falangerna flyttar fram positionerna

Nu har de upptrappade massakrerna i Mellanöstern pågått i flera dagar och fortfarande dominerar falangernas revirpinkande, hatinlägg mot "de andra" och ryggdunkande på varandra i bloggosfären.

Bäst, eller kanske snarare sämst, porträtterat är det i diskussionen mellan
Andreas Malm och Fredrick Federley.

Malm: "Det verkliga skälet till att alla västerlandets makter har förbundit sig till en helig hetsjakt mot Hamas är just att denna rörelse insisterar på palestiniernas rättigheter och fortsätter kämpa för dem"

Federley: "Israel förväntas ge sjukvård, el, bensin, kunskap, teknik och administration till människor som vill utplåna dem. Vilka andra länder ställer vi krav på att förse aggressiva och hatiska element med dessa förnödenheter?"

Malm verkar alltså tycka att Hamas är helt utan roll i konflikten och Federley ser å andra sidan inte skillnaden mellan Hamas och civila palestinier.

Då läser jag hellre inlägget som till och med Alliansfritt Sverige rekommenderar, Magnus Andersson (c):

"Jag lider enormt med de människor lever sida vid sida i området. Muslimer, kristna och judar som accepterar varandra och inget hellre vill än att våldet ska sluta."

Även om jag inte håller med om hela Anderssons inlägg så finns det en insikt som tidigare saknats i CUF (som under Federleys ledning definitivt var en av falangerna) - nämligen det som Rosemari Södergren formulerar på Kulturbloggen:

"Jag önskar situationer som konflikten i Mellanöstern var så enkel att det fanns en bov och en hjälte, att ena sidan var helt god och den andra helt ond. Men sådan är inte verkligheten. Båda sidor har gjort övergrepp, båda sidor har människor som är emot kriget och oskyldiga offer."