mp och feminismen

Inom (mp) finns en övertygelse om att vi alla är goda feministister. Problemet är att vi är flera olika feminister på en gång. Grön Ungdom har motionerat om att komma ut som queerfeministiskt parti. Det fristående nätverket Gröna Qvinnor för kvinnliga miljöpartister är ganska radikalfeministiska (dock driver deras styrelse avdrag för hushållsnära tjänster). De två jämställdhetsutskotten under partistyrelsen, mans- och kvinnoutskotten, kör varsitt race, där mansutskottet är mer fokuserade på hur mansrollen ska utvecklas för ett jämställt samhälle. Och till sist har vi en del miljöpartister som nog aldrig skulle ha velat bli ett feministiskt parti över huvud taget, jag kallar de anti-feministerna.

Självklart är vi ändå överens om mycket, de grundläggande feministiska frågorna har brett stöd i partiet (förutom i sistnämnda gruppen). Men när det handlar om mer visionära frågor är vi ganska oense. De olika fraktionerna ger utrymme för en del spännande koalitioner. I torsdags satt jag t ex i ett utskott där queera gröna ungdomar gjorde gemensam sak med anti-feministiska drag för att få en könsneutral skrivning.

Jag tror att det kan vara en grön feministisk kollision på g. Och jag ser fram emot den. Igår funderade jag t om på att nominera mig till mansutskottet för att skynda på kollisionen, men efter att Anna lagt tarotkort om vägvalet beslöt jag mig för att avstå.