ungdomsförbund jag inte förstår (1/6)

MUF kan nog vara det ungdomsförbund jag förstår allra minst. Varje gång jag kommer i kontakt med dem är det nåt jag inte gillar. Inom i princip alla mina hjärtefrågor och grundvärderingar kan man lita på att MUF tycker tvärtom. Det känns strukturellt, de älskar att äga, jag älskar att dela med mig. Och även rent organisatoriskt känns MUF långt borta, i deras förbundsstyrelse sitter t ex fler Karl (3) än tjejer (2) och de är extremt ålderssegregerade - de yngre MUF:arna får särorganisera sig i nåt som kallas Moderat skolungdom. Deras ordförande får en (enligt rykten, de brukar inte erkänna det) fet månadslön betald av partiet.

...och ungdomspolitiker jag inte tycker om
Ett av mina första möten med en MUF:are var på gymnasiet, när MUF skulle värva medlemmar. Då var min hjärtefråga djurrätt. På tio minuter hann killen påstå att alla vegetarianer hade näringsbrist, att djur var ägodelar och "om jag vill kasta min hund i väggen så ska jag få göra det" samt få två små vänstertjejer att gråta. Jag minns inte hans namn, men han kan vara den ungdomspolitiker alla kategorier som jag tyckt minst om. De värvade inte så många medlemmar på Bromangymnasiet den dagen.
Annars var dessutom ett av mina första irritationsobjekt, Tommy Boman, MUF:are. Han förstörde alltid min frukost med sina fruktansvärda insändare i Hudiksvalls Tidning.

men å andra sidan...
tycker jag att medel-MUF:arens starka tilltro till frihetstanken är inspirerande. det är otroligt viktigt att politiker har en tro på människors egna förmåga och inte är fingrar i detalj- eller privata frågor. Dessutom är MUF ett radikalt ungdomsförbund, som vågar rucka på gamla sanningar. Respekt för det.
Och - det går inte att förneka att Philip Wendahl är en skön snubbe.