![[anders wallner]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0f7TjgIrv6Ze4gw8QHVHT4mD6B3l4dnSv-tEJjsDl7rC_gd_1B7_w0DzCkhWsopB27SlG-L2WzPB9Irb2uGQbfaFAk1lmPa_qXpWSIa1MShrQ0KnNE4hwslpcMYhHXFXRDrAp3A/s1600-r/anderswallner.jpg)
en konservativ paradox
Funderade på en konservativ paradox härom dagen. När konservativa diskuterar kvotering eller annan representation av kvinnor så är den konservativa retoriken att det är kompetensen som ska räknas - inte könet (Kd). Men när Kd och andra konservativa diskuterar homo- och bisexuella föräldrar (för det anser de sig ha rätten att göra) så byts retoriken till att barn behöver en manlig och kvinnlig förebild (kd).
Då är det inte längre kompetensen som räknas, utan det blir otroligt viktigt med en jämvikt mellan kvinnor och män.
Andra bloggar om konservatism, retorik.
Mitt i prick! Ha!
SvaraRaderaJo, det skulle kunna ses som en paradox. Men i så fall gäller väl även paradoxen med logisk konsekvens omvänt när det gäller ställningstagandena? Om man vänder på åsikterna så blir det väldigt likt de Grönas retorik och åsikter. Paradoxen borde dock som sagt logiskt sett kvarstå i någon form.
SvaraRaderaAh, kul att jag provocerade fram ett par "ahmen tvärtom då"-kommentarer, från Henric och Rasmus. (Medvetet eller omedvetet? :))
SvaraRaderaDet jag tycker är skillnaden är att som grön tycker jag att det blir pinsamt tydlig att det pågår en snedrekrytering till t ex bolagsstyrelser i offentliga bolag. Man går på kön före kompetens med en pinsam tydlighet. Då behöver politiska verktyg för att uppmuntra förändringar, som en kvotering eller positiv särbehandling.
Föräldraskap är det däremot ingen som diskrimineras från längre (förutom att barn bara får ha två vårdnadshavare).
Så, jag förstår er poäng men tycker att det finns en skillnad mellan att sträva efter jämställdhet i representationen i föräldraskapet och i bolagsstyrelserna.
Du säger föga förvånande i princip: "jag tycker det är skillnad".
SvaraRaderaVad tror du att en kristdemokrat skulle svara egentligen? ;)
Det är ju det som är hela min poäng, att t ex en kristdemokrat tycker att det är skillnad på att sträva efter 50/50-representation i offentliga styrelser kontra föräldraskap.
SvaraRaderaOm man säger såhär då: konservativa reglerar hellre folks privatliv än bolagsstyrelser och gröna gör tvärtom.
"Om man säger såhär då: konservativa reglerar hellre folks privatliv än bolagsstyrelser och gröna gör tvärtom."
SvaraRaderaDå börjar du komma någonvart, även om paradoxen rimligtvis kvarstår på båda håll eller faller på båda håll ändå. Men frågan är om inte exempelvis kristdemokraternas och andra konservativas argument och åsikter kring homo- och bisexuellas rätt till adoption och så vidare är så pass dåliga att det finns tillräckligt många argument att ta av utan att man behöver konstruera nya för att bemöta dem.
Och sedan tillhör jag de Gröna som är väldigt skeptisk till allt för mycket kvoteringar, men det är en annan sak...
det handlar ju om att vi ser till kompetensen, inte könet, inom båda fallen.
SvaraRaderaNär det gäller kvotering till bolagsstyrelser ser vi att rådande könsmaktsordning bidrar till att kvinnors kompetens nedvärderas. Kvotering är ett sätt att uppgradera kvinnors kompetens till rätt nivå och ge alla rättvisare/jämlikare spelregler.
När det gäller föräldraskap är det såklart samma sak. Kompetens ska gå före kön.
Jag förespråkar dock en kvotering för det kön som förlorar på rådande könsmaktsordning och inte någon slags 50/50-eftersträvan där kvinnor och män ses som komplement till varandra. Förespråkar man det finns det en poäng i det Henrik och Rasmus säger.
Jag tror att Rasmus kommentar om snöbollen säger det mesta och att den var ganska tydlig, läs gärna den igen Maria innan du tillskriver åsikter oss åsikter som vi inte har (åtminstone inte jag, och om jag har förstått det hela rätt så gäller det även Rasmus).
SvaraRaderaDet är inte strategiskt i längden att motverka något genom att använda sig av precis samma sak men omvänt. Det är precis vad kvotering och positiv särbehandling går ut på. Det är lite som att starta krig för att nå fred. Hmm, vad var det nu vi gröna tyckte om det?
Själv anser jag knappast 50/50 är något som alltid måste uppnås även om jag kan tycka att det är en ganska naturlig utgångspunkt. Om det sedan skulle bli 60/40 eller 40/60 eller ännu mer snedfördelat på grund av en kompetensbedömning så är det inget konstigt med det. Problemet är om det visar sig att det normala är 80/20, ännu mer eller liknande. Då kan man börja fundera på hur sannolikt det är att kompetensbedömningen inte har utgått från någon bakomliggande orsak. Det är ju tyvärr där vi är många många håll idag.
Jag anser egentligen att kvotering är ett jävla ofog eftersom det bygger på att se fysiskt kön istället för individer, men kan tänka mig en låg kvotering som ser till att det sämst representerade könet (om man talar bolagsstyrelser blir det i praktiken kvinnor) garanteras en viss procentuell representation om det sker i samband med ett massivt arbete på en mängd andra sätt för att förändra, mjuka upp eller till och med avskaffa könsroller etc.
Jag tror att både biologiska män och biologiska kvinnor vill bli valda på grund av deras kompetens och inte deras kön. Förespråkare av en kvotering och inte minst då en hög kvoteringsgrad, motverkar det på ett långsiktigt plan.
De som förespråkar kvotering som utgår från att ett visst kön (exempelvis kvinnor) ska ha en viss representation anser jag i grunden har liknande tankegods som sexister och de ser ju verkligen kön före kompetens. Det gäller särskilt när siffror på 50 % och därutöver ibland nämns. Jag ser själv gärna styrelser där det råkar vara 70 % kvinnor, men om då måste man också tolerera att det ibland råkar vara 70 % män. Så jag håller helt med om att det är kompetens och inte kön som ska räknas i första hand. Det är just därför jag är skeptisk till att lagstadga om könskvotering som en gångbar metod för att nå ett mål där det inte finns någon slags könskvotering.
Hmm, det blev långt, men jag hoppas att min ståndpunkt blev någorlunda tydlig.
Okej, nu förstår jag mycket mer hur du tänker Henrik...
SvaraRaderaMin invändning är att du skriver "Jag anser egentligen att kvotering är ett jävla ofog eftersom det bygger på att se fysiskt kön istället för individer". Jag förstår din poäng, men samtidigt anser jag att människors kompetens antingen nedvärderas eller uppgraderas beroende på kön. Vilken fantastisk värld det skulle vara om människor faktiskt skulle bli bedömda utifrån vilka individer de är istället. Men så ser det inte ut i första hand.
Då kan man fråga sig vilket sätt detta ska motverkas. Jag tror inte att kvotering är den enda lösningen utan måste följas av en mängd andra åtgärder för att upplösa de patriarkala strukturer som finns i vår kultur. Jag tror heller inte att kvotering är den slutgiltiga lösningen (oqueer och allt), utan förhoppningsvis något som kan fasas ut i framtiden.
Hur tycker du att den rådande könsmaktsordningen ska bekämpas så att alla kan tävla på lika villkor?
Ja, om jag hade kunnat ge ett fullständigt svar på det i en kommentar sådär hade jag väl varit ganska genialisk? Men då hade jag nog kunnat fixa permanent världsfred också utan problem och då hade jag nog ägnat mig åt det eftersom jag nog hade haft större chans att få ett nobelpris eller något som tack. Å andra sidan hänger det kanske rentav delvis samman?
SvaraRaderaNåja, nu är jag inte så genialisk, men jag hade förmodligen kunnat producera en 300-sidors rapport med med en lång rad praktiska åtgärdsförslag som säkert skulle kunna förändra en del åtminstone - om de hade genomförts. Dock har jag dessvärre inte möjlighet rent resursmässigt att sitta och göra det heller för tillfället.
För det första så ser jag inte alls kvotering som en del i någon lösning. Möjligtvis kan en begränsad tillfällig kvotering vara ett verktyg, men knappast någon lösning. Det som är lösningen för att uppnå ett jämställt samhälle handlar till stor del om att förändra attityder och det är inget som görs på en kafferast. Jag tror att könsroller som samhället på olika sätt ger människor bär en stor skuld till mycket och begränsar så väl kvinnor som män på olika sätt. Därmed tror jag mycket på att deras begränsande faktor för människor ska minimeras så mycket som möjligt och att det är en nyckel. Det handlar som sagt mycket om attityder och är inget enkelt. Men satsningar på utbildning inom samhällets alla delar och att få med genusperspektiv på alla utbildningsnivåer kan säkert få någon långsiktig betydelse precis som mer enskilda punktinsatser. Att på ett hållbart sätt undanröja alla tänkbara orsaker till de idag rådande maktstrukturerna byggda på könsroller och hinder för att uppnå ett jämställt samhälle, samt att motverka rådande maktordning är också något som behöver göras. Det innebär dels lagar och förordningar som diskriminerar, men det innebär också mer kulturellt betingade punkter och strukturer. Men mycket handlar kring de socialt strukturerade könsrollerna.
Ett exempel på något som kanske inte direkt helt uppenbart och självklart är något som kan ta bort hinder: Om man tittar genom en del statistik så känns det (åtminstone teoretiskt) som om att sänka normalarbetstiden - det vill säga heltidsmåttet skulle kunna vara något som rev upp hinder och förde med sig en positiv utveckling på arbetsmarknaden. Men det är bara ett exempel och det finns säkert ganska mycket andra sådana åtgärder, förutom att det finns ganska många självklara och tydliga åtgärder för att undanröja hinder för en fortsatt samhällsförändring i en positiv riktning i frågan.
Helt plötsligt blev debatten om huruvida det ska lagstiftas om könskvotering eller inte. Jag tror att de flesta är överens om att kvotering, om något, är ett verktyg och inte ett mål. Speciellt gröna. Speciellt gröna som läser den här bloggen.
SvaraRaderaEn annan intressant vinkel är att kvotering av män aldrig är kontroversiellt... När jag sökte en folkhögskolekurs som framför allt unga tjejer sökte till så fick jag svar direkt efter intervjun att jag kom in. Eftersom rekryteringsbasen var så kvinnodominerad och ung så tog kursledningen i princip in alla killar och äldre personer som sökte och som de trodde skulle funka. Det tyckte ingen var märkligt. Varför är det bara när kvinnorepresentationen ska bättras på som det blir protester?