![[anders wallner]](http://2.bp.blogspot.com/_it-KiRKSp6E/SWYRi1IaxHI/AAAAAAAAAag/MQaForBXlMo/S1600-R/anderswallner.jpg)
rödgröna mot FRA
I somras gjorde S och Mp upp om FRA-lagen. Vi kom överens om att lagen skulle rivas upp - senast efter den rödgröna valsegern 2010 - och behovet av en ny lag skulle utredas i en parlamentarisk utredning. Reaktionerna var blandade, förvånansvärt få trodde att "mp har lagt sig" och "nu kommer de inte att försöka riva upp lagen i höst".
Men idag infriar den rödgröna oppositionen förväntningarna och lägger fram anti-FRA-motionen som dissar regeringens kompetens ganska hårt:
Sedan den första kritiken julen 2006 har regeringen lyckats peta in nästan fyrtio förändringar runt signalspaningslagen. Detta utan att en enda utredning gjorts. Det torde vara rekord i den svenska lagstiftningens historia. Om lagstiftningen var komplex tidigare, så är den helt omöjlig att överblicka idag.
Bland annat pekar vi på det orimliga i regeringens förslag att FRA ska söka tillstånd för all signalspaning – och inte inte regeringen eller försvarsmakten som är beställarna av signalspaningen.
Riv upp, gör om, gör rätt säger vi. Trist att de där sex folkpartisterna föredrog att svälja luddiga kompromisser bakom stänga dörrar framför att bedriva seriös och öppen politik.
Flera: Maria, DN, SR, Sydsvenskan
Det hade säkert kunnat vara en bättre process från början än som nu blev fallet.
SvaraRaderaDock tycker jag att det är lite magstarkt att gå åt de sex folkpartister som orkade stå emot och förhandla så som du gör nu. Det är inte de som är de som udden främst skall riktas mot. Jag tycker ärligt att det är ganska barnsligt och uppskruvat som argumentationslinje. Flera av dem hade säkert också önskat att allt hade börjat i en annan ände än det som har skett ända sedan 2003.
Ingen av dem har lovat att trycka på Ja-knappen om inte de luddiga principerna sedan blir bra i konkret text. Vi kan väl börja med att vänta tills vi ser dem innan vi avfärdar allt innehåll? Men jag ska tillstå att även jag är skeptisk på flera punkter.
Udden måste riktas mot tjänstemännen på departement och i kring regeringen som satte hela det parlamentariska systemet i gungning genom att manipulera alla normala arbetsprocedurer som finns. Den allvarligaste kritiken måste givetvis också gå till en regering bestående av individer utan tillräcklig moralisk resning och kompass för att stå emot att dras med i tjänstemännens paranoida uppteckning av världsbilden.
Att tro att Bodström på allvar menar det han säger är svårt för mig. Han försökte själv få igenom ett förslag med ännu mindre debatt, ett förslag som dessutom var betydligt sämre än det som nu är ett resultat av överenskommelsen.
Socialdemokraterna och moderaterna är de partier som är starkast förespråkare av övervakningssamhället och hårdare tag inom justitiepolitiken. Jag litar inte alls på att de pariterna gemensamt skulle ha kommit fram till en mer integritetssäker lagstiftning.
För ärligt talat så fungerar i princip alla parlamentariska utredningar så att s och m gör upp bakom stängda dörrar och har tillsammans majoritet.
Men i sak håller jag med om att lagstiftningen borde ha en annan grund. Frågan om det är möjligt i det partilandskap vi har nu med statsprotektionistiska stora partier i båda regeringsalternativen. Ibland måste en pragmatisk produkt accepteras om alternativet är en helt oreglerad verksamhet.