nej tack, Liberati

"[V]i ska verka för att folkpartiet, centern och miljöpartiet ska bli ett parti. Vi vill ha ett starkt liberalt mittenparti i svensk politik." (Liberatis Alexander Bard i Sydsvenskan).

Ibland verkar det råda någon slags missuppfattning att "mitten" skulle vara någon slags ideologisk hemvist. "Mitten" är ju rimligtvis ett begrepp som står i relation till ytterkanterna till höger och till vänster. Att man till exempel tycker att Vänsterpartiet känns för oppositionellt och statskramande och att Moderaterna känns för hårda och prioriterande av de som redan har. Men bara för att partier står långt från V och M betyder det inte att man har något gemensamt.

Jag kan köpa resonemanget att C och Fp borde fusioneras. Båda kallar sig för liberala och eventuella skiljelinjer mellan partierna känns mer som slumpen eller partitaktik snarare än ideologiska avvägningar. Fp gillar kärnkraft och att flirta brunt lite mer, C gillar bönder och innebandy lite mer. Men när man föreslår en sammanslagning av två liberala partier och ett grönt har man missat något.

Som jag skrev i "grön ideologi for dummies" så har grön ideologi delvis influerats av liberlismen. (Ibland kan man känna att vi överträffar de liberala partierna i liberalism.) Men det finns ju en anledning att vi gått vidare och lämnat liberalismens svagheter bakom oss...

Några exempel;

Synen på marknaden och "den osynliga handen". Liberaler verkar tycka att politikens roll är överspelad och att marknaden med dess aktörer, möjligen påtryckta av konsumentmakt, kommer att lösa världsproblemen. Liberaler är generellt emot alla förslag till regleringar, oavsett om det gäller oberoende kontroll av förhållanden på västvärldens fabriker och plantage i Asien, Latinamerika, förbud mot giftiga ämnen eller att använda skatteinstrumentet för att stimulera hållbar konsumtion.

Synen på makt. När man pratar jämställdhet och lika rättigheter med liberaler är en ofta återkommande linje att det är de formella hindren som ska undanröjas, typ lika rösträtt och jämställd tillgång till arbetsmarknaden (tänk jämställd militärtjänstgöring). Men därefter är det individens ansvar att ta sig fram. Men vi gröna har en mer postmodern inställning till makt och menar att det i minst lika stor grad är de normer som begränsar våra livsval utifrån genus, etnicitet, ålder, sexualitet etc som måste förändras.

Synen på människans roll på planeten. Liberalismen är en extremt människocentrerad ideologi som ser andra livsformers värde enbart i form av dess värde för människan. En djurart är skyddsvärd enbart för att det är ekonomiskt rationellt med biologisk mångfald, klimatkrisen ska lösas enbart för att den i sin tur kommer att leda till en ekonomisk kris.

Lägg sedan till att just de svenska liberala partierna de senaste åren skuttat iväg åt extrema håll i frågor centrala för miljöpartister, som asyl/integration, integritet, energi är en historia för sig.

edit: Philip plockar upp tråden och håller dels med om att "mitten" inte är en ideologi men tycker samtidigt att eftersom högern och vänstern har saker gemensamt så har även mitten det. Jag tror vi skriver förbi varandra.