sandahl, farrokhzad och schulman om mobbning

Tidigare försök till kritik mot bröderna Schulmans humorsajt har fallit platt, tycker jag, men Aftonbladets egen Ronnie Sandahl gör snyggt upp med brödernas, och därigenom även Aftonbladets, mobbningsmentalitet:

Ju fler som skrattar, desto mer rimlig anses kränkningen vara, desto mer brutal kan mobbningen bli. När den dessutom är ivrigt påhejad av huvudägaren Metronome och samarbetspartnern Aftonbladet skickar det signaler som skapare farligare medlöpare än någonsin tidigare. Symbolvärdet är enormt. Och skulden.

Det finns viktiga skillnader mellan mobbning och satir. Det finns ett stort behov av politisk satir i Sverige, i stil med exempelvis det finska Itse valtiaat för att med humor väcka intresse för politik. Det vore rimligt om det även omfattade andra makthavare och offentliga personer. Men där är vi inte idag. Idag består satiren av att man får 17 000 kr om man häller öl på en artist och fotar.

Athena Farrokhzad bollar humortemat vidare i samma tidning i "Försök inte skoja med mig" i en text som tangerar min egen "Vårda din pk-ådra" i Stockholms Fria för ett par år sedan.

Läs också gärna ovan nämnde Schulmans sista inlägg på sin förra blogg, "Tack för mig", där han (ironiskt?) konstaterar att "bloggen har blivit ett monster och jag orkar inte ta hand om det längre".


Kents "På drift" i stiftelsen Friends nya reklamfilm.