![[anders wallner]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0f7TjgIrv6Ze4gw8QHVHT4mD6B3l4dnSv-tEJjsDl7rC_gd_1B7_w0DzCkhWsopB27SlG-L2WzPB9Irb2uGQbfaFAk1lmPa_qXpWSIa1MShrQ0KnNE4hwslpcMYhHXFXRDrAp3A/s1600-r/anderswallner.jpg)
hellre gröna fingrar än osynliga händer
Jag blir väldigt glad när jag läser Mattias Svensson som svarar på mitt inlägg om tillväxt. Jag blir glad för att även liberaler av Svenssons rang kritiserar tillväxt som självändamål:
"Jag är emot dem som ser tillväxt som självändamål som ursäktar att man trampar på friheter, från Anders Borgs vägran att ta bort 'värnskatten' för att folk då kanske skulle välja att jobba mindre, till regimer som förbjuder fackföreningar och fängslar oppositionella för att få ”lugn och ro” på arbetsmarknaden."Den sortens retorik gör det mycket lättare att kunna diskutera tillväxtfrågor utan att hamra varandra i huvudet.
Resten av inlägget är ganska klassisk liberalism, det är förstås så att en grön vill se mer politik för att reglera marknaden och en liberal mindre. De Gröna vill ju dels använda kraften av konsumentmakt i den offentliga upphandlingen men också skatteverktyget för att styra konsumtionen till varor och tjänster som är hållbara - med hjälp av grön skatteväxling. Det vill ju inte liberaler, för att de i stor utsträckning är övertygade om att marknaden kommer att självreglera sig. Därav är vi gröna inte liberaler. Det handlar inte om vad folk ska få köpa, men vad olika varor ska kosta.
Svensson skriver också som om vi gröna vill förbjuda tillväxt. Så är naturligtvis inte fallet. Vi vill bara sluta använda det som (enda) mått på huruvida samhället utvecklas eller inte. Vi tycker att bnp-tillväxt kan konkurreras ut av alternativa välfärdsmått som bättre mäter helhetsbilden av hur samhället mår och utvecklas. För rent krasst, ju fler bilolyckor - desto högre BNP. FN:s HDI är den mest kända, som ju delvis bygger på BNP. Ett nyare är HLE, men det finns många fler.
Det märkligaste i texten är nog ändå det här liberala ställningstagande:
"Vad som är en naturresurs avgörs av människors uppfinningsrikedom"Det är helt enkelt inte sant. Naturresurserna är befintliga och många av dem är ändliga. Men människans ansvar för naturen, helt oberoende av naturens nytta för människan, är ju en annan grundläggande skillnad mellan gröna och liberaler.
Fast precis det du påpekar i din invändning mot mitt naturresursresonemang gör ju även jag i min kvalifikation av det du citerar:
SvaraRadera"Vad som är en naturresurs avgörs av människors uppfinningsrikedom, som är lika oändlig som i varje ögonblick given. Oljan är ett typexempel, den har gått från ett gissel som förgiftade brunnar och förstörde åkerjordar till en fantastisk tillgång som värmer oss, lyser upp vår tillvaro och för oss närmare varandra. Oljan kommer inte att vara för evigt, men det är knappast något skäl att inte bruka den nu till stora fördelar för både tidigare generationer, oss och våra efterkommande. Utan att förneka utsläppsproblemen är oljeanvändningen ett enormt plussummespel för mänskligheten, och vi har blivit allt bättre på att hushålla med resursen av rent ekonomiska skäl. När ännu bättre bränslen och tekniker finns att tillgå kommer vi att använda det istället. Precis som med den valolja som höll på att ta slut av hårt utnyttjande på 1800-talet, och som petroleum kom att ersätta."
Väldigt få saker på vår jord är några naturresurser i egentlig mening. Det mesta av naturen blir resurser för människan genom att bearbetas och processas, och bara en liten del av mänsklighetens historia har vi haft kunskapen och tekniken att göra resurser av så mycket på vår jord. Så tillkom även naturromantiken först på 1700-talet när några var rika nog att ha levt skilt från naturen, och kunde uppskatta en utflykt i det vilda. Denna romantiska skattning av den orörda naturen är möjlig med välstånd och teknologi, inte omvänt.