var är eu-blattarna och eu-brudarna?

"Vilka får åka till Bryssel?" undrar Kurdo Baksi i Aftonbladet och ifrågasätter vad som är värst, att Sverigedemokraterna har chans att komma in i EU-parlamentet eller att inget av de etablerade partierna har något annat än svenskklingande namn på sina valbara platser.

Vad som smärtar mig mest är att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, som ägnar många retoriska tal åt mångfald, inte har en enda sådan person på valbar plats på sina nomineringslistor. Det är oacceptabelt.

Självklart har Baksi rätt.

EU-valet är ju speciellt i det här avseendet. Eftersom bara Moderaterna och Socialdemokraterna kan räkna med att ha mer än två ledamöter så är det bara toppnamnen som är relevanta. Lägre placerade alibin är inte aktuellt. Om det ska vara några utrikes födda så måste den kandidaten stå överst.

Och det gäller för övrigt även kandidater med någon annan verklighetsbild än en vit, heterosexuell medelålders man utan funktionshinder. Medelåldern i parlamentet är 68 år. Av de 785 ledamöter är hela 70 procent män. Sverige är idag det enda landet med en majoritet kvinnliga ledamöter. Parlamentet är alltså ett gubbvälde, som Jens Holm också skriver från insidan. Därför vore det rimligt om de svenska partierna följde Kristdemokraternas Bohlin-exempel och toppade alla listorna med unga kvinnor.

Som grön vet jag vem jag ska kryssa.

edit: Christian Valtersson skriver om frustrationen att även De Gröna toppar med män i alla fyra EU-valen och tipsar om fler att kryssa.