filmkrönikan

Missa inte Shooting dogs (på bio nu) om folkmordet i Rwanda. Första biten av filmen var jag irriterad på hur filmen så tydligt var ur ett västerländskt perspektiv och nästan rasistisk med den vita biståndsarbetaren som hjälte.

"För att göra en film för en västerländsk publik, och för att ge en bild av vad som verkligen hände, så behöver du karaktärer som publiken kan relatera till. (...) Rent känslomässigt kommer den ha en mycket starkare effekt med två vita huvudpersoner", sa Claire-Hope Ashitey som spelar en av de större kvinnliga rollerna, i en intervju. Och hon kan nog ha rätt.

Men ju mer filmen mörknade desto mer medveten blev den om sitt eget vita perspektiv och till slut lyckades den fylla huvudet med skam för västvärlden. Och tårar på kinderna.
En film som slår rakt i magen.