populistiskt feltänk om diskriminering

Håkan Eriksson och Jacob Rennerfelt har skrivit en bok om diskrimineringskulturen i Sverige. Deras retorik går i korthet ut på att svenskarna blivit "lättkränkta" för att vi har instiftat lagar mot diskriminering.

Bland annat är de upprörda över att:

"De som inte omfattas utgörs av en skara av vita, medelålders män som är protestanter, heterosexuella, utan funktionshinder och som behärskar svenska, inte har någon kontroversiell politisk åskådning eller särpräglat socialt ursprung eller något större belopp av pengar på banken. De är dock inte fattiga. (...) Grovt räknat, handlar det bara om runt en dryg tiondel av befolkningen. Det är en inflation som knappast kan stärka respekten för diskrimineringslagarna."

Eriksson/Rennerfelt har (medvetet) missuppfattat hur diskrimineringslagstiftning fungerar. Det är inte kvinnor, homosexuella och muslimer som är skyddade av lagstiftningen - det är diskriminering av kön, sexuell läggning och religion. Vilket betyder att en heterosexuell kristen man kan anmäla diskriminering i lika hög grad som någon annan när/om han upplever sådan.