åtalad, fälld och dömd

Under Almedalsveckan lyckades jag ännu en gång tappa bort min plånbok, efter mitt DJ:ande på Burmeister. Som tur är släppte de in mig och Helena efter stängning för att leta rätt på den och det är en lättad ung man som kommer ut i Visbys sommarnatt. Och tur var väl det, för jag skulle snart få användning för den.

Ett akut behov av toalett påminner sig men mitt sällskap ställer sig i falafelkön. Jag känner att nöden som så ofta saknar lag och yttrar de ödesigra orden "jag måste kissa, kommer strax" och skuttar iväg till närmsta undanskymda gränd.

Lättad efter att ha lättat på trycket drar jag upp gylfen och släntrar ner mot gatan igen. Sedan följer följande konversation:

P1: Du, grabben, stanna! (två poliser kommer gåendes från andra sidan gränden, jag stannar)
P1: Öh! (de springer fram till mig)
P1: Vet du vad som kommer hända nu??!
A: (suckar lite) Tja, jag antar att du kommer ge mig en bot för urinering på offentlig plats?
P1: Ja, men vet du VARFÖR jag kommer göra det?!!
A: (funderar) Nja...om jag hade kissat i Östersjön så hade jag ju bidragit till försurningen, men mot en vägg i en gränd vet jag faktiskt inte.
P1: (hetsig) Ser du den där cykeln? (pekar) Om det hade varit en barnsits på den, och nån hade tagit med sig sin tvååring, och så hoppar tvååringen ner på marken och leker, och får ditt urin på byxorna, och så åker de hem, och så klättrar tvååringen upp på soffan, och så har du k o n t a m i n e r a t deras soffa!! (paus) Ska jag fortsätta?!!
A: (lite tagen) Jaa....alltså, om du vill göra fler poänger så varsågod, annars kan jag bara ta boten. (P1 tar mitt leg och börjar fylla i boten mot en vägg)
P2: (med lugn och trevlig stämma) Jaha....vad har du gjort ikväll då?
A: (ler) Jag har spelat skivor på Burmeister och sen tog vi ett par öl, nu är vi på väg vidare.
P2: Ah, så du har jobbat. Hur länge ska du vara i Visby?
A: Vi åker imorgon. Men alltså, ni kör verkligen good cop/bad cop-rutinen?
P2: Hehe, nja, jag vet inte...
A: Eller kanske trött cop/pigg cop?
P2: Snarare det.

Sen fick jag skriva under mitt livs första erkännande och ta emot en bot på 800 kronor. En erfarenhet rikare som jag gärna slipper uppleva igen.

Tur att jag slapp anmäla en borttappad plånbok till samma snubbar.

edit: Helena listar min kväll som "årets backfire" och "årets mest minnesvärda".