![[anders wallner]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0f7TjgIrv6Ze4gw8QHVHT4mD6B3l4dnSv-tEJjsDl7rC_gd_1B7_w0DzCkhWsopB27SlG-L2WzPB9Irb2uGQbfaFAk1lmPa_qXpWSIa1MShrQ0KnNE4hwslpcMYhHXFXRDrAp3A/s1600-r/anderswallner.jpg)
på tal om blockpolitik och ideologi
Jag uppskattar Birger Schlaug väldigt mycket som grön debattör. Det är ofta jag läser hans blogg eller gamla inlägg i riksdagen som jag känner mig ideologiskt berörd - och överens. (Jag minns också hur sprallig och stolt jag blev första gången han kommenterade i min blogg.)
Men det är märkligt hur han, så långt efter att ha avgått som språkrör och framförallt lämnat partiet, som han känner ett behov av att debattera hur partiet borde agera i olika partistrategiska frågor.
Han oroas för det "tvåpartisystem" som bildades i och med att S, V och Mp uttalade att vi vill bilda regering efter valet 2010. Och att de arbetsgrupper som ska ta fram gemensam politik för den regeringen att genomföra "cementerade block".
Birger är, precis som de allra flesta gröna, väldigt kritiska till blockpolitik. Eller, som jag ser det, snarare att De Gröna skulle tvångsplaceras in i något av blocken. Vi är ju ett eget block, som jag ser det, med gemensamma nämnare både med vänsterpartierna och de borgerliga partierna. Och framför allt en egen politik, som inte passar in i vänster-höger-skalan.
Men min vän Rasmus Ling sammanfattar det väldigt bra i sin blogg: "Att stå 'fri från blockpolitiken', som Schlaug förespråkar, innebär med det svenska systemet att man vill stå utanför inflytande och makt. Man vill tycka saker, men inte gå ihop med andra partier och jämka sig samman till majoritetsbeslut som drivs igenom. Man tror att ställa sig utanför är att ta ansvar. Man tror helt felaktigt att man låser in sig för framtiden genom att göra uppgörelser i nuet."
edit: Även Tomas, Zaida, Christian och Linn har åsikter i frågan.
Nja, lite missförstånd kanske det ändå råder. Partistrategiska frågor är jag ganska dåligt insatt i nuförtiden, däremot är jag inte riktigt lika illa insatt i vad politik är: ena benet är realförhandlingar och kompromisser, andra benet är opinionsbildning. Om man före valet väljer att stå på på nästan bara det första benet tappar man möjligheten att sätta tryck på en fråga, driva opinion, skapa debatt. Nu till exempel är det ju drömläge för att debattera sänkt arbetstid, men inte ett ord ens idag när partiet deltog i Ekots Lördagsintervju.
SvaraRaderaOfta framförs också av olika aktiva partister i ledande ställning att jag skulle vara någon sorts abslut motståndare till att mp skulle ingå i en regering. Självfallet är jag inte det, men däremot vågar jag påstå att man överdriver möjligheten att som ganska litet parti påverka regeringspolitiken, särskilt när man egentligen grundar sin ideologi på något helt annat än det stora partiet i koalitionen.
Men framför allt skall man nog ägna sig åt den gröna särarten mellan valen, kompromissa bör man göra efter valet.
I just detta fall tycker jag nog att det ser ut som om vänstern har ett bättre upplägg: de avser tydligen tala om vad de själva tycker, och inte göra koalitionens kompromisser som sin politik. De är därmed med i skapandet av opinion.
De avser att erkänna att de har gått ifrån sin egen politik för att uppnå vissa fördelar. Mp verkar mer vara inne på att avsäga sig det mesta av den egna politik som stör samarbetet med s. Det var ju uppenbart på grund av detta man plötsligt gjorde det till grön politik - och till och med lanserade det som grön framgång - att skicka soldater under Natobefäl till Afghanistan.
Efter att ha suttit en hel del med Göran Persson, under mina år, vet jag ju ganska väl vad socialdemokraterna krävde för att släppa in partiet i regering. Just i de frågorna har mp ändrat politik. Visserligen kan det vara slumpen, eller nya insikter, men troligen är det mer strategiska skäl bakom.
Frågan om makt är också intressant. Jag är ganska övertygad om att makt inte är detsamma som att sitt i regering, utan att kort- och långsiktigt påverka politiska skeenden. Det är inte makt att avsäga sig sådant som sticker ut.
I övrigt: lycka till med ert arbete, men var inte så rädda för att stå för något. Tiden är mer mogen än någonsin för en radikal grön politik och samhällsanalys.
Det känns som ett historiskt misstag att dra in tentaklerna just nu. Det kanske visserligen kan ge statsrådsposter, men mycket liten samhällsförändring.
"Men framför allt skall man nog ägna sig åt den gröna särarten mellan valen, kompromissa bör man göra efter valet." Men på vilket sätt är "efter valet" inte mellan valen? Jag tror att man måste göra både och, samtidigt. Både opinionsbilda för gröna frågor och bedriva pragmatisk realpolitik i riksdagen.
SvaraRaderaSjälvklart ska partiet även i fortsättningen markera vad som är grön politik och vad som är en rödgrön kompromiss. Där finns inga skillnader mellan de rödgröna partierna.