![[anders wallner]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0f7TjgIrv6Ze4gw8QHVHT4mD6B3l4dnSv-tEJjsDl7rC_gd_1B7_w0DzCkhWsopB27SlG-L2WzPB9Irb2uGQbfaFAk1lmPa_qXpWSIa1MShrQ0KnNE4hwslpcMYhHXFXRDrAp3A/s1600-r/anderswallner.jpg)
jag vill ha kollektiva utsläppsrätter
Christian Valtersson och Björn Lindgren, båda EU-kandidater för De Gröna skriver i ETC Sthlm om individuella utsläppsrätter. Personligen är jag väldigt skeptisk till förslaget och blir ännu mer skeptisk varje gång jag hör det.
Det finns många frågetecken kring individuella utsläppsrätter. Bland annat integritetsaspekten på hur man räknar ut människors miljöpåverkan på individnivå utan att registrera minsta steg vi tar. Går det att räkna ut mitt ekologiska fotavtryck utan att registrera vad jag konsumerar? Ett annat är synen på individers rätt att släppa ut lika mycket där jag inte heller är övertygad. Jag tycker att det finns de med anledning att kunna släppa ut mer co2 än andra. T ex personer som inte infrastrukturen är anpassad efter, som människor med funktionshinder eller människor i glesbygd. Kan man verkligen ställa samma krav på hur stor andel av ens resor som ska vara kollektivtrafik om man inte har tillgång till kollektivtrafik? Eller bara en sån sak som människor som har släkt och vänner i andra delar av världen - finns det inte en social poäng att de ska få träffas? Rent politiskt tycker jag att det är mer OK om ett förälskat par som bor i olika länder flyger till varandra ofta än att jag själv flyger på charter en gång.
Men främst handlar min skepticism om magkänsla. Det kommer att behövas en mindre revolution för att möta klimatförändringarna. På sikt måste våra utsläpp minska med uppåt 100 procent. Hela samhällsstrukturer måste byggas om. Förslagen om individuella utsläppsrätter känns som ett försök att låta varje enskild person lösa klimatkrisen, genom att begränsa dessa människors livsval. Så att man helt enkelt inte får köpa en resa till Thailand - trots att den finns tillgänglig på marknaden till pris som är billigare än att ta tåget till Norrland - om man då inte är förmögen och köper utsläppsrätten av någon annan.
I internationella avtal tycker jag definitivt att man ska utgå från per capita-utsläpp. Ett land med färre invånare ska ha en mindre kvot utsläpp de får göra. Men i min värld ska politiken ligga steget före och bygga om samhället och premiera de aktörer som ligger i framkant - inte tvinga individer som lever ohållbart och inte kan betala för det att leva annorlunda.
Word
SvaraRaderaOj, var ska jag börja? Det här inlägget visar verkligen vilken spännvid det finns i synen på klimatfrågan, till och med inom Miljöpartiet.
SvaraRaderaHur är det möjligt att lösa klimatfrågan genom att "bygga om samhället"? Svaret är att det inte går. Varje effektivisering av energianvändning som gjorts hittills har alltid ätits upp av ökad konsumtion.
Exemplet om thailandsflyget visar kanske allra mest på den rena tanklösheten. Anders säger nej till utsläppsrätter på flyget, för då blir det så dyrt att få har råd att köpa flygresan. Men hur ska flyget kunna minska om det inte blir dyrare? Utsläppsrätter eller skatter, det kan de lärde tvista om, men att flyget måste bli mångdubbelt dyrare, det finns det knappt någon miljöforskare som ifrågasätter. Jag blir chockad av att läsa att en partikamrat tycker det vore orättvist med dyra flygpriser.
Anders du skriver att vi inte ska tvinga någon att leva hållbart. Men varför ska vi i så fall egentligen tvinga någon att inte utöva våld i nära relationer?
För våld är precis vad vår ohållbara livsstil är. Vi gör våld på alla de som kommer drabbas av klimatförändringarna. Nu och i framtiden. Om man är emot våld så är man också för att vi i den rika delen av världen måste begränsa vår frihet genom att sluta överkonsumera resurser. Teknik kan hjälpa till, men själva lösningen ligger i att vi accepterar lagar och regler som innebär en inskränkning av hur mycket resurser vi kan göra av med. Om det begränsas av skatter eller utsläppsrätter det är en sekundär fråga.
Jag föredrar ordet koldioxidransonering före individuella utsläppsrätter eftersom det senare bevisligen leder tankarna fel. Det handlar ju inte om att baxa över ansvaret för klimatkrisen på individerna utan att fördela en resurs det råder brist på (fossil energi) på ett jämlikt sätt. De studier som gjorts kring detta visar att folk i regel är beredda att göra ganska stora förändringar i sina liv -- om de ser att andra måste göra detsamma.
SvaraRaderaAlternativet i form av en skatt gör att de med låg inkomst tvingas till de största förändringarna. Det lär inte vara någon bra grund för den radikala omställning av samhället som vi måste göra.
Slutligen integritetsargumentet. Ingen behöver hålla reda på hur du använder dina utsläppsrätter/ransoner. De skulle sättas in på ditt konto varje månad och därefter skulle du kunna använda dem fritt. Det är inte mer integritetskränkande än det sätt vi hanterar pengar på i dag.
Intro till koldioxidransonering:
http://www.arbetaren.se/klimatblogg/las-mer/ransonering/
@Hampus: Du misstolkar mig. Jag vill (precis som du?) att det ska vara snordyrt att flyga, äta kött och utvinna olja. Just därför tycker jag utsläppsrätter är lönlöst, för då tjänar folk pengar på att sälja sin andel så att de med högre inkomster kan fortsätta åka till Thailand. Då kan de med höga inkomster fortsätta att leva miljöfarligt. Jag skriver INTE att det skulle vara orättvist med dyra flygpriser - jag skriver att det är bättre att de är så dyra att folk inte har råd än att de har råd men inte får för politikerna. Det styrmedlet har ingen chans att få någon acceptans av allmänheten.
SvaraRaderaVad jag vet så tvingar vi inte någon att inte utöva våld i nära relationer heller. Hur skulle det gå till? Övervakning? Däremot bestraffar vi de som bevisats ha gjort det och försöker arbeta förebyggande så att färre ska göra det.
@David: Koldioxidransonering är ett bättre ord, som jag skriver så tycker jag att avtal och mål bör bygga på minskade per capita-utsläpp. Jag tror också att folk är beredda till stora omställningar - men jag tror inte folk är beredda på ransonering på individnivå.
Jag tycker att individuella utsläppsrätter också gynnar de rikare - de kan ju fortsätta köpa sin klimatfarliga livsstil även i det systemet.
Jag förstår fortfarande inte. Antingen blir det dyrt att flyga för att man måste köpa utsläppsrätter. Eller så blir det dyrt att flyga för att det är hög skatt. Båda systemen har för- och nackdelar, men gemensamt är att den som har mycket pengar kan fortsätta att flyga, om än till en hög kostnad.
SvaraRaderaAlternativet är att lagstifta om vissa aktiviteter, t.ex. att man bara får flyga en gång på fem år, eller att man inte får bo på en större yta än 30kvm/person.
Vilket av dessa tre alternativ vill du ha?
Jag ser allt oftare en diskussion i klimatfrågan som handlar om att vi inte ska fokusera på individen utan kollektivet. Sen kommer nån slags tankelapsus som gör att man liksom förtränger att kollektivet består av individer.
Hur ser en kollektiv lösning ut som inte i slutänden leder till att individerna måste minska sin överkonsumtion av resurser? Förklara gärna det för mig.
Rika människor har alltid och kommer alltid att kunna köpa sig det som de vill ha. Fördelen med ransonering är att alla får samma utgångsläge eftersom alla, rik som fattig, får en lika stor koldioxidranson. Och alla kan därmed förbruka en viss mängd fossil energi utan att priset på denna energi behöver höjas särskilt mycket. Betydligt mer jämlikt än en skatt.
SvaraRaderaOm en fattig person som lever klimatsnålt vill sälja outnyttjade ransoner - är det ett problem? Ska man hindra denna person från att göra det?
Jag kan hålla med om att det är provocerande att vissa människor är så rika att de kan göra ganska mycket vad de känner för, även om det skadar andra, men att jämna ut inkomstskillnaderna i samhället är mer effektivt att göra med en annan form av politik.
Fördelen med skattesystem istället för inviduell (och all annan) utsläppshandel, är att pengarna går till det gemensamma, och att de kan användas till vettiga omstruktureringar av samhället. Det är endast inom offentlig sektor som man kan göra sådana investeringar som kanske inte lönar sig förrän om en halv generation, vilket det ofta är fråga om i miljöfrågor. Nya pengar som cirkulerar på någon utsläppsmarknad leder inte till nya pengar för omställning.
SvaraRaderaDavid Jonstads tes om att det är dem med lägst inkomster som tvingas till största förändringarna i ett skattesystem begriper jag inte alls. Frigör man resurser till vettig infrastruktur, och man vill att denna infrastruktur ska användas till största möjliga klimatnytta, så måste man ju få kvantitet i utnyttjandet av infrastrukturen. D.v.s. kollektivtrafikandelen måste öka, antalet människor per stadsyta måste öka, fler personer måste få sina boenden uppvärmda med fjärrvärme. Allt sådant är saker som dem med lägst resurser redan har idag. Och nysatsningar på sådan kollektiv infrastruktur gynnar rimligtvis dem som redan använder infrastrukturen.
Och till slut så är skattereformer möjliga och mycket enkla att genomföra, och de fungerar bevisligen, till skillnad från den lite absurda idén om individuella konton.
Jag tycker att det är just fokuset på individen och att rika kan köpa sig fria som är problemet med individuella utsläppsrätter. Människor kommer alltid att jämföra sig med andra. Om vissa människor kan köpa utsläppsrätter för att åka till Thailand så kommer andra också att vilja kunna göra det. det underminerar legitimiteten för systemet. Precis som folk i utvecklingsländer inte nöjer sig med en lägre levnadsstandard än den vi har i västvärlden. Det är ett ganska naturligt psykologiskt fenomen. Det är just därför som de stora och ökande globala klassklyftorna blir ett stort problem. Även om folk i absoluta tal har fått det bättre materiellt sätt så gör det faktum att vissa är svinrika att alla vill ha det ännu bättre.
SvaraRaderaDetta är en av anledningarna till att offentliga investeringar behövs för att klara omställningen av samhället. Då krävs finansiering. Samtidigt kan inte den offentliga välfärden vara beroende av miljöskatter då samhället då är beroende av miljöförstöring för finansiering. Inkomsterna från en klimatskatt måste därför vara öronmärkta för att göra investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser. Då får vi både offentliga inkomster till klimatinvesteringar och ett incitament till att minska utsläppen. När samhället är klimatneutralt kan skatten tas bort utan att de offentlgia finanserna påverkas.
En nackdel med en skatt är att det inte går att bestämma den exakta effekten av skatten. Med utsläppsrätter kan vi ju på förhand bestämma hur mycket som får släppas ut. Därför tror jag att kollektiva utsläppsrätter kombinerat med någon form av koldioxidskatt är bättre än individuella sådana.
Visst behöver det göras stora offentliga investeringar. Det system av koldioxidransonering som jag tror mest på (Tradable Energy Quotas, TEQs) innebär att även företag och organisationer omfattas av ransoneringen. Till dessa auktioneras ransonerna ut vilket ger ett stort tillskott till statskassan.
SvaraRaderaMen även med omfattande offentliga investeringar är det naivt att tro att vi hux flux fasar ut all fossil energi ur samhället. Det kommer förmodligen ta ett par decennier och under denna tid kommer folk att vilja använda sina bilar, göra flygresor, värma sina hus etc.
Ska vi överlåta till marknaden att fördela denna energi? Att den som bjuder högst får den?
Jag tror att en sådan lösning skulle skapa en stark känsla av ojämlikhet i samhället. Dessutom skulle vi inte vara garanterade att hålla nere utsläppen så mycket som krävs eftersom det inte går att veta vad en skatt eller andra marknadslösningar får för effekter.
Ett utsläppstak och medföljande koldioxidbudget är helt enkelt nödvändigt.
Jag förstår inte varför någon som väljer att bo i glesbygd ska ha större rätt att släppa ut koldioxid än någon som bor i en stad.
SvaraRaderaVad är kollektiva utsläppsrätter?
SvaraRaderaOch hur ska investeringar göra flyget koldioxidneutralt?
Det är uppenbart att mitt korta och spontana klimatinlägg väckte en massa känslor. Jag ska försöka återkomma i ett nytt inlägg om vilken väg jag skulle vilja att klimatpolitiken tog. I korta drag handlar det om att ge sig på utvinningen istället för konsumtionen - alltså att lägga de politiska insatserna INNAN vi dragit upp skiten ur marken.
SvaraRaderaAng flygresor så måste vi hitta metoder för att antalet flighter minskar - och därmed höjer priset. Inte bara höja priset.
Jag ser fram emot att få en förklaring på vilka styrmedel som ska kunna stoppa utvinning av fossilbränslen, och minska antalet flighter. Och hur det skulle göra att inte de rika fortfarande kan resa med de flighter som finns kvar.
SvaraRaderaVad jag vet så lever vi i en marknadsekonomi. Efterfrågan styr utbudet. Är det de fattiga koka-odlarna i Bolivias fel att folk på Stureplan snortar kokain?
Eller är det Nigerias fel att de utvinner olja för att sälja till våra Thailandsresor?
Detta är precis den tankelapsusen som jag talar om. Vi ska liksom trolla bort fossilbränslena utan att det påverkar vår livsstil. Ser som sagt fram emot en utförligare beskrivning av hur denna magi ska gå till.