Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Ni vet hur människor ibland stannar kvar i relationer trots att ens partner inte längre varken attraherar eller intresserar en? Ni är oense om allt (inte bara praktiska saker i vardagen) utan om grundläggande värderingar? Lite så har det varit för Fredrik Westerlund och folkpartiet.

En morgon vaknade Fredrik i sin och folkpartiets stora säng på Gärdet i centrala Stockholm. Deras katt sträckte på sig i solljuset som sipprade in och Fredrik tänkte lägga armen om folkpartiet för lite bli-sams-sex innan de båda skulle bege sig till jobbet. Men folkpartiet hade redan lämnat deras gemensamma säng.
Kvällen innan hade de diskuterat sprututbytesprogrammet och det var nära att de somnat osams. Grälet hade efter ett tag gått över till att folkpartiet anklagat Fredrik för att "aldrig ha tyckt om min pappa" (Jan Björklund). Fredrik hade haft svårt att värja sig, för det var ju sant.

Fredrik går genom bokhyllan i vardagsrummet och lägger märke till att folkpartiet rensat bort alla böcker som inte stod med på den kanon fp fastslog för några år sen. När Fredrik borstar tänderna (med sin "liberal är ett könsord"-tandborste som folkpartiet aldrig förstått humorn bakom) tänker han tillbaka på de senaste månadernas gräl. Som när folkpartiet gjorde dataintrång i Fredriks mailbox, eller när nya kompisen kristdemokraterna plötsligt skulle följa med på semestern.

Fredrik satt uppe sent den kvällen och läste Vårdguidens "Hur avslutar man ett förhållande". Han fastnar på meningen "eller så har ni helt enkelt växt ifrån varandra" och tar en till sked Ben & Jerrys ekologisk och rättvisemärkt vaniljglass. Suckar. Han ringer en vän och pratar i någon timme. Hur det egentligen varit svajigt redan sedan folkpartiet föreslog språktest för invandrare, och det var ju till och med innan det blev riktigt seriöst.

Dagen efter träffas Fredrik och folkpartiet på ett café i gamla stan. Fredrik hoppas att de ska enas om att de behöver satsa på sin relation för att den ska kunna fungera i framtiden - men folkpartiet har något annat att berätta.
- Va?! Har du låtit FRA gå igenom alla mina mail och telefonsamtal, utbrast Fredrik. Litar du inte på mig längre? Hur ska vi kunna vara tillsammans om vi inte kan lite på varandra?!
Folkpartiet såg ledset på Fredrik. Öppnar munnen för att säga något, men tystnade igen. Tar mod.
- Men... Jag gjorde det ju för att skydda dig. Så att du inte är inblandad i något terroristattentat.

Fredrik reser sig hastigt (eller ja, inte jättehastigt) och rafsar ihop sin tv-spelsväska.
- Var ska du? frågadr folkpartiet.
- Jag lämnar dig, svarade Fredrik kort och vänder sig om.
Folkpartiet sitter kvar, tittar förtvivlat på dörren. Tänker för sig själv, "varför kan jag aldrig behålla en liberal". Och ropar irriterat på cafébiträdet med utländsk bakgrund (som säkert har ett kriminellt kulturarv) och frågar efter notan. Blir skitsur när det inte går att betala med euro.

Cut to: några månader senare. Fredrik är ute på krogen med några vänner, flera av de från Queer Underground-tiden, Fredriks sköna ungdomsår innan han och folkpartiet flyttade ihop. De har druckit några öl och visionerar om en frihetlig framtid där heteronormativitet inte längre är en lika stark norm som att inte slå sina barn.

Plötsligt ser han miljöpartiet stå längre bort i baren. Fredrik har länge tyckt att miljöpartiet är lite het, även om han har lite svårt för mp:s slackermentalitet och dåliga umgänge (mp är ganska tight ett gammal ex till Fredrik som inte behandlade honom väl). Deras blickar möts. Det pirrar till lite i magen. De ler mot varandra.

Fredrik och hans sällskap lämnar baren vid 1-tiden. När han går förbi miljöpartiet smugglar han ner en liten lapp i mp:s ficka. Mp vecklar upp lappen. "Jag har precis lämnat ett långt förhållande och känner mig inte up for grabs. Men jag ringer dig om ett tag. xxx F"

(Mattias och Helena har egna teorier.)