collective denial of social order

Min första termin på högskolan har gett mig en avsmak för akademisk litteratur. Hela grejen med att först skriva vad man ska skriva, sen skriva det och sist skriva det man har skrivit funkar inte riktigt för en konkret utförare som mig.

Senaste boken i raden jag plöjt, "Stigma" av Erving Goffman var värst hittills. Förutom det akademiska språket så är dessutom hela boken skriven konsekvent i "he"-form, så att alla exempel blir maskulina, oavsett vem eller vad det handlar om. Och hur Goffman beskriver homosexualitet skulle jag kunna skriva ett par kolumner om.

Men, men - jag hittade ett citat jag tyckte om, "collective denial of social order". Så det får vara min behållning.