de flyttar hit för att staden är trygg och bra

Det här med "misslyckad integration" är ett ständigt rungande begrepp i svensk politik. När jag diskuterar integration så syftar jag ett ömsesidigt kulturvidgande och att vi alla måste anpassa oss till att leva i ett mång/interkulturellt samhälle. När grå politiker diskuterar integration så verkar de fortfarande mena "invandringspolitik", dvs först SFI och därefter assimilering.

Som ett första steg tror jag att det är viktigt att undersöka vilka behov nyanlända har. I en artikeln i Skånska dagbladet från december i fjol (ej på nätet) berättar Malmö Stad ett exempel på hur man arbetat:
1. Malmö uppmärksammat en grupp som i hög grad migrerarar till Malmö.
2. Kommunen undersöker gruppens anledningar att flytta hit och hur de ser på sitt nya liv i Malmö med enkäter.
3. Önskningar och behov för att gruppen ska trivas bättre kartläggs och leder till politiska förslag.
Till exempel önskade gruppen skräddarsydd samhällsinformation, undervisning på hemspråk och att Malmöborna kände till mer om deras kultur.

Artikeln handlar alltså om danskar. Någon liknande enkät har inte genomförts på någon av de andra inflyttande grupperna i Malmö. Av någon anledning finns inte intresset för att få reda på vad irakier har behov av för politiska initiativ. Ingen frågar hur chilenare eller irakier trivs i Malmö.

Jag gillar den här metoden. Men inte avgränsningen. Skillnaden är att den tidigare majoriteten i Malmö verkar se danskar som resurser, som bidrar till Malmö. Medan andra inflyttade grupper inte får samma status.

Här ligger problemet. Här ligger felformuleringen. Här ligger den misslyckade integrationen.