kärnkraft är Centerns nya hjärtefråga

Igår brakade förhandlingarna mellan regeringen och oppositionen ihop. För en gångs skulle är alla överens. Förhandlingarna avbröts för att regeringen krävde att oppositionen på ett extrainsatt möte, som kallats med några timmars förvarning, skulle acceptera hela regeringens uppgörelse om kärnkraft.

Vad var då poängen med förhandlingarna? Och varför skulle vi behöva träffas flera gånger innan regeringen säger det? Varför är kärnkaften så viktig att de är beredda att riskera att energipolitiken rivs upp redan om två år? Är det långsiktighet för energiinvesterare? Nu blir kärnkraften istället en valfråga. Med Maria Wetterstrand på ena sidan och Carl B Hamilton på den andra. Bring it on!

Maria Wetterstrand, som förhandlat för De Gröna:

I två veckor har vi försökt få besked från Maud Olofsson huruvida hon verkligen har förhandlingsmandat i energisamtalen. På ett övergripande plan har svaret varit ja. Varje gång vi kommit till detaljer har intrycket dock varit ett annat.

I tisdags lovade de att återkomma med ett första förhandlingsbud. Helt rimligt, med tanke på att det var en dryg vecka kvar av förhandlingstiden.

Idag inbjöd de till förhandlingsmöte med tre (3!) timmars varsel. Inte för att ge oss det bud de lovat, utan för att ställa ultimatum. På ett mycket snabbt ihopkallat möte ställdes kravet på våra rödgröna delegater att de vid sittande bord skulle gå med på att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Annars skulle förhandlingarna avbrytas.

Markus Blomberg (S) tycker att regeringen är oseriös. Magnus Andersson (C) tycker att oppositionen saknar alternativ. Till kärnkraftsutbyggnad.

När det gäller kärnkraft ur ett mer kulturellt perspektiv så påminner Anna Norrman om sannolikheten och Axel Sandin avslöjar om hur det gick till när Maud blev glad i kärnkraft.