fredsdag på en lördag

Mycket känslor idag. Först en maffig manifestation på ett smockfullt Sergels torg, över tio tusen människor samlade för solidaritet och fred, bland andra jag och Maria (tyvärr inte Markus).

Jag har förstått att bland åhörarna förekom flaggbränning och Hizbollah-flaggor, när delar av demon fortsatte till Israels ambassad (följde inte med dit). Väldigt synd, men det vore ju å andra sidan märkligt om bland alla tio tusen individer inte fanns någon som missköter sig. Arrangörerna manade till lugn och lyckades hålla det.

Jakop Dalunde höll ett väldigt starkt tal på Sergels torg:

"Jag har varit där, jag har sett det med egna ögon. Jag har sett hur muren stänger in ett helt folk. Jag har sett bosättare med vapen i hand håna och häckla palestinier. Jag har besökt palestinska flyktingläger, upplevt den totala misären. Dessa upplevelser är utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om. Och då var jag bara på besök. Hur förjävligt är det inte för de som tvingas leva där?"

Även Dror Feiler från Judar för israelisk palestinsk fred, gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Andreas Malm, däremot, förnekade inte sin position som en onyanserad falangaktör och stod för det svagaste talet.

På eftermiddagen fortsatte sörjandet i Immanuelskyrkan där solidaritetsorganisationer som Röda Korset och Diakonia lyckats få alla riksdagspartier, utom Moderaterna, att samlas för freden och folkrätten. Peter Eriksson och Mona Sahlin företrädde sina respektive partier och höll starka tal.

--

Via Karin hittar jag till SR:s program Konflikt för att fördjupa kunskapen Sveriges agerande i Mellanöstern.