3 februari 2009

Grattis Andreas Lundstedt!

Bestämde mig sent om sider igår för att gå på GayGalan på Cirkus. Det var en lång gala med inte så många positiva överraskningar (bara tre av mina favoriter vann sina priser). Titiyos och Marit Bergmans flatduett var dock en musikalisk höjdpunkt och efterfesten var väldigt effektiv.

Allra mest rätt kändes det att Andreas Lundstedt blev Årets Homo/bi. Skrev lite om HIV när Lundstedt kom ut med sin status i slutet av förra året, Du eller jag kan vara HIV-mannen. (Återkom till ämnet i augusti om Sveriges icke-existerande HIV-debatt. Jag hoppas att Anna-Maria Sörbergs bok Det Sjuka kan få igång den.)

Lundstedt var den enda av gårdagens pristagare som hade förberett ett ordentligt tacktal. Han frågade varför cancerpatienter kan prata ut om sin sorg, sin behandling och situation medan det för HIV-positiva är så skamligt att vi knappt har några öppna personer i Sverige. Mest rörd blev jag när han tackade den/de personer som hotade med att outa honom som HIV-positiv, och därmed fick honom att ta steget berätta själv. Ynkliga människor. Stort grattis Andreas.

Stort grattis också till Stockholm Prides alla volontärer som vann pris för Keep-up-the-good-work! Arbetet med 2009 års festival pågår för fullt, med både gamla och nya volontärer.

2 kommentarer:

  1. Fint med priset till Andreas! Min morbror och hans partner dog båda i AIDS vilket har varit en skamlig släkthemlis. Men jag är inte så mycket för sånt där med skam och pryder stolt min barnvagn (eller ja, min dotters...) med "röda bandet". Vill inte att min morbrors död ska ha varit förgäves. Det är en väldigt viktig fråga som behöver mer utrymme!

    SvaraRadera
  2. Den 2/2 var det dessutom exakt 20 år sedan den homosexuelle konståkaren Ondrej Nepela dog i aids. Nepela tog guld i sammanlagt 5 EM, 3 EM och ett OS, fick efter sin död en tävling uppkallad efter sig, och blev senare utsedd till Slovakiens främste idrottsman under 1900-talet. Kanske ännu en förebild värd att uppmärksamma?

    SvaraRadera