8 december 2007

kan homosexuella vara feminister?

"Jag brukar välja att försöka se personer i första hand och kön först därefter bara."

När det diskuteras könsmaktsordning och jämställdhet är det vanliga argumentet från både icke-, anti-, och en del queerfeminister att "för mig är människor bara människor", "jag ser människor som individer - inte kön" och "jag tänker inte på könet".

Det är förstås en beundransvärd ambition, men jag tycker ofta att resonemanget haltar då det är människor med en homo- eller heteroläggning som säger det. För om du delar upp människor till den grad att du, innan du träffat dem, kan säga om du kommer att kunna bli attraherad eller kär i den - tänker du då på människor som individer?

Om du ständigt har två så drastiskt olika förhållningssätt till människor på grund av det kön du uppfattar att de tillhör - är det då möjligt att behandla människor lika i resten av livet?

Läs också Katrine Kielos tips på hur du hanterar en icke-feminist, speciellt tips 3.

Andra bloggar om feminism, queer.

5 kommentarer:

  1. Anonym23:21

    Det är ju homosexuella som "bör" vara feminister, för de är ju precis som du säger, upptagna vid könet - precis som bisexuella, heterosexuell och feminister själva. Däremot har jag svårt att tycka att queerrörelsens avkonstruerande av könet borde ha något med feminismens påpekande av könet att göra.

    SvaraRadera
  2. Skillnaden där ligger väl mellan aktiv och passiv feminism - att motarbeta befintlig ojämställdhet respektive att inte bidra till ytterligare. Själv försöker jag inleda all kontakt med nya människor med så få förväntningar som möjligt och låta relationerna bli vad de utvecklas till, eftersom det (oavsett vilka kön man tänder på) trots allt bara brukar vara en liten del av det totala antalet som går längre än till vänskap. På så sätt kan jag åtminstone försöka skylla på andra faktorer än sexuell läggning om jag skulle behandla killar och tjejer olika.

    SvaraRadera
  3. Anonym16:47

    Jag förstod inte riktigt vad du menade Nisse. Jag försöker förvänta mig något av de människor som jag möter. Och det tänder mig att någon förväntar sig något tillbaka.

    SvaraRadera
  4. Anonym16:47

    Jag förstod inte riktigt vad du menade Nisse. Jag försöker förvänta mig något av de människor som jag möter. Och det tänder mig att någon förväntar sig något tillbaka.

    SvaraRadera
  5. Jag fattat inte problematiken. Men så fattar jag ju inte heller sättet att välja efter kön. Jag kallade mig inte heller feminist innan. Det som ingår i feminismen har jag alltid ansett är självklart för att leva.

    Jag har svårt för etiketter överhuvudtaget om jag inte själv har hittat på orden. För även om vi alla sätter våra egna definitioner på ord har andra sina om samma ord. Därför skapas det alltid konflikter och därför väljer jag oftast säga jag är jag.

    Det finns så många problem som i mina ögon inte är viktiga nog diskutera. I samhället pratar vi ganska mycket och får få saker att hända. Jag vill ha mer aktivitet. Det är också detta som gör parlamentarismen till en bromskloss" mycket snack och liten verkstad".

    SvaraRadera