10 juli 2009

ännu sämre argument, Segerfeldt

Herr "Karaoke" Segerfeldt har svarat på mina kommentarer om hans nedtonande av problemet med heteronormen.

Först sammanfattar han mitt inlägg med att jag "menar att heteronormen begränsar friheten för de avvikande, de anormala." Redan där har han missat själva målet. En av mina poänger var ju tvärtom att heteronormen begränsar oss alla. Nästan alla censurerar vilket yrkesval vi gör, vem vi lever med, vilken idrott vi ägnar oss åt eller vilken drink vi beställer för att vi inte vill bli bestraffade av heteronormen - medvetet eller omedvetet. Att motverka den är alltså inte att hjälpa en minoritet, utan ge mer frihet och valmöjligheter till alla. Något liberaler borde gilla.

Därefter plockar han ut tre random meningar ur mitt blogginlägg och kallar de för "mina tre argument". Men min slutsats i förmiddags var det han själv kallar mitt starkaste/enda argument: att heteronormativa förskolor, skolor, föräldrar är själva anledningen till de så kallade "synliga" problemen homofoba hatbrott, trakasserier, diskriminering, självmord, psykisk ohälsa och därmed inte försumbara.

Det motargumenterar han inte på, förutom att hävda att det är fel (för att "tolerans är lättare") och att det ändå inte går. Men vem har sagt att politik ska vara "lätt"? Och i vilket skede av historien har de grupper som sitter på makten inte påstått att "det där går ändå inte".

--

Fredrik hinner för övrigt också med att nonchalant kalla transpersoner för "transor" och påstå att i vardagen konsekvent bli benämnd vid det kön man inte har skulle vara "transpersoners förvirring". Jag skulle vilja se Fredrik gå igenom en dag och bli benämnd som hon/kvinna/henne och sedan fundera på hur det skulle vara att gå igenom det resten av livet.

1 kommentar:

  1. Jag ser många poänger i den normkritiska strategin, men har precis som Segerfeldt svårt att se vad som menas med "norm" p.g.a. ordets dubbla betydelser. Är det verkligen det (i sig självt till synes oproblematiska) faktum att de allra flesta förväntar sig att en för dem okänd person är heterosexuell, som är orsaken till att det finns diskriminering? Och är det rimligt att benämna alla alternativ till normkritik som "tolerans", vilket ju faktiskt med nödvändighet innebär att de skulle vara nedvärderande? Det skulle gynna diskussionen att förtydliga vilket samband mellan betydelserna av "norm" som förutsätts.

    SvaraRadera