Statusen på arken

Igår var jag i Lund. Den första tiden ägnades åt en lång promenad med Anna i örat som berättade om hur hon förändrat livet för högstadiebarn, varav en nazist. Den andra halvan spenderades på The Ark. Påminn mig om att alltid gå på konserter med hängivna 18-åriga fans. Min sedvanliga skepsis och slentriankänsla byttes ut mot näst intill riktig extas i bl a "Calleth you, cometh I" och "One of us is gonna die young". Vem kunde ana't.

Dagen är tänkt att ägnas åt ett uppryckande i mitt förtroendeuppdrag med massa mail och "lämna bollen vidare" som yttersta konsekvens. Jag tänker att en av fördelarna med mail framför telefon just är att bollen lämnas vidare ett tag. Annars är risken större att man sitter med en varsin boll. Och hur många som helst orkar man inte ha i luften

Kolla in Rebells fredspris och nominera massa folk. Det blir en fest! Som gammal PeaceQuest-pappa blir jag stolt i ögat.