nästa vecka: PRO är gamla

Det är lätt att falla in i den ironiska "no shit Sherlock"-kören som börjat öva sin vårrepertoar efter att programmet Kaliber börjat sända sin granskning av Sverigedemokraterna. Det finns rasister i Sverigedemokraterna. "Vad ska man avslöja nästa vecka? Att Socialdemokraterna och LO har en tight relation eller att det finns kristna i KD?" Eller min favorit, "Att PRO är gamla?"

Men. Att det finns rasister och rasism i Sverigedemokraterna är inte en vedertagen sanning. Oavsett hur många artiklar och uppsatser vi medelklass-, politiskt engagerade-, storstadsungdomar än läst och diskuterat med varandra.

Jag är övertygad om att det för väldigt många är en överraskning att SD inte rensat ut den rena rasismen ur partiet och blivit ett vanligt parti, bara med lite mer fokus på "invandringsfrågan" och en vurm för den "gamla hederliga svenskheten". Det här är ett parti som nyligen fick observatörsstatus i EU-parlamentet och som skramtal kommunala partistöd i många år inför 2009 och 2010 års valrörelser.

"Det här med burka kan man ju förstå. När gubbarna får slå kärringarna som de gör och det blir blåtiror och fläskläppar så är det klart att de måste ha en burka på sig." (möte hos SD Lidingö)

Grävande journalistik när den är som bäst. Långsiktigt och modigt. Hoppas den når fram till alla de som behöver höra den.

Fler: Jonas Morian, Johan Hellström, Maria Ferm, Seved Monke, Nisse. Media: Svd, Expressen, Politikerbloggen, DN, Aftonbladet

a green new deal - sann internationalism

I helgen samlades tusen gröna politiker från de europeiska gröna partierna, därav 30 svenska miljöpartister, i Bryssel för European Green Party's valkongress. Bland andra var EP-kandidaterna/bloggarna Emmali, Fredrik på plats.

Bland annat har ett gemensamt valmanifest antagits för alla gröna partier i EU-parlamentet. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand lanserade grunderna i valmanifestet i en GP-artikel.
Det är något som de andra partigrupperna inte gör, vad jag vet. Jag har skrivit tidigare om problematiken med att partigrupperna inte nämns i EU-valrörelsen.
När man röstar på ett grönt parti vet man vad man får, oavsett var i Europa man bor. Det är internationalism på riktigt.

Min förhoppning är att man i framtiden ska kunna rösta på kandidater från andra delar av Europa i EU-valet. Det är förlegat att man måste vara representerad av en kandidat från ett eget land. Om jag hittar en urban grön feminist i Spanien eller Polen vill jag kunna rösta på henne.

I helgen avgjordes också Greenvision Song Contest och vinnaren blev den här lilla biten:


Fler: Johannes

gröna ordföringar

Det är många bra ordförandeval just nu. Härom veckan blev ju Anna Söderström och Claes Nyberg nya ordföringar för RFSL Stockholm respektive Stockholm Pride.

Nu när årsmötestiderna inom den gröna rörelsen börjat gå mot sitt slut så har dessutom Jimmy Mannung valts till ordförande för MP Stockholm, Anna Norrman till ordförande för MP Uppsala och Emma Ode till ordförande för MP Örebro.

Det känns onekligen lite som att vi toppar laget inför 2010.

edit: Även fantastiska Felix König har blivit omvald till RFSL Ungdom-boss!

be barnen - och särskilt Carlgrens - om ursäkt, Hägglund!

Fyra bra organisationer - RFSL, Makalösa föräldrar, RFSU och Femmis går idag ut med ett gemensamt uttalande om att Göran Hägglund ska be barnen om ursäkt efter TV4-framträdandet där han vidhåller att alla barn borde växa upp med en mamma och en pappa, varken mer eller mindre.

[Vi] är oroliga över hur regeringen ska kunna föra en politik för alla barnfamiljer i Sverige när man har en socialminister som uppenbarligen inte tycker att alla barnfamiljer är lika mycket värda.

Ett väldigt bra initiativ att gå samman på bred front för att visa hur socialministerns uttalande inte bara väcker "homoilska" utan riktar sig mot alla barn i singel- och samkönade hushåll.

Personligen undrar jag också hur Hägglunds ministerkollega Andreas Carlgren och hans barn reagerat på att socialministern tycker att de skulle må bättre med ett annat liv än att bo med Andreas och hans man Tomas. En ursäkt vore kanske på sin plats även där.

Fler: Maria Ferm

fredagspepp [13/52]

vecka 13 | Entropia - 'Something to believe in'

>> fredag hela veckan

feministpartiet de gröna

Efter att kvinnan (i bestämd form) i Skanskas styrelse slutar så tycker de inte att det längre finns någon lämplig kvinna för uppdraget, avslöjar Miljöpartiets granskning av bolagsstyrelserna i TV4 idag. Reportern Anders Pihlblad kommenterar på sin blogg. Idag följer Miljöpartiet upp granskningen med ett seminarium om situationen i bolagsstyrelserna med bland andra Gunvor G Ericsson, Peter Eriksson och Mari Teigen.

Den kampanj som Miljöpartiet drev under 8 mars-veckan på temat Olika kön, olika värde är nu nominerad till Guldägget. Under kampanjveckan visade vi bland annat hur regeringens politik slagit ekonomiskt mot kvinnor.

Maria Wetterstrand skrev på SVT Opinion för några veckor sedan om problemet med bristen på män i förskolan, som en anledning till lågstatusen på förskolläraryrket. Hon påminner om att samtliga rödgröna arbetsgrupperna fått i uppdrag att analysera alla förslag ur ett jämställdhetsperspektiv och ta fram politik som ska bryta kvinnors underordning. I fjol talade samma språkrör på Regnbågsfestivalens invigning om mäns våld mot HBT-personer.

Mäns våld har också varit i fokus för Peter Erikssons jämställdhetsengagemang. Miljöpartiet har själva utrett en modernisering av våldtäktslagen, som presenterades i september förra året. Förslaget om att införa ett samtyckeskrav har sedan drivits aktivt i riksdagen.

Att de rödgröna arbetsgrupperna ska arbeta jämställdhetsintegrerat påminde också alla de fyra rödgröna partiledarna och språkrören om den 8 mars på Newsmill. För första gången uttalade de löftet att de rödgröna vill bilda en feministisk regering, "det privata är politiskt". När arbetsgrupperna träffades tillsammans första gången var det också fokuset på fördjupningen - hur analyserar vi politiska områden ur ett jämställdhetsperspektiv.

De Grönas partistyrelse valde att prioritera jämställdhet som politiskt område för mandatperioden 2007-2010. Jag har definitivt varit orolig för den utmaningen, att ena partiets olika feministiska ingångar till progressiv politik. Och det finns fortfarande mycket att göra med det feministiska arbetet inom partiet och utvecklingen av den gröna jämställdhetspolitiken. Men det känns verkligen som att vi är på rätt väg. På kongressen i maj ska för första gången en proposition om lika rättigheter behandlas som utgår från alla befintliga diskrimineringsgrunder (självklart också då kön och könsidentitet) ur ett normkritiskt perspektiv.

Vi jobbar på!

gahrton om kärnkraft

Läs gärna Per Gahrtons tankar kring energiuppgörelsen:

"Nu vet vi att med en rödgrön regering blir det inga nya reaktorer. Det är betydligt mindre än linje 2-alternativet som lovade avveckling till 2010 och inget att hurra över. Men knappast heller något att slå på den stora svektrumman för eftersom det realpolitiska alternativet heter bygge av nya reaktorer. (..) Att Europas Gröna tänker göra kamp mot kärnkraften till ett huvudnummer inför EU-valet är utmärkt. Kampen går vidare!"

Upp till kärnkraftskamp!

språkrören om kärnkraftens framtid

Jag tog en pratstund med Maria och Peter på kansliet idag för att räta ut ett par frågetecken om energiuppgörelsen:

grattis kärnkraftsomröstningen, 29 år idag

Idag är det exakt 29 år sedan folkomröstningen om kärnkraft den 23 mars 1980. I den stod linje 1 (M) och 2 (S, FP) mot linje 3 (C, KD, V). Linje 1 och 2 gick båda ut på att avveckla kärnkraften i "den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd". Det var den linjen som vann. Linje 3 satte ett årtal för avvecklingen; högst tio år, alltså 1990. Vägen dit skulle gå genom energibesparing och satsning på förnybart. Man får rimligen anse att linje 3 har fallit, dels för att den förlorade omröstningen och dels då 1990 faktiskt både kommit och gått och ingen kraftig energieffektivisering eller förnybara satsningar ägt rum. Det har att göra med att ingen grönt parti har suttit i den svenska regeringen, utan energipolitiken har skötts oengagerat av S, V och C.

När den borgerliga regeringen gick ut och ville bygga ny kärnkraft för ett par månader sedan förnekar man alltså inte bara linje 2 i folkomröstningen, utan folkomröstningen i sin helhet. Gemensamt för alla tre linjer var nämligen att ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle ske. Tack vare det rödgröna samarbetet fanns inte möjligheten för S att göra upp med regeringen, utan igår gick istället den rödgröna oppositionen ut med sin energipolititiska överenskommelse. Efter valet, när vi vinner, kommer de borgerliga partier som egentligen inte vill ha kärnkraft (C, KD) att bjudas in till den förnybara överenskommelsen.

Maria Wetterstrand sammanfattar politiken på sin blogg:

Nu är det klart att kärnkraftsavveckling fortsätter om det blir maktskifte 2010. Vi rödgröna ska se till att Sveriges elförsörjning tryggas med förnybara energikällor. En stor satsning på effektivisering i kombination med utbyggnad är lösningen vi är överens om.

Kärnkraftslobbyn förstår poängen. Folkkampanjen mot kärnkraft förstår poängen: "Det här är det bästa som stått på DN Debatt de tio senaste åren". Svenskt Näringsliv förstår poängen: det är ett kärnkraftsavvecklingsbesked.

Sen finns det de som inte förstår poängen och kallar artikeln för att det "inte finns något kvar" av MP, som suckar och redaktioner som rullar nyheter på temat "MP släpper krav på avveckling". Det är för mig helt oförklarligt.

Det fanns alltså fortfarande de som trodde att MP stod för en "snabbavveckling", utan hänsyn till energiförsörjning och därmed öppnar upp för kolkraftsimport till Sverige? De verkar inte ha läst partiets energipolitiska motioner de senaste mandatperioderna.

Skönt att det finns ungdomsspråkrör som förstår att det här är en "seger" och ett "steg framåt".

Läs hela överenskommelsen här och inte bara rubrikerna på DN eller TV4.

inte i egenskap man, utan som bitter feminist

Med risk för att framstå som bitter tänker jag återvända till Alexander Chamberlands 8 mars-budskap (att han går ur MP och med i FI, då han anser att De Gröna har obotbara problem med feminismen). Jag skrev härom dagen lätt ifrågasättande till timing och logik i avhoppet då De Gröna är öppna för dubbelmedlemskap och rimligen måste anses vara tydligare än någonsin i frågor om feminism och normkritik.

Alex svarar i sin blogg att "Bland miljöpartisterna som kritiserat mig via sina bloggar är 100 procent män (Mp har ju iiiinga problem med feminismen??!!)". Jag antar att jag ska ta åt mig. Men jag var aldrig irriterad på Alex' artikel i egenskap av man. Jag är irriterad i egenskap av feminist i partiet.

Jag var nämligen feminist när jag gick med i Miljöpartiet 2002. När Alexander gick med kallade han sig istället "ekvivalist" och var en del av en grupp unga gröna i Grön Ungdom som motionerade till mp-kongressen om att partiet skulle vara "ekvivalistiskt" istället för feministiskt. Chamberland och co ville alltså stryka feminismen ur partiprogrammet. Och det var på håret att motionen gick igenom på kongressen!

Som tur är stoppades försöket och MP är idag ett feministiskt parti, som jag tycker blir bättre och bättre på att uppmärksamma jämställdhetsfrågorna. Vi har anställt en grym jämställdhetssamordnare, inrättat en jämställdhetskommitté (som Alexander själv satt i) och precis blivit Guldäggsnominerade för vår jämställdhetskampanj. Det var därför jag blev förvånad över Alexanders val av tidpunkt att lämna MP.

För några år sedan ville han stryka feminism ur partiprogrammet. Idag går han ur för att vi inte är tillräckligt goda feminister.

Vi som kämpat - och även kämpar vidare - för att föra upp de feministiska frågorna inom partiet tycker att det känns trist att en före detta partikamrat och feminist väljer att smutskasta MP:s profil inom frågorna för att hypa Gudrun Schymans personvalskampanj. Det har inte att göra med att vi är män, utan att vi är feminister.

fredagspepp [12/52]

vecka 12 | Tomas Ledin - 'Du kan lita på mig'

>> fredag hela veckan

är sopåkare och byggarbetare en ny målgrupp för Centerpartiet?

Missa inte TV4:s reportage om att Maud Olofsson tycker att sopåkares och byggarbetares ackordlöner går att jämföra med statliga bolags VD-bonusar.

"Jag funderar på om hon över huvud taget vet vad hon pratar om"

"Vilken värld lever hon i?"

"Jag förstår inte att hon ens kan tänka i de banorna"

Ovanlig känsla för finess av näringsministern, som ju tjänar mest i regeringen.

förtroendet för de rödgröna ökar

Alfahannen Reinfeldts förtroende ökar kraftigt i DN/Synovates mätning. Olofsson ligger tvåa, efter statsministern, utropar Annie Johansson. Men hon nämner inte att förtroendet för Maud faktiskt har sjunkit någon procent sedan förra mätningen. Precis som det sjunkit för Hägglund. Björklund ligger stilla. Sammantaget är det alltså Reinfeldt som ökar medan förtroendet sjunker för de andra borgerliga.

Monas förtroende sjunker i samma mätning. Men förtroendet för Wetterstrand, Eriksson och Ohly ökar sammantaget nästan lika mycket, sammanlagt nio procent. Det betyder att snittförtroendet för de tre rödgröna icke-oppositionsledarna ökar medan det för de borgerliga icke-statsministrarna minskar.

De rödgröna har för avsikt att inte sudda ut de mindre partierna från den politiska kartan. Vi ska inte assimilera oss till oigenkännlighet. Det är uppenbart att det är Moderaterna som styr och ställer i Alliansen, har alla de tunga ministerposterna och slutordet i alla beslut. Då är det inte heller konstigt att förtroendet och opinionen svänger till deras fördel.

Statistik kan man alltid vrida och vända på, men snittförtroendet för de rödgröna partiledarna/språkrören som inte är statsministerkandidater är alltså högre än för de borgerliga. Bland de borgerliga är det en av fyra som ökar i förtroende, bland de rödgröna är det tre av fyra.
Detär det ingen som rapporterat om.



edit 19/3 12:07: Räknade/syftade fel i originalinlägget, därav kommentarerna. Nu har jag korrigerat formuleringerna.

vi har fattat poängen, Chamberland

DN Debatt publicerar idag en nerkortad version av Alexander Chamberlands artikel "FI är bättre än MP och MP har förlorat sin själ"-artikel som låg i Aftonbladet den 8 mars. Då valde jag att inte blogga om den. Men nu är jag irriterad.

Att Alexander Chamberland skulle lämna MP för FI är ingen kioskvältare. Det har till och med skämtats öppet om det på intranätet. Alex delar hjärtefrågor med FI, som så många andra inom partiet (mig inräknat); som feminism, antirasism och lika rättigheter.

Och jag kan förstå att man vill vara med i Feministiskt Initiativ. Jag var själv medlem så länge som det var en folkrörelse, innan det bildades ett formellt parti.

Men MP har inga regler mot dubbelmedlemskap. Det hade alltså varit fullt möjligt för Chamberland att vara medlem i både FI och MP samtidigt - så länge han inte ställer upp till val för FI. Och eftersom Alex' avsikt är att engagera sig utomparlamentariskt så skulle det inte vara något problem.

Att han väljer att lägga ut sitt partibyte på Aftonbladets och DN:s debattsidor handlar alltså inte om att hypa FI, utan om att göra ner MP. Anledningarna är bland annat att
* MP "tror blint" på att förändring sker genom riksdags- och regeringsbeslut (Alex får gärna påminna mig om vilken folkrörelse det är som lämnat sänkt Sveriges klimatambitioner, försämrat a-kassan, tuffat till asylreglerna och sänkt skatterna för välavlönade män de senaste åren)
* Grön ungdom hade en kampanj som hette "vägra kalla någon hora" (en kampanj som Alex personligen beslutade om namn och material för)
* MP driver inte delad föräldraförsäkring (med anledning av att man vill ha en tredelad, vilket skapar flexibilitet för queera och regnbågsfamiljer med fler vuxna än två)

Och jag måste säga att timingen är svåröverträffad.

För tre år sedan (2006) var MP värt att kandidera till riksdagen för och för två år sedan (2007) det var fortfarande relevant att vara språkrör för GU. För ett år sedan (2008) kandiderade Alex till MP-partistyrelsen. Vad är det som har hänt det senaste året i Miljöpartiet?

Den normkritiska Lika Rätt-propen som innehåller feministisk, anti-rasistisk, queer och funkispolitik har arbetats fram och ska behandlas på kongressen i maj. Varför vill inte Alex vara där? Härom veckan hade partiet sin första jämställdhetskampanjvecka. Vi andra queerfeminister i partiet jublade. Men Chamberland gick ur. Och känner ett behov att berätta det för hela världen. Om och om igen.

Vilken debattsida ska du gå till härnäst? Vi har fattat poängen.

Fler: Alex själv, Johan Hellström

nej, det skiljer 6,7 mellan regeringen och oppositionen

I senaste SIFO-mätningen får Moderaterna ett väldigt starkt stöd. Allianspartierna får tillsammans så mycket att det bara skiljer 3,3 procent mellan regeringen och den rödgröna oppositionen.

Eller?

En detalj som de flesta medier missar är att KD ligger under 4-procentspärren i mätningen, vilket efter lite snabb räkning innebär att stödet för regeringspartierna som kommer in i riksdagen skulle vara 44,4 och för de rödgröna 51,1.

En skillnad på 6,7 procent. Och oavsett hur man räknar så får man nog hålla med om att 6,7 är mer än 3,3.

Svenska Dagbladet lyfter i alla fall frågan på analysplats, signerat Göran Eriksson: "Då kan Moderaterna göra ett rekordval 2010 men ändå förlora regeringsmakten".

grattis Claes och Anna!

Idag valde Stockholm Pride och RFSL Stockholm nya kloka, snygga och ambitiösa ordföringar. För Stockholm Pride, där jag själv sitter i styrelsen, blir Claes Nyberg ny ordförande och för RFSL Stockholm tar Anna Söderström över klubban.

För Stockholm Pride väntar som vanligt en ny och ännu bättre festival runt hörnet, i form av Stockholm Pride 2009 [tema: Hetero] med ett helt nytt verksamhetsområde - Pride Garden i Kungsträdgården. För RFSL Stockholm är den största utmaningen att hitta möjligheter för ungdomshänget Egalia att leva kvar i Stockholm.

edit: Lyssna på en morgontrött Anna Söderström i Radio Stockholm (ca 7.17)

edit II: Läs om Anna på QX.se och om Claes på Politikerbloggen

fler: Felix, Jessica W Sandberg, Håkan och Håkan.

fredagspepp [11/52]

vecka 11 | Rihanna - 'Shut Up and Drive'

>> fredag hela veckan

fredagspepp [10/52]

vecka 10 | Sarah Dawn Finer - 'Moving on'

>> fredag hela veckan

det här är inte politik, det är ett grupparbete

Nyamko Sabuni och Maud Olofsson ska ta krafttag för jämställdheten, såhär lagom till 8 mars. De ska sätta sig ner och skriva brev till alla valberedningsordföranden i de börsnoterade bolagen och fråga hur de jobbat med könsfördelningen i sina förslag (hint: det har de inte).

"Att öka jämställdheten och därmed tillväxten i näringslivet kräver ett brett och långsiktigt arbete". Så sen ska de publicera svaren externt i en skamlista.

Gulligt, ministrarna.

Men det här skulle inte ens vara intressant som b-uppsats på högskolan. Knappt ens som grupparbete på gymnasiet.

Sedan regeringen tillträdde har man genomfört skattesänkningar konstruerade så att de gynnat mäns disponibla inkomster framför kvinnors. Regeringen har satsat alla sina infrastrukturpengar på vägar (som framför allt män nyttjar) framför järnvägar (som framför allt kvinnor nyttjar). Regeringen har avskaffat skyldigheten för mindre företag att kartlägga löneskillnader mellan könen. Regeringen har slopat handlingsplanen för jämställda löner.

Och nu försöker de gottgöra det med att Sabuni och Olofsson sätter sig och grupparbetar inför 8 mars. Skärp er.

Samtidigt, i en annan del av politiken, bedriver de Gröna kampanjvecka för jämställda löner och i Göteborg är det mästerskap i armbrytning.

Fler om regeringens grupparbete: Victor, Fahlstedt

Välkommen Peter!

Det är inte bara kvantitet i att De Gröna ökar i medlemsantal, det är också starka namn som blir nyfikna gröna. Sist jag outade miljöpartister var det Johnny och Helena som gått från LUF till Liberalerna de Gröna. Den här gången är det någon som snarare gått till Solidaritetspartiet de Gröna.

Peter Sunde, uppmärksammad i The Pirate Bay-rättegången, skrev på sin blogg igår att han är miljöpartist:

Även om jag kanske är mer vänster än deras genomsnittsväljare så driver de många viktiga frågor och har en vettig intern struktur som ger mig känslan av att jag kan få påverka. Jag hoppas det kommer bli fallet också! (mp)s
politik kring integration, jämnställdhet, vapenexport, energipolitik och inte att förglömma internetfrågor känns verkligen i linje med min egen!

Gröna bloggare: Maria och Jakop, Karin, Christian, Zaida, Jimmy, Joakim. Fler: TT/Aftonbladet, Frihet, fildelning och feminism, opassande, Leo Erlandsson