26 juni 2009
18 juni 2009
12 juni 2009
6 juni 2009
när liberaler röstar stockkonservativt
Jag blir besviken när frihetliga liberaler och socialliberaler uppger att de tänker rösta på den konservativa gruppen i EU-parlamentet. Under förevändningar om att de hittat en vettig moderat att rösta på (vanligaste exemplet är Christofer Fjellner) tycker de att det känns OK att använda sin enda röst för att ge ännu mer inflytande till en av de mörkaste partigrupperna i EU.
I den konservativa gruppen EPP-ED, samlas kristdemokratiska och konservativa partier från hela Europa. Många av partierna är direkt fientligt inställda till abort, kvinnors rättigheter, HBT-frågor och andra diskrimineringsfrågor. Av gruppens 288 ledamöter är bara en fjärdedel kvinnor.
En större konservativ partigrupp innebär inte bara fler enskilda politiker i gruppen utan också att gruppen blir tilldelad mer talartid, ordförandeposter och andra tunga uppdrag - som att vara processledare för olika förslag. De uppdragen delas förstås i stor utsträckning ut till de större partierna inom gruppen.
Ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskottet är till exempel tillsatt av den konservativa gruppen. Vem valde gruppen då? Jo, den uttalade HBT-fientliga abortmotståndaren Anna Záborská från slovakiska KDH.
Är det fler sådana politiker som svenska liberaler vill ge viktiga uppdrag?
I gruppen sitter också Silvio Berlusconis italienska parti Forza Italia som nu slagit sitt parti samman med före detta Mussolini-anhängaren Gianfranco Fini. Partiet heter nu PDL och kommer att bli det enskilt största partiet i den konservativa gruppen. Deras huvudfrågor är att stärka den nationella identiteten och familjens ställning. Det känns kanske inte lika fräscht som Fjellners leende på M-affischerna.
Frågan är alltså inte, som i Sverige, om Moderaterna kan tänka sig att regera med passivt stöd av Sverigedemokraterna. Frågan är istället varför Moderaterna och Kristdemokraterna kan tänka sig att samarbeta aktivt med med nyfascister?
edit: Magnus Betnér tog till sig. Inte.