nostalgi
Johan har hittat samtliga avsnitt av Linus på linjen. Han är för härlig. Johan, alltså.
Andra bloggar om: Linus på linjen
![[anders wallner]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0f7TjgIrv6Ze4gw8QHVHT4mD6B3l4dnSv-tEJjsDl7rC_gd_1B7_w0DzCkhWsopB27SlG-L2WzPB9Irb2uGQbfaFAk1lmPa_qXpWSIa1MShrQ0KnNE4hwslpcMYhHXFXRDrAp3A/s1600-r/anderswallner.jpg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Det här är (inte längre) en blogg
Jag bloggade här mellan 2005 och 2009.
Anders Wallner
Regnbågsgrön debattör, skribent och föreningsmänniska. Arbetar på Miljöpartiet de Grönas riksdagskansli som språkrörssekreterare. Sitter i styrelsen för Stockholm Pride. Kandidat till kommunfullmäktige i Stockholms Stad 2010.
Nås på anders[a]mp.se, anders[a]epigon.nu, twitter eller facebook.
Nås på anders[a]mp.se, anders[a]epigon.nu, twitter eller facebook.
Ack, ljuva barndomsminnen!
SvaraRaderaFör mig som är 70-talist var det "Linus på Linjen", "Professor Balthazar" och "Dr Snuggles" som förgyllde barnprogrammen. I vart fall innan man blev tillräckligt stor för att få se "Mc Gyver".
I övrigt var det inte mycket att hämta, på den tiden. Där fanns "Kartonghuset med Eric Fichtelius", "Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus" och någon klämkäck tant (möjligtvis Titti Sjöblom)iklädd kroppstrumpa och spelandes på en massa trummor.
Att Linus på Linjen blev en klassiker torde bero på bristen av konkurrens, snarare än att den var så särskilt kul, egentligen...
Och så påstår folk att konkurrens är nåt bra? ;)
SvaraRadera