21 juli 2008

...och MUF på fel väg

Samtidigt som MUF gör upp med lite gamla spöken så förnekar de sig inte i andra. I rapporten A little less conversation ger de sig med nyvunnet intresse på miljöpolitik och då blir det lätt lite... ihåligt.

De påstår inledningsvis att man inte behöver minska utsläppen eller äta mindre kött för att rädda miljön. Utan argumentation. Sedan syr de upp lite gamla moderata lösningar som att satsa på kärnkraft och utmålar tilltro till att marknaden kommer att lösa allt. Några förslag på hur politiken och marknaden ska samverka ryms inte i rapporten. Det mest konkreta förslaget är att de hakar på regeringens redan utlovade satsning ("klimatmiljarden") och lämpar sedan över problemen på EU-nivån. Sverige är istället ett "föregångsland" (trots våra rekordstora per capitautsläpp).

Den enda vettiga poängen rapporten gör är att släppa fram drivkraften i miljöentreprenörer. Och att det ska "löna sig att tänka grönt". Men även där lyser förslagen med sin frånvaro. I valrörelsen ville Moderaterna slopa den gröna skatteväxlingen, som per definition gynnar de företag och personer som ligger i framkant i grön omställning, genom sänkta skatter. Där har i alla fall Moderaterna, enligt Sofia Arkelsten i en debatt under Almedalsveckan förstått hur fel de hade.

Man hade ju kunnat hoppas att den insikten spridit sig till ungmoderaterna också. I rapporten ger de "tips" till befintliga miljöorganisationer om att "specialisera sig" och inte driva för många frågor. Samma tips kanske någon borde ge MUF när de bestämde sig för att börja kika på miljöfrågorna.

10 kommentarer:

  1. Varför alltid denna ryggmärgsreflex mot kärnkraft? Att satsa på kärnkraft (rent allmänt sett globalt) skulle sänka co2 utsläppen, minska antalet dödsfall pga energiproduktion och producera avsevärt mycket mindre volymer avfall. MUF's förslag är rationellt.

    De argument du presenterar i inlägget du länkar till bygger på fundamentalla missförstånd. Att hänvisa till miljörörelsen som du gör i en kommentar håller inte heller vatten eftersom miljörörelsen inte är ett vetenskapligt organ och har ingen kompetens i frågan.

    Se tex vad europeiska fysikersamfundet säger,
    http://www.eps.org/highlights/about-us/position-papers/eps_energy_pp

    Det miljörörelsen påstår om kärnkraft har helt enkelt inget stöd i den vetenskapliga litteraturen.

    SvaraRadera
  2. Var fel på länken, här är den riktiga.

    http://www.eps.org/highlights/about-us/position-papers/eps_energy_pp.pdf

    SvaraRadera
  3. Ah, du kör det gamla "rationellt vs ryggmärg"-argumentet? :)

    Du kan vara lugn. Min, den gröna rörelsen och miljörörelsens åsikt är byggd på fakta och forskning och inte något slentriankärnkraftsspöke.

    På vilket sätt skulle vara det rationellt att satsa på en energiproduktion som per definition inte är hållbar, är svindyr att bygga ut, som inte kan bära sina egna kostnader och där slutförvarsfrågan inte är löst, för att ta några av argumenten...

    Energieffektivisering och utbyggnad av de hållbara energikällorna kan bygga bort kärnkraften, enligt branschen själva. Varför detta motstånd mot att bli av med kärnkraften? Det om något teknikfientligt och bakåtsträvande.

    SvaraRadera
  4. Ok låt oss gå på djupet.
    Utveckla hur kärnkraft "per definiton" inte är hållbar utan att din definition på hållbar inte även utesluter "förnyelsebar" energi?

    Uran och torium har vi så det räcker i princip obegränsad tid. Se tex
    Deffeyes & MacGregor, "World Uranium resources" Scientific American, Vol 242, No 1, January 1980
    för en geologisk uppskattning av jordens uranresurser, sammanfattat så finns det i storleksordningen 100 miljarder ton uran i halter över 10 ppm. Torium finns det i genomsnitt 3-4 ggr så mycket av i jordskorpan.

    Sen har vi avfallsförvaringen, på vilket sätt är KBS-3 och WIPP metoderna för slutförvaring inte godtagbara lösningar på avfallsfrågan? Vars finns svagheterna? WIPP är redan i drift och finland bygger sin slutförvaring baserat på KBS-3.

    Moder natur själv har demonstrerat hur säker geologisk slutföraring är i och med de naturliga kärnreaktorerna i Oklo som rullade på för två miljarder år sen. De konfirmerar att transuranerna ej rör sig ur fläcken. Kan du referera till någon studie som visar att en slutförvaring som WIPP eller KBS-3 kan ge upphov till skadligt stora stråldoser till befolkningen i närheten av slutförvaringen?

    Kostnader, vilka av sina kostnader bär inte kärnkraften själv?
    Om du syftar på försäkringskostnader så googla efter "
    Marcus Radetzki & Marian Radetzki Ansvar och ersättning för
    industriella katastrofer Kärnkraften och andra riskindustrier"
    För en inblick i hur miljörörelsens argument faller på den biten.

    Syftar du på andra kostnader så är jag nyfiken på vilka? Kärnkraft är i dag den enda storskaliga energikällan som tar 100% ekonomiskt ansvar för sitt avfall.

    Att något "kan" byggas bort innebär inte att det är smart eller önskvärt att bygga bort det. Speciellt inte då kärnkraftens ekologiska fotavtryck är mindre än de förnyelsebara energikällornas, trots dagens ineffektiva reaktorteknik.
    Se tex
    "Williams E Rees Our Ecological Footprint"
    eller
    Jesse H. Ausubels publikationer, speciellt denna
    http://www.google.se/url?sa=t&ct=res&cd=1&url=http%3A%2F%2Fphe.rockefeller.edu%2Fdocs%2FHeresiesFinal.pdf&ei=kpeFSOnsJoTg1wb5svG_CA&usg=AFQjCNE8KU-Fiy3DPh19VjxUUth_1HVEhg&sig2=qY7sL8ANnVGBGJR-VlSCaw

    SvaraRadera
  5. Sådärja! Lite sån här argumentation saknade jag i MUFs rapport. Om man ska ge sig in i kärnkraftsdebatten som politiskt förbund får man ta på sig på fötterna.

    Svagheterna i de förvaringsmetoder som finns idag är helt enkelt att det är en myt att det skulle finnas sprickfria berg eller garanterat säkra lösningar för så lång tid som 100.000 år. Eftersom nedbrytningstiden är så lång finns det ingen möjlighet att säkra att de inte helt enkelt grävs upp eller sprängs fram av framtida generationer. Vi har bara levt i Europa i 40.000 år, som perspektiv. Det är inte en risk jag är beredd att ta.

    Verkningsgraden av energiframställning genom kärnkraft, hela kedjan från brytning till el, beräknas ligga någonstans mellan 1 och 30%. Det är alltså dessutom rätt ineffektivt (som man dock möjligen skulle kunna forska vidare på, för att få fram mer effektiva lösningar - om man är beredd att ta riskerna).

    Ang. försäkringskostnader; hur kommer det sig att inga försäkringsbolag har något intresse av att arbeta med kärnkraftsindustrin?

    Säkerheten i övrigt lämnar ju också en del att önska. Den svenska kärnkraften ("säkrast i världen"?) har ju bara de senaste åren visat att vi bara varit små, små mänskliga faktorer från nya olyckor och härdsmältor. Och det är ju själva poängen - OM någonting går fel så dör och insjuknar en massa människor, djur och växter. Det är egentligen det enda argument som behövs.
    Och det behövs inte ens slarv - det räcker med en lyckad terroristattack.

    Globalt sett finns ett bevisat samband mellan kärnkraft och kärnvapen. Dessutom bryts uran i länder där gruvarbetarna får cancer av uranbrytningen. Varför tror du att det inte finns något seriöst parti som vill ha uranbrytning i Sverige?

    Riskfyllt, dyrt, osolidariskt och säkerhetspolitiskt ovettigt.

    SvaraRadera
  6. Men du missförstår vad som garanterar avfallets säkerhet, sprickfria berg är inget krav. Inte heller är intakta behållare ett absolut krav för att förvaringen ska vara säkert. Det långlivade problemet är på grund av de aktinider tyngre än uran som existerar i avfallet. Främst plutonium men även americium, curium, neptunium etc. Dessa existerar alla i oxidform. Aktinidoxider har två kemiska egenskaper som garanterar säkerheten.

    1. De är nästintill olösliga i vatten under de pH förhållanden som råder i berggrunden. Plutoniumoxid tex mättar vatten vid halter runt mikrogram per liter. Se
    http://www.skb.se/upload/publications/pdf/R-99-58webb.pdf
    Utspädning då aktiniderna transporteras genom vattnet upp till ytan garanterat ofarliga halter om det någonsin ens når ytan.

    2. Aktinidoxider adsorberas flitit mot alla ytor de kommer i kontakt med.

    De två egenskaperna tillsammans garanterat att avfallet knappt kommer röra sig ur fläcken oavsett vad som sker med behållarna. Det var därför jag nämde de naturliga Oklo reaktorerna. Läs gärna mitt blogginlägg om det(finns en del intressanta referenser i inlägget).
    http://gronarealisten.blogg.se/2008/february/oklo-vad-sager-den-naturliga-reaktorn-om-slutforva.html

    Trots att de bildade kärnavfallet vid Oklo badade i superhet ånga under miljoner år i sprickfyllda berg så rörde sig inte avfallet ur fläcken. Helt utan designade barriärer som kopparbehållare odyl. Kan man begära en bättre demonstration?

    Framtida generationer.. dels så tycker jag inte vi har ansvar för framtida generationers medvetna handlingar och dels så blir påverkan högst lokal ifall de spränger fram det av ovan nämda anledningar. Men om det oroar dig så borde du istället förespråka slutna bränslecykler så vi bränner bort allt långlivat avfall en gång för alla och endast begraver fissionsprodukterna som blir ofarliga efter några hundra år. Tekniken existerar men den blockeras av främst politiska skäl.



    Effektivitet, du måste definera va du menar med effektivitet i sammanhanget. Om du menar termiska effektivitet(konversation från termisk till elektrisk energi) så är den runt 33% för dagens lättvattenreaktorer och runt 45% för gaskylda reaktorer. Menar du hur stor del av energiinnehållet i uranet som nyttjas så är det under 1%. Men resterande energin är kvar i det vi idag kallar avfall och kan användas när vi så vill. Som sagt tekniken existerar redan för det. Dagens avfall är egentligen en enorm energiresurs stor nog för att med rätt teknik förse hela sverige med energi i hundratals år.

    Försäkring, googla efter artikeln jag nämde så får du svaret. Av precis samma skäl som inget försäkringsbolag försäkrar storskalig kemiindustri eller vattenkraft. även om risken(konsekvens multiplicerat med sannolikhet) är nästintill obefintlig för en storskalig olycka, betydligt mindre än en på en miljon reaktorår, så är konsekvenserna ekonomiskt större än ett enskilt företag kan försäkra. Men om man bestämmer en försäkringspremie baserat på riskanalys blir det knappt ett öre per kWh, betydligt mindre än tex dagens effektskatt. Samma situation gäller för kemiindustrin och vattenkraft.

    Säkerhet, det krävs betydligt mer än en härdsmälta för att orsaka skador på omgivningen. Se TMI olyckan i Harrisburg som exempel. Härdsmältan där skadade inte en enda individ. En olycka i en lättvattenreaktor som skadar omgivningen är mycket osannolikare än tex ett brott i en vattendamm och hade dessutom haft mindre konsekvenser.
    Det finns ingen inre mekanism i en reaktor som kan orsaka en storskalig spridning av material från reaktorhärden till omgivningen även om man med yttre medel skulle lyckas spräcka inneslutningsbyggnaden som garanterat att ingen spridning kan ske. Därför är inte heller terrorhotet något stort hot, det finns inget svårare industriellt mål att attackera än ett kärnkraftverk. Det finns helt enkelt inget terroristerna skulle kunna göra med reaktorn för att orsaka katastrof, har bloggat om det.
    http://gronarealisten.blogg.se/2008/may/circusen-drog-igang-ordentligt.html

    Men om du inte är nöjd med lättvattenreaktorers säkehet så är det ingen anledning att vara mot kärnkraft som helhet. Ta tex de gaskylda högtemperaturreaktorerna, bränslet är i sådan form i de reaktorerna att de inte kan smälta eftersom temperaturen aldrig kan bli nog hög i reaktorn oavsett vilken olycka som sker. Härdsmälta är då en omöjlighet. Det har man även demonstrerat i både kina och tyskland genom att dra ut alla kontrolstavar, slå av kylningen och sen låtit reaktorerna stå. Ingenting hände och härden kallnade bara sakta men säkert. De reaktorerna existerar idag och kommer börja byggas komersiellt inom 5-6 år.

    När det gäller uranbrytning och cancer så finns det inga som helst publicerade och granskade studier som visar på en sådan koppling när det gäller uranbrytning i australien och kanada(bevisa mig gärna fel, men jag har finkammat strålskyddslitteraturen). Se dessa länkar från australiensiska miljödepartementent och strålskyddsmyndigheten för data om stråldoser till arbetare och lokalbefolkning.
    http://www.environment.gov.au/about/publications/annual-report/ss02-03/section2-2-3.html

    http://www.arpansa.gov.au/pubs/rps/rps9_ris_final.pdf

    Stråldoserna är mycket lägre än de som krävs för att ge en märkbar cancerriskökning. Lägre faktiskt än de geografiska variationerna i bakgrundsstrålning, dvs flyttar du från skåne till göteborg så exponeras du för större stråldos än om du flyttar till australien och jobbar vid en urangruva.

    Historisk uranbrytning har orsakat cancer då man inte förstod sig på radonproblematiken. Idag är det inte längre ett problem. Läs gärna det mail jag skickade till uppdrag granskning efter deras totalt ovetenskapliga program om uranbrytning.
    http://gronarealisten.blogg.se/2007/november/mail-till-uppdrag-granskning-redaktionen-uppdateri.html

    Riskmässigt är kärnkraft bland de säkraste energikällorna, se tex ExternE utredningen.

    Osolidariskt är det inte mer än någon annan energikälla, tänk tex brytningen av sällsynta metaller för solpaneler eller de soptippar de tillslut dumpas i i Indien.

    Säkerhetspolitisk är det utmärkt då vi kan bli helt självsförsörjande på energi.

    SvaraRadera
  7. Det enda argument där Wallner kanske inte helt krossas av Simus argument här är kanske kärnvapen.

    Jag skulle vilja veta hur vi hindrar kärnvapen genom att inte bygga sådan kärnkraft somhelt bränner bränslet så det för oss blir odugligt till kärnvapen, samtidigt som vi vet att länder som vill ha kärnvapen? (Flera arabländer gav nyligen en gemensam avsiktsförklaring om kärnkraft för vapenproduktion.)

    SvaraRadera
  8. Wallners påstående är inte relevant för frågestälningen.

    Även om vi inte har kärnkraft så komemr det inte minska andra länders ansträngningar att skaffa kärnvapen.

    Det är unigefär som att säga att vi ska lägga ner elkrat för att diktaturer använder el för att tortera folk.

    Det enda vi behöver göra är att se till att de restprodukter som är användbara för kärnvapen är säkrade (Och det är inte överdrivet svårt elelr dyrt.)

    SvaraRadera
  9. Håller med Christoffer, den största frågeställningen är, om vi i sverige, eller hela EU och USA för den delen, avvecklar kärnkraft. På vilket sätt kan det få tex Nord Korea eller Iran att ge upp sina vapenprogram? Det finns ingen koppling mellan civil kärnteknik i ett land och vapenutveckling i ett annat.

    Det har alltid varit så att de länder som byggt kärnvapen skaffade vapnen först och civil kärnkraft i efterhand. Då kan man inte påstå att den civila tekniken ledit till vapen, snarare tvärtom. Det bevisade sambandet som Wallner hävdar finns existerar inte.

    Vapenrisken kommer inte heller bli större om de länder som idag redan har kärnteknik bygger fler reaktorer. Både Indien och Kina ingår i den gruppen av länder och det är de som mest behöver energi. Vapenfrågan kan inte användas som argument mot varken svensk, europeisk, amerikansk, indisk eller kinesisk kärnkraft.

    Den absolut främsta anledningen till att civil kärnkraft inte är en riskfaktor är för att det är ologiskt, dyrt och långsamt att ta omvägen runt civil kärnkraft för att producera vapenmaterial, material som ändå kommer vara av dålig kvalite. Inget land skulle använda tex plutonium från civila reaktorer till sina kärnvapen eftersom de vapnen hade varit opålitligt, svåra att hålla i gott skick och väldigt klena. Vill man ha vapenplutonium kan man enkelt, billigt och snabbt bygga en reaktor speciellt för ändamålet. Att designa och bygga en sådan reaktor är så enkelt att det inte går att hindra, se bara på de första primitiva plutoniumproducerande reaktorerna i USA, Storbritannien, Ryssland och Frankrike.

    Anrikningsanläggningarna kan vara problematiska, men en nation behöver inte ha anrikningsanläggning för att ha kärnkraft. Sverige är utmärkt exempel på det. Då gäller det bara att hammra igenom ett internationellt avtal som endast tillåter anrikning i vissa länder eller i anläggningar som ägs gemensamt av flera olika stater. Det är ett politiskt bekymmer oberoende av existensens av civil kärnkraft och även om vi lägger ner all världens civila kärnkraft så kommer kunskapen om hur man ska anrika och upparbeta ändå fortsätta existera. Det måste alltså lösas oberoende av kärnkraftens existens.

    Sen kan man alltid optimera bränslecyklerna så att det material som produceras blir av ännu sämre kvalite för vapensyften, plutoniumet som bildas i pebble bed reaktorer tex är mycket sämre än i dagens lättvattenreaktorer.

    Plutoniumet från dagens lättvattenreaktorer kan teoretiskt sett användas för att bygga en dålig och primitiv bomb, värdelös som vapen men dugligt för terrorister. Fast terrorister kan med mindre medel åstakomma lika stor skada tex med kemiska vapen, så fokusen på fissilt material känns överdriven. Hur som helst kan plutoniumet göras obrukbart även för terrorsyften i diverse olika reaktortyper, det är alltså inte en svaghet hos kärnkraft utan hos vissa specifika bränslecykler.

    I slutändan är den enkla sanningen den att ett land kan utveckla kärnvapen om de verkligen satsar, oberoende av civil kärnteknik, och det finns inte så mycket man kan göra åt saken. Varenda land som hittills försökt skaffa kärnvapen har lyckats, det är helt enkelt inte så svårt! Problemet måste lösas politiskt, att tro att en avveckling av civil kärnkraft skulle påverka den drivkraft som pressar vissa länder mot kärnvapen känns väldigt naivt. Som att försöka komma åt napalmbomber genom att förbjuda bensinmackar.

    Det är viktigt att påpeka att det enda sättet att förstöra de stora lager av vapenplutonium som idag existerar är just i kärnreaktorer. Allt det överskottsplutonium som ligger och skräpar i Ryssland och USA är en enorm säkerhetsrisk och civila reaktorer är absolut nödvändiga för att eliminera den risken.

    SvaraRadera
  10. Carl Philip Bouvin Sigfridsson17:37

    Som deltagare i den grupp som tagit fram rapporten vill jag klargöra följande:

    1. Detta var en delrapport.
    2. Rapporten är tänkt som en grund för MUF att stå på i framtiden, enskilda frågor och fakta kommer allt eftersom vi ställs inför dem.

    Vi kan omöjligvis ha svar på alla frågot, inte heller MP även om man själva tror att så är fallet.

    SvaraRadera