![[anders wallner]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0f7TjgIrv6Ze4gw8QHVHT4mD6B3l4dnSv-tEJjsDl7rC_gd_1B7_w0DzCkhWsopB27SlG-L2WzPB9Irb2uGQbfaFAk1lmPa_qXpWSIa1MShrQ0KnNE4hwslpcMYhHXFXRDrAp3A/s1600-r/anderswallner.jpg)
inte i egenskap man, utan som bitter feminist
Med risk för att framstå som bitter tänker jag återvända till Alexander Chamberlands 8 mars-budskap (att han går ur MP och med i FI, då han anser att De Gröna har obotbara problem med feminismen). Jag skrev härom dagen lätt ifrågasättande till timing och logik i avhoppet då De Gröna är öppna för dubbelmedlemskap och rimligen måste anses vara tydligare än någonsin i frågor om feminism och normkritik.
Alex svarar i sin blogg att "Bland miljöpartisterna som kritiserat mig via sina bloggar är 100 procent män (Mp har ju iiiinga problem med feminismen??!!)". Jag antar att jag ska ta åt mig. Men jag var aldrig irriterad på Alex' artikel i egenskap av man. Jag är irriterad i egenskap av feminist i partiet.
Jag var nämligen feminist när jag gick med i Miljöpartiet 2002. När Alexander gick med kallade han sig istället "ekvivalist" och var en del av en grupp unga gröna i Grön Ungdom som motionerade till mp-kongressen om att partiet skulle vara "ekvivalistiskt" istället för feministiskt. Chamberland och co ville alltså stryka feminismen ur partiprogrammet. Och det var på håret att motionen gick igenom på kongressen!
Som tur är stoppades försöket och MP är idag ett feministiskt parti, som jag tycker blir bättre och bättre på att uppmärksamma jämställdhetsfrågorna. Vi har anställt en grym jämställdhetssamordnare, inrättat en jämställdhetskommitté (som Alexander själv satt i) och precis blivit Guldäggsnominerade för vår jämställdhetskampanj. Det var därför jag blev förvånad över Alexanders val av tidpunkt att lämna MP.
För några år sedan ville han stryka feminism ur partiprogrammet. Idag går han ur för att vi inte är tillräckligt goda feminister.
Vi som kämpat - och även kämpar vidare - för att föra upp de feministiska frågorna inom partiet tycker att det känns trist att en före detta partikamrat och feminist väljer att smutskasta MP:s profil inom frågorna för att hypa Gudrun Schymans personvalskampanj. Det har inte att göra med att vi är män, utan att vi är feminister.
Anders, jag kan ärligt talat inte förstå din irritation kring detta. Att ta upp att jag var för ekvivalism när jag som 17-årig extremt ny aktivist kom in i miljöpartiet känns så otroligt irrelevant (har för mig att t.o.m. Zaida gillade begreppet när hon var ny kring 2000, men båda vi två kom snabbt på nya tankar). Förstår däremot att du använder det för att visa att det går framåt inom miljöpartiet, men att använda det för att smutskasta mina nuvarande feministiska ideal känns bara konstigt.
SvaraRaderaJag förstår delvis vad du menar med att mp har blivit bättre på feminism. Men samtidigt tycker jag att det är en sanning med modifikation. 2005 hade Miljöpartiet tema feminism på sin kongress. Hade jag lämnat då hade jag väl fått än mer skit. Efter den kongressen blåste det kring Fi och Miljöpartiets röst inom feminismen tystnade. Du har själv varit med och kritiserat det, under den tidsperioden. Låt oss säga 2005-2007.
Det har börjat komma en viss uppsving, ja. Men anledningen till detta är delvis att den här regeringen beslutat att ge en massa miljoner till kvinnors organisering. Det är därför mp haft råd att anställa Linnea (som gör ett fantastiskt jobb), inte för att mp helt plötsligt har bestämt sig för att satsa en jätteklump av sin budget på feminismen! Risken är dessutom att jämställdhetskommittén blir lite som ett kvinnoförbund light, i att det blir så att det blir jämställdhetskommittén som får huvudansvar för feministiska frågor (och jag har märkt att det på sätt och vis blivit så. Kanske förändras det, men jag vill, som jag sagt tidigare, hellre lägga all min tid på att förändra samhället än på att förändra miljöpartiet).
Inte har vi en klimatkommitté som sköter klimatfrågan, nej de frågorna är väl integrerade i hela miljöpartiets arbete. Och ska jag över huvud taget vara medlem i ett parti, så ska det partiet ha feminismen och intersektionalitet som en självklar utgångspunkt i all politik. Det har Fi, och därför är jag Fi-solidarisk.
Mp har fortfarande kvar en politik som varken individualiserar eller queerterar föräldraförsäkringen. Mp har fortfarande kvar en politik som förespråkar ett vårdnadsbidrag light. Och samlevnadsbalken är det väl fortfarande si och så med, en fråga som gick direkt in i Fi:s program utan vidare motstånd. Att Miljöpartiet har en jämställdhetskampanj under Kvinnodagsveckan är bra, men samtidigt så betyder det inte att frågan ges hög prioritet. Jag menar under Sthlm Pride-veckan har alla partier (förutom KD då) HBT-kampanjer.
Jag tycker dessutom att det är ett spännande projekt, med ett parti som har ett feministiskt och intersektionellt perspektiv som utgångspunkt i politiken. Mycket som mp hade en spännande och nytt perspektiv att tillföra politiken när de bildades (och nej, den uppgiften är knappast slutförd, men problemet är, tycker jag, att mp snarare äter upp sina mest kontroversiella åsikter än för in dem i parlamenten). Se istället min kritik som en liten spark i rumpan på miljöpartiet för att driva feminismen mer, våga prata om klass och våga prata om mer radikala frågor. Då kanske du snarare kan se min kritik som något positivt?
Det känns som du är inne på en linje att Partiet ÄR forumet för att föra fram frågorna som en är engagerad i. Så tycker inte jag. Jag tycker det känns trist att kritiken kommer just från dig, eftersom jag tidigare sett dig som en person som ser att det finns många olika forum för att lägga sitt engagemang, och att det kanske inte spelar så stor roll VART en lägger sitt engagemang. Att det viktiga snarare är vad för frågor en driver.
Jag finner ständigt nya forum för att driva intersektionella, queera, djurrättsliga (som representant för mp är jag begränsad till att snacka djurskydd) och feministiska frågor. Jag tror inte att det finns något parti som sitter inne med sanningen, och jag nätverkar gärna med alla som känns radikala inom de frågor jag brinner för.
PS Angående det där med att det är mest män som klagar och mest kvinnor som skriver och säger att de förstår varför jag lämnar, så självklart finns det ett könsperspektiv. Jag gillar inte att arbeta utifrån en binär könsuppdelning, eftersom jag tror att kön är en social konstruktion, men ibland är mönster väldigt tydliga och ibland behöver vi dela upp i kön för att se dessa mönster. Om det sen handlar om synen på mp och feminismen, synen på partipolitik, synen på engagemang ö.h.t. vet inte jag. Men klart är att det är 8 miljöpartister som klagat på mig på sina bloggar och alla har haft det biologiska könet "man", samt att 15 miljöpartister hört av sig och sagt att de förstått mig via mail och sms, och att 12 av dessa haft det biologiska könet kvinna. Det intressanta är att Gudrun berättat för mig att hon märkte precis samma mönster när hon lämnade vänsterpartiet till förmån för feminismen.
Nej, jag tror inte att kritiken kommer från dig bara för att du har det biologiska könet man. Jag tycker det är ointressant att essentialisera kön på det viset. Däremot tycker jag att det är viktigt att se mönstret. Jag drar inga slutsatser utifrån det mönstret, utan tycker bara det är intressant.
Sen var det som sagt inte bara feminismen jag kritiserade, utan jag har för mig att jag skrev fyra punkter i mitt längre inlägg på min blogg, varav feminismen enbart var ett av dem.
SvaraRadera