13 januari 2009

rösträtt åt alla

En av de åsikter jag brukar vara ensam om är att utvidga rösträtten så att den gäller alla. Alltså oavsett ålder. Det skulle innebära att barn och ungdomar, när de känner sig mogna, börjar rösta och fram tills dess så skulle vårdnadshavare få ombudsrösta åt dom. Jag har aldrig förstått varför min brors familj, där de är sex personer, inte har sex personers tyngd på valdagen.

Idag uppmärksammade Joakim Larsson mig om att "grundlagsgurun" Henrik Oscarsson tagit ställning i frågan:

"Jag tror att frågan om barns rösträtt kommer att bli rösträttsstriden i vår livstid. Diskussioner under Grundlagskonventet och ett antal studentuppsatser på senare år har övertygat mig om att nästan alla argument varför vi skall ha en åldersgräns för att rösta egentligen väger ganska lätt när allt kommer omkring."


Det var barnläkaren Bengt Lagerqvist som övertygade mig en gång i tiden. Jag berörde ämnet första gången i Stockholms Fria, januari 2006:
"Om jag lever med en partner och tre barn i ett samhälle som ska folkomrösta om huruvida en motorväg eller ett badhus ska byggas, så tycker jag att min familj på fem personer borde få mer uppmärksamhet än de två bensintokiga makarna Jonsson."
I februari 2007 var jag lite mer rakt på sak i ett blogginlägg om fråganNear Perfect Democracy:
"Idag tycker vi att vi är färdiga. Vi har harmoniserat rösträttsåldern med myndighetsåldern, så nu får alla svenska vuxna medborgare rösta i alla val. Men med en så snäv syn på representativ demokrati hamnar nästan 2 miljoner svenskar utanför systemet."


edit: Johan Hellström gillar också rösträttsfrågor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar