jag ska ge "Gömda" till mina barn

Jag är verkligen inte först, eller ens tidigt med att säga det här, men ju fler desto bättre: Monica Antonssons bok bagatelliserar mäns våld mot kvinnor.

Antonsson störde sig så mycket på att Liza Marklunds bok "Gömda" hade underrubriken "sann historia" istället för "baserad på en sann historia" så hon skrev en helt ny bok där hon intervjuade mannen som är dömd för att misshandlat "Mia Eriksson" och låter hans historia vara sanningen. Hon bryr sig inte om att intervjua de andra människorna som fanns i "Mias" närhet när hon var förföljd av mannen.

Liza Marklund skriver själv i Expressen:

"Antonsons uppgiftslämnare är, i de övervägande delarna av boken, någon av de bägge män som antingen (enligt egen utsago) dömts för misshandel av "Mia" eller legat i vårdnadstvist med henne.
Deras argument och ursäkter tas för ovedersäglig sanning.
Ja, han slog ju henne, visserligen vid flera tillfällen men det var ju inte så hårt. (Han brukar för övrigt bara slå ett slag åt gången, får vi veta. Inte liksom mata på med många slag efter varandra.)
Ja, visserligen fanns det läkarintyg på "Mias" skador, men de var ju inte så allvarliga. (...)"

Boken "Gömda" är en av de enskildt viktigaste insatserna för att höja kunskapsnivån bland svenskarna när det gäller mäns våld mot kvinnor. Vi var många som för första gången fick en bild av hur det kan gå till när en man bryter ner sin partner med fysisk och psykisk misshandel och hur den sortens relation ser ut, från uppvaktning och förälskelse till polisanmälan.

Den här insatsen vill nu Antonsson förringa genom att skriva sin bok och sedan göra PR-turné för sitt personliga varumärke i morgonsoffor och debattprogram. Imorse sa hon att det var "jobbigt" att debatten blivit så intensiv. Ett tips, Antonsson - tacka nej till sofforna och intervjuerna!

För vad har nu hänt? Debatten har gjort att "Mia Erikssons" före detta man, offentlig person i och med Antonssons bok, medverkar i Debatt. "Mias" familj träder fram i Expressen för att säga emot honom. Det tog förstås inte lång tid innan "Mias" identitet röjs.

Ett mediedrev har sina offer. Via Alex hittar jag Tiina Rosenbergs artikel på Newsmill om hur ett mediedrev byggs upp:

"Ett drev sätts alltid i gång av en eller flera angivare. De är oftast människor som känner sig kränkta och förbigångna. Drev är förvisso baserade på mer eller mindre "sanna" historier. Drev är berättelser. Det vi nu ser är kampen om vilken berättelse som kommer att gå vinnande ur denna strid. Drevet fungerar så väl och effektivt därför att det följer dramaturgin för en av våra mest älskade berättarformer, melodramen."

Men det stora offret är inte Lisa Marklund, eller ens "Mia Eriksson". Den stora förloraren på den här pseudodebatten om ett "baserat på" är sakfrågan. Mäns våld som bagatelliseras och ifrågasätts. Way to go, Monica Antonsson.

Expressens Björn Wiman sammanfattar det snyggt:

"'Gömda' i sig har blivit en symbol för mäns våld mot kvinnor. Hur boken uppfattas påverka hur man ser på samhällsproblemet i framtiden"

För mig blir det i alla fall Marklunds bok som jag kommer att ge mina framtida barn som en text jag tycker att de ska läsa, oavsett vilken underrubrik den har.