inga fler nollvisioner

Ibland känner politiker att de måste markera och visa att de tar frågan på allvar. Då inrättar de en nollvision. Oftast innebär markeringen inget annat än ett par artiklar i riksmedia. Sen ändrar man ingen strategi, tillför inga resurser och fortsätter sitt lunk tills man hittar en ny politisk fråga att nollvisionera om.

Tomma ord som "nollvisioner" och "krafttag" göder politikerförakt.

Om man som Maria Larsson vill jobba politiskt för färre självmord så blir det fel ände att sätta en vision för att själva dådet ska bort. Det skuldbelägger de 1400 människor varje år som känner att det gör mer ont att leva vidare än att försvinna. Insatserna ska sättas i andra änden, så att färre människor hamnar i den livssituationen. Alla får ju själva ta ställning till om att sänka biståndet och a-kassan är en sån grej.

Men om man ställde om hela det politiska systemet att sträva mot lyckoforskningens resultat, istället för att tillväxthetsa, som ett visst grönt parti nyligen gjorde, så löser det sig lite av sig själv. Politiska åtgärder som främjar lycka = fler lyckliga människor = färre självmord.

Visionera på den, Maria Larsson.

Andra bloggar om nollvision, Maria Larsson.