(b)landade EU-tankar

Förra helgen besökte jag alltså European Green Party's kongress. EGP är en paraplyorganisation för de gröna partierna i Europa.

Europeiska gröna partier är väldigt överens ideologiskt, något som var tydligt i "The charter of European greens" som antogs i konsensus. Vi behåller även klimatförändringarna som paradfråga, i den gemensamma kampanjen "Stop Climate Change - play your part".

Men så var det det där med EU. Det andra dokumentet vi skulle ta på kongressen var mer sakpoliskt, inför EU-valet 2009. Den svenska delegationen deklarerade tidigt att det här dokumentet inte är förenligt med Miljöpartiets politik, då den är på tok för EU-positiv. Hela texten är i princip en "till försvar för EU:s förträfflighet". Personligen ser jag mig själv som relativt (med miljöpartimått) positiv till EU. Jag ser en klar poäng med en representativ demokratisk instutition på Europanivå som kan jobba med de gränsöverskridande miljö-, mänskliga rättighets- och handelsfrågorna. Men maken till tokpositivism som jag såg i Genéve ser jag sällan, svenne som jag är. Många av de andra gröna partierna ser EU-konstitutionen som något fantastiskt, de vill lyfta upp socialpolitiken till EU-nivå (vad sägs om att harmonisera skattetrycket mellan medlemsländerna?) och - uttalat - flytta mer makt till Bryssel/Strasbourg från de nationella parlamenten, genom att bland annat skrota vetorätten.

Jag kan tänka mig att de andra svenska partierna har liknande erfarenheter från sina respektive europeiska paraplyorganisationer. Väldigt spännande att se hur svenska EU-kritiska normer krockar med europeiska toner.