stort grattis Andreas.

Stort grattis också till Stockholm Prides alla volontärer som vann pris för Keep-up-the-good-work! Arbetet med 2009 års festival pågår för fullt, med både gamla och nya volontärer.

vill du läsa matte på kinesiska, Fredrik Malm?

Precis som Maria Wetterstrand bloggade om för en vecka sedan så föreslår en arbetsgrupp inom Folkpartiet, bestående av bland andra Christer Nylander och Fredrik Malm, att grundskolan inte ska tillåtas ha ämnesundervisning på elevernas modersmål.

Den senare skriver: "Om elever inte tidigt lär sig svenska får de problem senare i livet" och förutsatt att eleven bor i Sverige så är ju det ett korrekt antagande. Men låt oss säga att Fredrik Malm vore i skolåldern och migrerade till Kina. Skulle han då prestera bra i matte efter något år? Vore det inte rimligt att en del av matteundervisningen skedde på svenska tills hans kinesiska utvecklats, så han slipper komma efter alla sina jämnåriga klasskamrater?

Många studier visar dessutom att elever som delvis läser ämnen på modersmål blir bättre i de ämnena, sitt eget modersmål och dessutom bättre på svenska än de hade varit annars. Enligt språkforskare tar det ca 6-8 år för de flesta att ta till sig ett nytt språk till den grad att man kan studera abstrakta ämnen som matematik på det.

De Gröna vill istället, i samklang med pedagogisk forskning, öppna upp för försöksverksamhet för utökad ämnesundervisning på modersmål för att se om det kan ge bättre skolresultat för elever med utländsk bakgrund.

Christian Nylander påpekar dessutom på sin blogg att de nationella minoriteterna är undantagna från förslaget. Det väcker en annan fråga inom folkpartistisk logik: Hur kan det vara god pedagogik att lära sig ämnen på sitt modersmål finska eller samiska, men dåligt att lära sig på sitt modersmål spanska eller arabiska? Är det inte lika viktigt att samer kan svenska som att araber kan det?

Victor Bernardtz (som äntligen börjat blogga igen kommenterar:

"Det går inte att tolka arbetsgruppen på annat sätt än att arabiska i sig är ett dåligt språk, som vi inte ska ha i Sverige."

Folkpartiet återanvänder sin gamla taktik att släppa ett radikalt förslag som får massiv kritik och sedan landa i någon slags messmörsposition: huvudspråket i skolan ska vara svenska. Ursäkta? Vad betyder det?

Lyssna på debatten mellan Maria Wetterstrand och Christian Nylander i Studio Ett eller i TV4 Nyhetsmorgon imorgon bitti (ca 7.45).

Fler: Liberalerna Svd-bloggen, "Tankens svindlar" och Isobel Hadley-Kamptz, gröna bloggarna Maria Wetterstrand, Per Olsson, Carl Högfeldt, Heiti Ernits och Jakop Dalunde och rödingarna Arvid Falk och Rossana Dinamarca.