inkomstgarantin suger

Fick ett sms från Fredrik när han var som mest upprörd över riksdagsledamöternas inkomstgaranti. Jag konstaterar att för en gångs skull ligger mina åsikter närmare SvD:s ledarblogg än Per Gahrton.

Inkomstgarantin gör det alltså möjligt för före detta riksdagsledamöter att glida vidare i livet med inkomst utan att jobba. Man kan föreläsa rabatterat, starta företag (och plöja ner hela vinsten istället för att ta ut lön) eller starta nya partier.

För vissa kanske det här låter som något "ledighetspartiet" De Gröna skulle gilla, men då har man missat poängen med gröna reformer som sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar och friår, som riktas till samhällsgrupper som under kortare perioder är i behov av tid för att kunna få livskvalitet (de som utnyttjade friåret var framför allt lågavlönade kvinnor i offentlig sektor). En modern syn på omfördelning av resurser från de som har till de som inte har - fast med tid. Men en samhällsgrupp som borde ha haft möjlighet att skapa en buffert för regniga dagar är väl just riksdagsledamöter.

Inkomstgarantin är en vidrig förmån som är unik för riksdagsledamöterna på flera sätt. Den brukar motiveras med framför allt två argument.

Det första är att man "så oväntat" och "snabbt" kan bli av med uppdraget som ledamot, i samband med ett val. Därför behövs en generösare övergångsperiod. (Men hur oväntat är ett val egentligen? Jag tycker nog att varsel på Volvo kommer mer oväntat än 2010, 2014, 2018, 2022...)

Det andra är att som ex-ledamot har extra svårt att hitta ett nytt jobb, för att man är politiskt "märkt". Eh, jag kan nog komma på ungefär 1300 andra erfarenheter som är mindre smickrande att ha i bagaget när man söker nya jobb...

Det lagstiftarna verkar ha missat är att "politiker" inte är ett yrke, utan ett förtroendeuppdrag. De flesta riksdagsledamöter är ju faktiskt egentligen något annat, lärare, sjuksköterska eller kanske företagare. Jag räknar med att de går tillbaka till sitt tidigare yrke efter sin tid i riksdagen. Och de som aldrig gjort något annat än politik - ja, då kanske det är dags att släppa sargen ge sig ut på arbetsmarknaden? Arbetslinjen.

Jag säger: likställ inkomstgarantin med a-kassan. Och när man gör nedskärningar i a-kassan; skär ner lika mycket i inkomstgarantin. Politiker står nu och pekar finger mot Postens VD och hans snuskiga lön och -förmåner. Men han jobbar ju i alla fall!