ungdomsförbund jag inte förstår (2/6)

Okej, jag erkänner. När jag var ung och dum så beställde jag hem info om Ung Vänster. Som tur var betalade jag aldrig in någon medlemsavgift. DET hade varit svårt att stå för idag. För kom igen, Ung Vänster är svensk ungdomspolitiks unknaste vrå och efter MUF nog det ungdomsförbund jag har svårast att förstå. Om man drivs av rättvisefrågor och solidaritet finns det ett helt ok grönt parti att engagera sig i, så slipper man försvara kommunismen och hänga med folk som vill förbjuda privat ägande, hatar alla företag och går runt med massmördare på t-shirten. Ungvänstrare är ofta blinda för andra orättvisor än klass- och möjligen könsperspektivet. Och deras feminism är ofta heteronormativ och vit. Okej att tokvänstern lever kvar hos övervintrade medelålders farbröder och tanter, men hos ungdomar? Som växer upp på 2000-talet? Kom igen.

...och ungdomspolitiker jag inte tycker om
Trots retoriken så hör många Ung Vänster-grabbar generellt till de mer sexistiska ynglingarna jag träffat. Sen känner jag inte heller så mycket för Ida Gabrielsson som 2005 inte säger sig ha några exempel på något i den svenska kommunismens historia som inte varit bra (för man kan "inte se saker så svart eller vitt").

men å andra sidan...
På det lokala planet så är det ofta bara Ung Vänster man kan räkna med när det gäller utomparlamentarism och aktivism. Och så är ungvänstrare ofta med på det internationella spåret, med orättvisor mellan Syd och Nord som drivkraft. Och ja, jag föredrar puckon som drivs av rättvisepatos framför de som drivs av egoism.