10 december 2005

Morfar Nils

Min morfar var en skön lirare. Han kunde en vanlig dag helt plötsligt sätta sig med mig och berätta målande om sina bussresor ner till Tyskland på 40-talet med hjälpsändningar och all dramatik kring det. Och när jag kollade med mamma eller mormor hade de aldrig hört talas om det. Antingen hittade morfar på en schysst historia för underhållnings skull eller så hade han helt enkelt inte kommit sig för att berätta det för nån annan på sisådär 60 år.
Båda alternativen skulle ha varit ganska typiskt honom.

Sov gott, Nils Rodmark.

2 kommentarer:

  1. Anonym01:04

    jag svär på att du brås på din morfar och tackar honom så hjärtligt för det.

    SvaraRadera
  2. Det är från honom jag fått min charmiga blandning av finurlig diskretion och transparens. Så, absolut.

    SvaraRadera