fredagspepp [45/52]

vecka 45 | Kent - 'FF' (spotify)

>> fredag hela veckan

Självklart ska Sverige anpassas efter muslimer

Idag skriver jag på Newsmill om att verklig integration faktiskt till viss del handlar om att Sverige anpassar sig till muslimer - inte bara tvärtom.

De stora invandrargrupperna har inga krav på religiös särlagstiftning eller att ”slippa” komma in i samhället. Tvärtom vill de allra flesta, tillsammans med det nya landet, hjälpas åt att skapa ett så integrerat samhälle som möjligt. En anpassning till att många muslimer lever i Sverige handlar inte om att Sverige ska bli islamskt, utan tvärtom om att Sverige ska vara mer sekulariserat och inte anpassat efter en etniskt svensk och kristen norm.

Vi kan inte ha ett samhälle där offentlig verksamhet är anpassad efter att alla har svenska som modersmål, är medlemmar i Svenska Kyrkan, firar de kristna högtiderna och äter fläskkött vid varje måltid. Så ser inte verkligheten ut.

fredagspepp [44/52]

vecka 44 | Karolina Brånsgård - 'It's a man's world' (spotify)

>> fredag hela veckan

fredagspepp [43/52]

vecka 42 | Mika - 'Rain' (spotify)

>> fredag hela veckan

Stockholm 2010: Maria Ferm till riksdagen

[soundtrack: She's a lady - Tom Jones]



När det blev klart att Maria Ferm kandiderade till riksdagen blev jag väldigt glad. Inte bara för att det handlade om en av av mina närmsta vänner. Utan också för att det handlade om en av mina favoritpolitiker.

Maria personifierar inte bara den typiska miljöpartisten 2010: ung, välutbildad kvinna i storstad - utan också Miljöpartiets självbild: att vi ligger steget före.

Det var integritetsfrågorna som väckte hennes politiska engagemang i tonåren och det var i asylfrågorna samt att ge främlingsfientliga partier svar på tal som det fördjupades och övergick till ett partipolitiskt engagemang. Det är också där hon blivit en av våra vassaste politiker: inom integritets- och mångfaldsfrågorna.

Hon har hyllats av anti-övervakningsrörelsens olika företrädare i bloggosfären för det kompakta motståndet till statens försök att övervaka och registrera oss och knuffat Miljöpartiet framför sig, både i retorik och i politisk utveckling.

Hon var en av de första att ta debatten mot Sverigedemokraterna, både rent bokstavligen, men framför allt genom att jobba med argumentationsunderlag för miljöpartister och driva på för grön offensiv likarättspolitik för att bemöta den unkna SD-diskussionen.

Och vilka frågor spås nu bli de nya frågorna i valet 2010? Vilka partier kommer att knacka på dörren till riksdagen?

Att inte välja en av Miljöpartiets främsta politiker inom integritets- och mångfaldsfrågorna till sin riksdagslista borde kunna klassas som politiskt tjänstefel (#fail). Så jag hoppas medlemmarna i Stockholm Stad tar chansen att få Maria Ferm som ett av våra ansikten i 08-valrörelsen och kryssar henne i det pågående provvalet.

Bli gärna en supporter på facebook, följ henne på twitter eller läs hennes blogg.

det är männen som tagit över samhället

I dagens stora mediesnackis, den främlingsfientliga artikeln "Muslimerna är vårt största utländska hot", listar Jimmie Åkesson (SD) sina anledningar att hata muslimer.

Förutom rena lögner, som att muslimska män skulle vara kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsmän (finns ingen statistik på våldsbrott kopplat till religion), att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige (Säpo har dementerat under dagen) så är det klassisk kall högerextrem retorik om att muslimernas "massinvandring" och "höga födelsetal" kommer att leda till att "de" tar över Sverige.

Fredrik Malm (FP) påpekar klokt på SVT Opinion att det är ett ganska tunt case att påstå att muslimerna tar över Sverige när troende muslimer knappt existerar inom makteliten: riksdagsledamöter, ministrar, toppchefer på företag, fackliga ledare, professorer, mediedebattörer...

Några som däremot, rent objektivt, tagit över Sverige är ju män.
Män står för en extrem majoritet av alla våldsbrott, speciellt våldtäkter.
Svensk sjukvård är i stor utsträckning anpassad efter mäns sjukdomar.
Hela den svenska infrastrukturen är anpassad efter mäns resande.
Män dominerar på samhällets toppositioner, både som politiker, toppchefer och akademiker.
Män sitter på majoriteten av samhällets resurser.

Det finns dock inget parti som tar "striden" mot männen, som vill att männen ska skriva på värderingskontrakt för att få leva i Sverige, som vill att män borde få särskilda riktade utbildningar i svensk lag eller som vill att män som begår brott ska utvisas. Ingen vill begränsa de manliga symbolerna eller manliga klädesplaggen.

Är inte det märkligt? Var det inte ett tryggare samhälle man ville ha, med färre våldsbrott och hårdare tag mot grupper som begår brott?

Nej, man ville ha ett homogent Sverige utan muslimer.

Det är vad den sverigedemokratiska rörelsen handlar om.

Och som demokrat ser jag den som vårt största hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att motverka dem när vi går till val nästa år.

00-talets 100 bästa låtar

[soundtrack: 91 av 00-talets bästa låtar] (alla tillgängliga låtar på listan i platsordning)

Sedan jag läste Fredrik Strages briljanta listning av 00-talets bästa låtar och hittade till ambitiösa nollnolltalet.se så blev jag tänd på att försöka sammanfatta mitt eget 00-tal i musik. Vid millenniskiftet var jag 16 år, gick första året på gymnasiet, spelade teater och lyssnade på K´s Choice (nr 19). På den tiden köpte man fortfarande skivor. Sedan dess har det hänt ganska mycket. Mycket av det har varit tonsatt av låtarna på den här listan. Det enda som var enkelt var att lista topp 3. Sedan kom utmaningen. Mycket nöje! Låt gärna spotify-listan ovan tonsätta genomläsningen. Eller kvällen.

1. It takes a fool to remain sane – The Ark (2000)
En av de där låtarna som kändes rakt in i magen när man var 16 år, icke-hetero och har vuxit upp på landet med astma och som tjockis. Genialisk text, mäktig produktion och Ola Salo sjunger som att han menar varenda ord. Jag lärde mig hela texten utantill som 16-åring och har kunnat den sedan dess.

2. What it feels like for a girl – Madonna (2001)
Madonna gör sig som bäst i den här intima nynnande feministiska melodin som aldrig gjort särskilt mycket väsen av sig. Jag tror att det var de enkla raderna om "for men to look like a girl is degrading" som sammanfattade mina tankar kring feminism och queer där i början av 00-talet. Mer feminism och queer hittar ni bland annat på plats 15, 75 och 94.

3. More to do – Stephen Simmonds (2002)
Stephen Simmonds har Sveriges bästa soulröst och skriver de bästa låtarna för regniga dagar. Den här rullade om och om igen vintern när den första relationen kraschade. Sedan dess är det den ultimata kraschade relationer-låten. Förstås. Fler göra-slut-låtar finns på plats 6 och 12, så det är uppenbarligen något som sätter spår.

4. Someone new – Eskobar feat. Heather Nova (2002)
5. Drømmer jeg? - Johnny Deluxe feat. Anna Nordell (2003)
6. Hide away – Laleh (2005)
7. Bathwater – No Doubt (2000)
8. Alright – The Lost Patrol feat. Lisa Miskovsky (2003)
9. Come what may – Ewan McGregor & Nicole Kidman (2001)
10. Grace Kelly – Mika (2007)

11. Cobrastyle – Robyn (2008)
12. As I sat sadly by her side – Nick Cave & the bad seeds (2001)
13. Stan – Eminem feat. Dido (2000)
14. Adios amigos – Marit Bergman feat. Cecilia Nordlund (2004)
15. Androgyny – Garbage (2001)
16. Pull shapes – Pipettes (2006)
17. Tell no one about tonight – Le Sport (2005)
18. Ingen vill veta var du köpt din tröja – Raymond & Maria (2004)
19. Losing you – K´s Choice (2003)
20. En vän med en bil – Håkan Hellström (2001)

21. Calleth you, cometh I – The Ark (2002)
22. I don't feel like dancing – Scissor Sisters (2006)
23. Your disco needs you - Kylie Minouge (2001)
24. Hip teens don't wear blue jeans – Frank Popp Ensemble (2003)
25. Handsfree (if you hold my hand) – Sonny J (2008)
26. Trouble - Coldplay (2000)
27. Put your records on – Corinne Bailey Rae (2006)
28. Be mine! – Robyn (2005)
29. D.A.N.C.E. - Justice (2007)
30. For Father – Stephen Simmonds feat. Dilba (2002)

31. Wonderchild – Christian Walz (2004)
32. Känslorna – Doktor Kosmos (2002)
33. Dream girl – Salem Al Fakir (2006)
34. Fever fever – Melody Club (2007)
35. Tell me – Laleh (2005)
36. Harder, better, faster, stronger – Daft Punk (2007)
37. You're the storm – Cardigans (2003)
38. Hollaback girl – Gwen Stefani (2005)
39. Alla vill till himmelen men ingen vill dö – Timbuktu (2005)
40. First of the gang to die – Morrissey (2004)

41. Where does the unused love go – Helena Josefsson (2007)
42. Kärleken väntar – Kent (2002)
43. Big in Japan – Ane Brun (2008)
44. Over-rated – Gavin DeGraw (2004)
45. Nu kan du få mig så lätt – Håkan Hellström (2000)
46. Out on the piers – Marit Bergman (2008)
47. Do you love me – Amanda Jensen (2008)
48. Hurt – Christina Aguilera (2006)
49. Italy vs. Helsinki – Laakso vs. Peter Jöback (2007)
50. Don't tell me – Madonna (2000)

51. Inte vackrast i världen – Emil Jensen (2006)
52. I can't decide – Scissor Sisters (2006)
53. Over 'fore it started – Ceasar's Palace (2002)
54. Allt som är ditt – Säkert (2007)
55. Your kisses are wasted on me – Pipettes (2006)
56. My star – Brainstorm (2000)
57. Beck 'n call – Homy (2003)
58. Right where I want to be – Dilba & Stephen Simmonds (2003)
59. Don't let me get me – Pink (2002)
60. F***k you – Lily Allen (2009)

61. Do you want the truth or something beautiful? - Paloma Faith (2009)
62. All good things (come to an end) – Nelly Furtado (2006)
63. Paper planes – M.I.A. (2008)
64. Not gonna get us – t.AT.u. (2002)
65. Singing that melody – Swingfly (2009)
66. To let myself go – Ane Brun (2005)
67. Bodies - Robbie Williams (2009)
68. Any other world – Mika (2007)
69. O Baby – Robyn (2003)

70. Lita på mig – Sture Alléns dansorkester (2006)
71. I wanna run – Brent Hunter feat. Nina Ramsby (2009)
72. Moi... Lolita – Alizée (2001)
73. I´m yours – Jason Mraz (2008)
74. A dios le pido – Juanes (2002)
75. Lesbian wannabe – Doktor Kosmos (2005)
76. I'm like a bird – Nelly Furtado (2000)
77. Divine – Sébastien Tellier (2008)
78. Fascination – Alphabeat (2008)
79. Crazy – Gnarls Barkley (2003)

80. Casey, hold on – Marit Bergman (2009)
81. For what it's worth – Cardigans (2003)
82. Kids – Robbie Williams feat. Kylie Minouge (2000)
83. Numb – Jamelia (2004)
84. They're building walls around us – Moneybrother (2005)
85. Where is my love – Stephen Simmonds (2003)
86. Overprotected – Britney Spears (2002)
87. I believe in a thing called love – The Darkness (2003)
88. Vakna – Svenska Akademien (2007)
89. Through the wire – Kanye West (2003)
90. Heartbeats – The Knife (2004)

91. I'm so poor won't you lend me some money – Miss Li (2006)
92. We got to be good to each other – Ray Wonder (2000)
93. Groovejet (if this ain't love) – Spiller (2000)
94. Let your body decide – The Ark (2000)
95. First class riot – The Tough Alliance (2007)
96. With every heartbeat – Kleerup feat. Robyn (2007)
97. Release me - Oh Laura (2007)
98. More than a woman – Aaliyah (2002)
99. Yours to keep – Paola (2002)
100. Ensam PC – Jan Johansen (2009)

According to the norm one of my Spotify playlists is 0% HeteroAccording to others it's just good music. Try your own at www.stockholmpride.org/spotify

Stockholm 2010: Elina Åberg till kommunfullmäktige

[soundtrack: Finland - David Shutrick]



En av de saker som fått mig gladast under veckan som gått är bekräftelsen att Elina Åberg ställer upp till Stockholms Stads kommunfullmäktige (precis som undertecknad). Jag har svårt att tänka mig en enda mer lämpad miljöpartist (mig inräknad) som vore bättre lämpad för uppdraget.

När man går med i en organisation är det vissa saker, alldeles i början, som avgör huruvida det här blir en kort seyour eller ett livslångt engagemang. För mig var det första mötet med Miljöpartiet helt beroende av vilka miljöpartister jag träffade. En av de allra första personerna som jag träffade var Elina Åberg. Det var en himla tur. Elina har en förmåga att både kunna debattera politiska frågor på hög nivå men samtidigt få det att låta enkelt. Att kunna förklara de komplexa sambanden så att vem som helst hänger med. Det finns många duktiga politiker, men ganska få som dessutom kan förklara vad de vill göra - och varför de gör det.

Elina har ett långt engagemang inom Grön Ungdom, Gröna Studenter, Miljöpartiet de Gröna och en rad andra organisationer och är en av de vettigaste människorna jag känner. Jag har som sagt svårt att tänka mig en enda annan miljöpartist som skulle representera mig och de gröna stockholmarna bättre i Stadshuset. All lycka önskar jag henne i det pågående provvalet och den stundande valrörelsen.

Gå gärna med i facebookgruppen Elina Åberg till Stockholm Stads kommunfullmäktige 2010 och följ Elina på Twitter.

Stockholm 2010: Sasja Beslik till riksdagen

[soundtrack: Mind On My Money - Flo Rida]

Sasja Beslik är en av de mest framstående debattörerna inom den svenska miljö- och finanssfären. Och kanske den enda som kombinerar de båda sfärerna fullt ut. Han har bestämt sig för att ge sig in i politiken och kandidera till riksdagen för Mijöpartiet de Gröna i Stockholms Stad.

Sasja kom till Sverige på 90-talet, tog då en magister i ekonomisk historia och försörjde sig som frilansjournalist för att vid 00-talets början inleda sitt arbete med etiska och sociala frågor i egenskap av konsult med svenska och internationella företag som uppdragsgivare. Sedan dess har han blivit utsedd till den 12:e miljömäktigaste i Sverige, före bland andra Mikael Karlsson (SNF) och Karl-Henrik Robért (Det Naturliga Steget). Han har också blivit utsedd till "årets mest inflytelserika person under 40" 2007 av tidningen Shortcut. Han kommer senast från Banco fonder och har nyligen börjat arbeta på Nordea.

Det senaste året har han medverkat på en del seminarier tillsammans med Maria Wetterstrand, senast i EU-valrörelsen då de samtalade om hållbar utveckling inom ekonomin och finanssektorn. Jag tycker att det är otroligt kul att Sasja nu själv vill ge sig in och arbeta med grön politik i praktiken och hoppas Stockholmarna placerar honom högt på riksdagslistan i det pågående provvalet.

Läs mer om Sasja: Miljöspanarna, SvD, DN, Chef

Stockholm 2010: Carl-Martin Vikingsson till riksdagen

[Soundtrack: Samma Nytt - Svenska Akademien]

Carl-Martin Vikingsson, även känd under artistnamnet "Sture Allén den yngre", är artist, föreläsare, pedagog och var en av sångarna i nyligen nerlagda Svenska Akademien. Nu har Carl-Martin bestämt sig för att kandidera till riksdagen 2010 för Miljöpartiet de Gröna i Stockholmsregionen.

Ganska många jag känner gick med i Miljöpartiet för att de är engagerade i några sakfrågor inom något område och tänker att man får köpa resten av paketet. Sen lär man känna grön ideologi och förstår hur hela tänket hänger ihop. Det som slagit mig de gånger jag träffat Carl-Martin är att han redan, efter bara några månader som medlem - och redan innan han gick med - hade en ideologisk medvetenhet som är ovanlig bland partipolitiker. Han kommer att bli mångas politiska förebild om MP vågar släppa in ett oprövat kort i våra partipolitiska strukturer.

Jag hoppas att Stockholmsregionen förstår sitt eget bästa och sätter honom på en bra plats på riksdagslistan. Sverige, Miljöpartiet de Gröna och resten av världen behöver honom.

Carl-Martin bloggar på Stures blogg och hans låttexter finns på Svenska Akademiens hemsida om du vill lära känna honom.

Fler glada gröna bloggare: Maria Ferm, Robert Damberg, Hampus Algotsson, Christian Valtersson

fredagspepp [42/52]

vecka 42 | The Golden Filter - 'Favourite Things' (spotify)

>> fredag hela veckan

fredagspepp [43/52]

vecka 43 | Megan Gogerty - 'Kinda wish D'Hoffryn was my boyfriend' (spotify)

>> fredag hela veckan

hur hetero är din musiksmak?

[soundtrack: Hetero crash - Citizen Kain]

Årets tema för Stockholm Pride: "hetero" ville utmana vad du läser in i hur man är om man är hetero eller homo, man eller kvinna... I somras kunde man testa sitt twitterkonto i kampanjen vi knåpat ihop med åkestam holst. Nu har vi gått över till Spotify.

Testa din spellista eller favoritalbum på stockholmpride.org/spotify och testa om vi har samma föreställningar över vad som är hetero musik - eller om allt bara är normer... Vi är redan 30 000 som har testat :)

Själv passade jag på att testa låtarna från årets fredagspepp - och landade på ett resultat av 5% hetero (!). Och då trots E-Type och Tomas Ledin. Tack Marit och Madonna!

Fler: Dagens Media, Expressen, DN, På stan, Nöjesguiden mfl. Och #howhetero på twitter förstås!

According to the norm one of my Spotify playlists is 5% HeteroAccording to others it's just good music. Try your own at www.stockholmpride.org/spotify

Självklart kandiderar jag

[soundtrack: Ingen kommer undan politiken - Marie Bergman]

Det är väldigt roligt att vara miljöpartist 2009. Fler och fler väljer att bli medlemmar; medlemsmöten och kurser för nya medlemmar är överfulla. Vi ökar i opinionsmätningar och har länge varit Sveriges tredje största parti.

I Stockholms Stad blev vi större än S i EU-valet tidigare i år. Vi har alltså alla möjligheter att bli det största partiet i det rödgröna samarbetet i Stockholm. Tidigare i år fick vårt finska systerparti Gröna Förbundet över 23 procent i valet i Helsingfors. Det finns inget som säger att vi inte kan reprisera de finska framgångarna i Stockholm.

Då behövs det också medlemmar som är beredda att ta politiska uppdrag och driva grön politik. Och självklart kandiderar jag för De Gröna i valet 2010. Jag har valt att kandidera till kommunfullmäktige för Miljöpartiet de Gröna i Stockholms Stad.

I utskicket till medlemmarna har jag presenterat mig såhär:

"Som politiker påminner jag om vårt parti. Jag är både ideologisk och sakpolitisk och har en bakgrund i freds-, solidaritets- och miljörörelsen. Jag vill komplettera vår trovärdighet i miljöfrågor med ett helhjärtat engagemang för likarättfrågor, som jämställdhet, hbt, tillgänglighet och antidiskriminering. Därför vill jag arbeta aktivt med människor och organisationer i Stockholm som gör staden mer jämställd och jämlik. Mitt kontaktnät inom partiet och i organisationsvärlden är stort och därför tror jag att jag skulle kunna föra både medlemmars och sympatisörers talan i fullmäktige.

Tidigare har jag suttit i partistyrelsen med integrations- och migrationsansvar och har två år inom Malmös kommunpolitik bakom mig. Jag har i de uppdragen arbetat medialt i lokala- och riksmedier, i frågor som migrationsdomstolens roll och diskriminering inom föreningslivet. Jag vill nu arbeta politiskt i Stockholm för att fortsätta tydliggöra det nya Miljöpartiet – urban, modernt och framtidsinriktat.

Jag blev medlem 2002 och håller med partiet i det mesta, har kanske en mer frihetligt socialliberal profil än partiet i stort. Jag har svårt för regleringar och normer för hur folk ska få leva sina liv. Till vardags arbetar jag på riksdagskansliet som språkrörssekreterare, där jag får vana av den politiska processen och opinionsbildning. På sikt vill jag dock varken bli politiker eller politisk tjänsteman, utan snarare chefredaktör på Kamratposten eller mångfaldssamordnare hos Polisen."

Om två dagar, den 16 oktober, inleds Mp Stockholms provval som pågår fram till den 6 november. Fram tills dess tänkte jag använda sociala medier för att berätta vad jag skulle vilja arbeta med i Stadshuset. Och finns förstås tillgänglig för alla frågor våra gröna 08-medlemmar kan tänkas ha. Det lättaste sättet att få tag på mig är på nätet; facebook, här på bloggen, twitter. Mitt mobilnummer är också tillgängligt. På söndag (18 oktober) deltar jag AFK på kandidatpresentationsmötet på restaurang Ellen vid Thorildsplan från kl 10.

fredagspepp [41/52]

vecka 41 | Paloma Faith - 'Do you want the truth or something beautiful?' (spotify)

>> fredag hela veckan

polis, polis...

[soundtrack: Police Me - Tori Amos]

DN har granskat vilka brott poliser ägnar sig åt och kommit fram till att kvinnomisshandel toppar listan. Och att bli dömd för kvinnomisshandel är tydligen inte liktydigt med att bli av med jobbet. Tvärtom kan man fortfarande bli satt på att utreda liknande brott.

Det fortsätter dugga obehagliga vittnesmål om kulturen inom polisen. Knappt har folk hunnit glömma rapporteringen om "Neger Niggersson" eller polisen som på kafferasten hånade en transexuell person som tagit sig liv. Men polisen behöver ingen PR-strategi, de behöver en MR-strategi.

Några av de självklara delarna i ett sånt arbete är att poliser som fälls för grova brott inte ska få jobba kvar. Som polisen Martin Melin skriver på Newsmill (i en i övrigt onödigt defensiv text): "Poliser är inga kvinnomisshandlare och är dom det ska dom inte vara poliser längre." Bra så.

En annan nyckelfråga är att brotten inte ska utredas av kollegorna, utan en oberende myndighet. Som Mehmet Kaplan skriver i sin motion om rättsväsendet:

Vi kan alltså konstatera att rättsväsendet sedan länge lidit av en strukturell diskriminering av personer med utländsk bakgrund och av ointresse inför kvinnofridsuppdragen. Miljöpartiet vill att polisen ta det rättsliga ansvaret för de brott de begår i tjänsten, eller för den delen utanför tjänsten. Med anledning av det anförda föreslår Miljöpartiet att en särskild utredningsmyndighet införs för att utreda brott som poliser begår (...)

[Mer att läsa: mitt eget inlägg "Polis, polis, mångfaldskris" på Near Perfect Democracy]

jag vill se mer splittring

[soundtrack: Splittrad familj - Ayo]

Jag läser "nu avslöjas sprickorna" och "oppositionen kan inte enas" bland rubrikerna. Och suckar.

Idag har oppositionen presenterat våra respektive budgetar. Jag är glad att man inte tog beslutet att lägga fram en gemensam rödgrön budget redan nu. Det är bara positivt att journalister och allmänhet kan granska de respektive partiernas helgröna och helröda förslag för att kunna bedöma vad som skiljer oss - och därmed vilket av partierna man vill ge sin röst och kanske sitt engagemang.

Jag tycker att det vore positivt för demokratin om även regeringspartierna tydligare kunde förklara sina interna skillnader. Man såg det delvis inför att årets budget i diverse medieutspel som man kan förstå är indirekta inspel i regeringsförhandlingarna. Men tänk om man uttalat skulle kunna läsa på regeringspartiernas webbar vad de prioriterar och skulle vilja förändra - och vad de därmed inte prioriterar. Det skulle säkert även hjälpa många borgerliga väljare att välja rätt parti.

Så personligen ser jag gärna mer splittring, i både oppositionen och regeringen, för att ge väljarna ett tydligt alternativ. I våra egna budgetar. Sedan behöver politiker självklart kunna förhandla och komma överens. Men om man alltid ska vara överens med andra partier - även i sina egna förslag - så vågar ju ingen komma med några nya förslag.

För de som läser den gröna budgeten finns det tydliga gröna frågor som miljöskatteväxlingar, tåg- och kollektivtrafikutbyggnad, höjt studiemedel med 900 kr, småföretagarsatsningar (sänkt arbetsgivaravgift med 10% för de minsta), medel för på asylmottagande, prioriteringar av de som står utanför trygghetssystemen prioriterat över höjda tak, regionala kulturfonder, utbyggd modersmålsundervisning i skolan, möjlighet till sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar, klimatbistånd och bibehållet humanitärt bistånd och en fortsatt omförvandling av det svenska försvaret från invasionsförsvar till modernt fredsfrämjande insatsförsvar. Till exempel.

För de som inte läser budgeten måste journalisterna rapportera om vad det står i den. Vad som skiljer partierna åt. Och inte i samma utsträckning att vi inte lägger en gemensam budget med jämkade förslag.

(Sen kan jag förstå rent arbetsmiljömässigt att Johanna Melén tycker att det ska bli skönt att bara bläddra igenom en budget i vår.)

[Mer att läsa: Jakop Dalunde, Robert Damberg]

bloggen tillbaka?

[soundtrack: Update your blog - Alex Arrowsmith]

I veckan ska jag hålla i ett pass om press och sociala medier med Elisabeth Richter på MP Stockholms politikerutbildning. Jag tänkte att det kan vara en bra spark i rumpan för att dra igång bloggandet igen.

Jag har inte använt bloggen sedan slutet av augusti. Och då var det bara en kort seyour efter en vår och sommar med rekordfå (?) inlägg. Det har varit skönt att ta pauser. Det känns att det finns potential för lite nyförälskelse. det känns också som att min syn på föräldraskap, transpolitik, sociala medier och huruvida man ska få strunta i sin egen klimatomställning för att man är ett rikt land ligger på tur för att bli behandlade i bloggen.

Jag tror att bloggande generellt tappat lite av sin charm i nätkommunikationen, tack vare mikrobloggande och smarta användningar av sina nätverk i andra sociala medier. Men bloggen är oslagbar för att kunna få formulera sina budskap i lite längre resonemang - utan att för den sakens skull tappa möjligheten till interaktion.

När jag började blogga 2005 var det den enda nätnärvaro jag använde mig av. Nu ska den hitta sin plats i andra feeds och sätt att diskutera och sprida information på nätet.

Jag har fortfarande en hel del saker jag vill prata om.

fredagspepp [40/52]

vecka 40 | David Bowie - 'Life on Mars' (spotify)

>> fredag hela veckan